torsdag 28 februari 2019

”I fiskarnas tecken” av Melissa Broder


Lucy har haft ett förhållande i flera år som plötsligt tar slut samtidigt som universitetet upptäcker att hon i hela nio år har fått finansiella medel för att skriva en avhandling om Sapfo, en avhandling som knappt är påbörjad. För att komma bort från allt flyr hon Phoenix och sitter hus- och hundvakt åt sin syster i Venice Beach. Hon går med på att gå i gruppterapi för att arbeta med sitt beroende av kärlek och sex, men tycker inte själv att hon har några problem. Dessutom glömmer hon nästan bort sitt ex när hon träffar den unga, snygga och mystiska simmaren Theo, som av någon anledning aldrig kliver upp ur vattnet.
Melissa Broder har skrivit en annorlunda roman som handlar om kärleksberoende och sexmissbruk. Den är skruvad, tragisk och väldigt rolig. Karaktärerna är udda, själviska och trasiga själar, som försöker hitta någon att dela livet med. Det handlar om kvinnornas behov av kärlek eller att hålla sig borta från intima relationer. Det handlar om kvinnor som går för långt i sitt sökande efter bekräftelse, och om hur de hanterar sina känslor. Lucys handlande i boken väcker både medkänsla och irritation. Hon är beredd att göra nästan vad som helst för att bli älskad eller i alla fall bekräftad som en eftertraktad kvinna. Och boken skulle vara väldigt tragisk om den inte samtidigt vore så rolig. Men det är en mörk humor som genomsyrar läsningen, och det här är verkligen ingen feelgood-roman. Det är dessutom en väldigt snuskig bok med många beskrivningar av sexscener, så inget för den som lätt blir generad. Men om man tycker om udda böcker, och böcker med mystiska väsen, då tycker jag absolut att man ska ge den här en chans. Och personligen så ser jag fram emot att läsa mer av Melissa Broder. Jag hoppas att hennes mörka humor finns med i allt hennes skrivande.
Betyg: 3 av 5

Titel: I fiskarnas tecken
Författare: Melissa Broder
Sidor: 297
Förlag: Modernista
Utgiven: 2018  

fredag 22 februari 2019

”En droppe i RYMDEN” av Lisa Rodebrand


Dito växer upp på en militärbas, där hans far är en väldigt högt uppsatt person, men Dito vill inte bli soldat. När ett okänt rymdskepp kraschar på basen får han order om att föra besättningen till förhör, men Dito har andra planer. Han hoppas att han genom att hjälpa de två unga personerna på skeppet får en chans att lämna sin plats på basen. Men hans plan stöter tidigt på hinder och att hjälpa besättningen kommer att bli svårare än Dito kunnat ana.
Jag är nästan förvånad över hur bra jag faktiskt tyckte att En droppe i RYMDEN var. Jag tycker om vissa typer av sci-fi, men just delen med rymden, rymdskepp och utomjordingar har jag svårt för. (Påstår hon som dessutom väljer Liftarens guide till galaxen som favoritbok genom alla tider…) En droppe i RYMDEN är dock lättläst, enkel att förstå och lätt att hänga med i. Jag köper världen den utspelar sig i, med alla dess varelser och monster. Jag sugs in i berättelsen, som är spännande, och vill hela tiden läsa vidare. Jag ska erkänna att det här inte är någon bok som förändrar mitt liv eller ger något djupare intryck, men som lättsam underhållning passar den utmärkt – och ibland är det just det man som läsare vill ha. Jag trodde också att jag skulle känna mig för gammal som läsare av just den här boken, men det gör jag inte. Jag är helt enkelt glatt överraskad över hur bra jag tycker att boken är, och att den passar många olika typer av läsare i alla åldrar. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig och var road genom hela boken.
Betyg: 3 av 5

Titel: En droppe i RYMDEN
Författare: Lisa Rodebrand
Sidor: 328
Förlag: Fantasiförlaget
Utgiven: 2018

Stort tack till Lisa Rodebrand och Fantasiförlaget för recensionsexemplar av boken!

tisdag 19 februari 2019

”Min älskade älskling” av Gabriel Tallent


Turtle är 14 år och mer överlever än lever. Hon är inte bra i skolan och har inga vänner. Hennes far har lärt henne att hantera vapen och överleva i katastrofsituationer, men han är dominant och Turtle får utstå våld och övergrepp. Trots det så älskar Turtle sin far över allt annat. Men en dag så träffar hon Jacob. Jacob är några år äldre än Turtle, kommer från en välbärgad familj och bor i ett stort hus. I takt med att Turtles och Jacobs vänskap växer fram så börjar Turtle se saker ur en annan synvinkel. Men att börja ett nytt liv är inte enkelt då hennes far har gjort det klart att han aldrig kommer släppa sin ”älskade älskling”.
Min älskade älskling är en stark debutbok. Den är mörk, våldsam och hjärtskärande – inget för den känslige. Jag ska även poängtera att om man vill undvika att läsa om övergrepp och incest bör man inte läsa den här boken. Här förekommer fysisk och psykisk misshandel samt sexuella övergrepp. Jag tror att ni förstår att det här inte är någon rolig eller lättläst bok. Den är tung och allvarlig, men också väldigt bra. Turtle är en komplex och intressant person. En tonårstjej som lever i en värld helt annorlunda än vad vi är vana vid. Som läsare är det svårt att värja sig mot allt våld och allt hat som karaktärerna bär på, och det visar på vilken bra författare Gabriel Tallent är. Allt våld och hat blir ibland nästan för mycket, men ändå kan jag inte sluta läsa. Jag måste få veta vad som kommer hända med Turtle. Slutet är fruktansvärt, men oundvikligt, och författaren tar inga enkla utvägar i berättelsen. Det här är verkligen inte en bok för alla, men de som klarar av att läsa om verkligt hemska saker kommer troligtvis att tycka om den. Jag tror inte att någon kan läsa den här boken utan att bli starkt påverkad av den. Men jag säger det igen: inget för den känslige!
Betyg: 4 av 5

Titel: Min älskade älskling
Författare: Gabriel Tallent
Sidor: 437
Förlag: Polaris
Utgivningsår: 2017 (På svenska år 2018)

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar!

lördag 16 februari 2019

”Vinter” av Ali Smith


Art ska åka hem till sin mamma över julen, men vill inte behöva avslöja att han precis har blivit dumpad av sin flickvän Charlotte. Av en slump träffar han Lux och övertalar henne att följa med och låtsas vara Charlotte under helgen, mot betalning. Väl hemma hos mamman upptäcker Art att allt inte står rätt till och han tvingas kontakta sin moster. För första gången på flera decennier ska systrarna träffas och det kommer att bli en annorlunda jul för alla inblandade.
Vinter är andra delen i Ali Smiths årtidssvit, som började med Höst. Personligen så gillar jag Vinter mer. Den här boken känns både enklare och svårare på samma gång. När jag läste Höst hade jag hela tiden känslan av att det var något jag inte förstod med boken, en känsla som inte är lika stark med Vinter. Vinter är lättare att läsa som bara en bra roman, utan att försöka analysera texten. Samtidigt så märks det att själva texten och orden är viktiga för Ali Smith. Jag är lite besviken över att jag inte läste Vinter på engelska då jag märker att hon har lekt mycket med orden och språket, och att vissa saker gått förlorade i översättningen. Bara en så enkel sak som att hon gett Arthur smeknamnet Art, vilket på engelska är samma ord som för konst, så när hon skriver att ”art is dead” har det en dubbel betydelse. Men oavsett om man tycker om denna typ av ordlekar eller inte så är Vinter en väldigt bra roman. Den är intressant, välskriven och rolig. Den handlar mycket om familj och syskonskap, något jag personligen tycker mycket om. Även fast detta är andra delen i en svit så kan man absolut läsa den utan att ha läst första boken. Böckernas handling hör inte på något sätt ihop, vilket gör att de kan läsas fristående eller i vilken ordning som helst. Det som binder böckerna till varandra är att de är väldigt knutna till den värld vi, eller i alla fall Storbritannien, befinner sig i just nu. Höst handlade till stor del om brexit och Vinter kommenterar flera gånger USA:s nuvarande president. Jag skulle rekommendera att om man vill läsa dessa böcker så ska man göra det så snart som möjligt. Även fast böcker sällan är en färskvara så är de här två som mesta aktuella just nu. Och vill man bara läsa en av böckerna så tycker jag att man ska välja Vinter. Handlingen i den här boken kommer jag inte glömma i första taget.
Betyg: 4 av 5

Titel: Vinter
Författare: Ali Smith
Sidor: 310
Förlag: Atlas  
Utgiven: 2017 (På svenska 2019)

tisdag 12 februari 2019

”Kvinnors liv” av Alice Munro


Del växer upp på en gård som styrs av män. Det är först när modern får jobb och tar med Del till en lägenhet i stan som Del börjar omge sig med kvinnor. Inte bara modern utan också deras hyresvärd och Dels bästa kompis Naomi får stort inflytande på henne. Hon växer upp till en ung kvinna och lär sig om allt vad det innebär av vänskap, sex och död. Och allt däremellan med.
Jag hade höga förväntningar på Kvinnors liv. Den är skriven av nobelpristagaren Alice Munro och är hennes enda roman, som ska vara en fiktiv självbiografi om Alice eget vuxenblivande. Jag brukar älska den här typen av berättelser, men i detta fall är jag kluven. Det är absolut ingen dålig bok, den är välskriven och intressant, ibland till och med lysande, men ibland känner jag mig uttråkad under läsningen. Kanske beror det på yttre faktorer, men jag känner som att jag inte kommer in riktigt i själva historien. Det är intressant att läsa om en ung kvinnas liv i Kanada under mitten av förra seklet, och bitvis är boken rolig, men som helhet väcker den inga större känslor hos mig. Det finns dock bitar som glimmar lite extra, som får mig att verkligen njuta av läsningen och se att Munro nog är den lysande författare som många tycker. Kanske är det jag som läser denna i fel tid i livet, kanske är det att Munro är bättre som författare av noveller, men jag kommer absolut att försöka mig på att läsa någon av hennes novellsamlingar. Och som sagt så är detta ingen dålig bok, inte alls, men den var tyvärr inte så lysande som jag hade väntat mig. Om du tycker om böcker om flickors vuxenblivande, eller om du tycker om Munro som författare, så kommer du säkert ha glädje av att läsa Kvinnors liv. Och jag behåller boken i bokhyllan. Kanske läser jag om den om några år, och kanske ger jag den ett högre betyg då.
Betyg: 3,5 av 5

Titel: Kvinnors liv
Författare: Alice Munro
Sidor: 306
Förlag: Atlas
Utgivningsår: 1971 (På svenska år 2018)

Stort tack till Atlas förlag för recensionsexemplar!