söndag 28 april 2019

”Stigarna” av Ann Beskow och Hedvig van Berlekom


Ingrid har precis pensionerat sig och flyttat till den stad där hennes dotter Malin bor. Ingrid vill få en närmare relation till sin dotter. Malin planerar att skaffa barn med sin partner Lina, men det ska visa sig bli svårare och mer känslosamt än Malin först trott. Ingrid och Malin ses och tar promenader ihop, i hopp om att få och ge varandra stöd och kärlek. Men deras relation är inte så självklar som en mor-och-dotter-relationer förväntas vara. Vad står egentligen i vägen för att de ska kunna ha den relation till varandra de båda längtar efter?
Stigarna är en stillsam och fin bok om relationen mellan mor och barn. Den handlar om kärlek, längtan och besvikelser. Vi följer Ingrid och Malin i vartannat kapitel, får ofta två synvinklar på samma händelse, vilket är intressant. Det är en bok med så mycket känslor att det ibland blir smärtsamt att läsa. Missförstånd och kommentarer som tas på fel sätt upprör karaktärerna, och vi som läsare förstår hur sköra även de starkaste relationer kan vara. Moderskapet är i fokus både i Ingrids delar och i Malins, då hon och hennes partner planerar att skaffa barn. Men det är inte Malin som ska bära barnet vilket väcker starka känslor både hos henne och hos hennes mamma. Malin frågar sig hur hon ska vara som mamma då hon inte själv burit sitt barn. Är man annorlunda som mamma då? Och har Ingrid rätt att bli besviken då hon får veta att det inte är Malin som ska föda hennes barnbarn? Så många frågor väcks som egentligen inte har några rätta svar. Och jag tycker om det. Jag tycker om att följa både Malin och Ingrid. Jag känner med båda och blir ledsen när de så ofta missförstår varandra. Men jag slutar aldrig hoppas på ett lyckligt slut.
Det händer mycket i karaktärernas liv i Stigarna, eftersom vi får följa Malin och Ingrid under flera år, men ibland känns texten lite lång och utdragen under delar där inget händer. Samtidigt är det en realistisk skildring av livet. I verkliga livet händer inte storslagna saker ofta, utan det är det vardagliga, långsamma livet som upptar vår tid. Och jag tycker det här är en bra bok om just det. Vardaglig, men känslomässig, och svår att lägga ifrån sig.
Betyg: 3,5 av 5

Titel: Stigarna
Författare: Ann Beskow och Hedvig van Berlekom
Sidor: 303
Förlag: Idus
Utgiven: 2018

Stort tack till Ann Beskow och Hedvig van Berlekow för recensionsexemplar! Och för en fin läsupplevelse!

måndag 22 april 2019

”Juliette – kvinnan som läste på metron” av Christine Féret-Fleury


Juliette tar metron till jobbet varje dag och med sig har hon en bok. Men lika mycket som hon tycker om att läsa på metron så tycker hon om att iaktta andra människor som läser. Som den unga kvinnan som alltid börjar gråta när hon kommer till sida 247. En dag bestämmer sig Juliette att gå av en station tidigare och promenera sista biten till jobbet. Vad hon inte vet är att detta kommer förändra hennes liv. I en port hittar hon en bok inklämd mellan dörrarna. Hon tar loss boken, går in genom porten och en helt ny värld öppnar sig för henne.
Jag läser sällan feelgood, av den enkla anledningen att jag sällan tycker om den typen av litteratur. Juliette – kvinnan som läste på metron är ett undantag. Kanske tycker jag om den för att det är en bok som handlar om böcker och läsning, och vilken bokälskare kan motstå det. Här får vi följa flera bokälskare och deras öden och vi får se hur litteratur kan förändra folks liv. Vi dras in i en värld där böcker står i centrum och blir lockade till att läsa mer. Kanske tycker jag också om den här boken för att den påminner lite om filmen Amelie från Montmartre – klyschigt men sant.
Men det handlar inte enbart om läsning. Det handlar också om vad som kan hända om vi vågar ta nya vägar i livet. Om vi liksom Juliette vågar kliva av metron en station för tidigt. Om vi vågar släppa in främlingar i våra liv och göra dem till vänner. Nya bekantskaper kan påverka oss att välja nya riktningar i livet. Kanske är vi fast i gamla spår och vet inte hur vi ska våga ta steget ur dem, våga göra vad vi vill med våra liv. Juliette vågar, och kan inspirera andra att göra detsamma.
Juliette – kvinnan som läste på metron är en fin, lättläst och fängslande feelgood. Gillar du feelgood kommer du nog tycka om denna, och tycker du om böcker om böcker kommer den garanterat göra dig glad.
Betyg: 4 av 5

Titel: Juliette – kvinnan som läste på metron
Författare: Christine Féret-Fleury
Sidor: 202
Förlag: Sekwa
Utgiven: 2017 (På svenska 2019)

torsdag 18 april 2019

”Regnmannen” av Jonas Karlsson


Ingmar är pensionerad regissör som lever ensam efter att ha förlorat sin fru. Sen hon dog har han gjort det till sin främsta sysselsättning att ta hand om de rosor hon planterat runt om i trädgården. Men det är den varmaste och torraste sommaren i mannaminne och det råder totalt vattningsförbud. Grannarna spionerar på varandra för att se vem som bryter mot förbudet. Trädgårdsfascisterna kallar Ingmar dem. Så en dag hittar han en gömd och glömd kran i slutet av trädgården. Ingmar vill minnas att den är kopplad till sjövattnet, men kan inte ana vad som händer då han slår på kranen.
Regnmannen är en lågmäld, sällsam och vacker berättelse om en gammal man och hans kärlek till sina rosor. En kärlek som blivit till en besatthet. Och Ingmar bor i ett område där människorna är besatta av sina trädgårdar. Speciellt grannen Burman som ständigt ska ge Ingmar oönskade skötselråd och lägga sig i hur Ingmar beskär, vattnar och gödslar sina blommor. Har man bott i ett svenskt medelklassvillaområde känner man nog igen sig i mycket av det Jonas Karlsson skriver om, och det är stor del i att jag tycker så mycket om den här boken. Jonas Karlsson kan konsten att beskriva det lilla livet, som man kan identifiera, på ett fint och fängslande sätt. Han har ett fint språk, som ändå är enkelt och lätt att följa med i. Jonas Karlsson lyckas med att skriva en bok som både är sorgsen och full av underfundig humor. Och under titeln ”En trädgårdsberättelse” passar perfekt då i stort sett hela boken utspelar sig i Ingemars trädgård. Låter det tråkigt? Det är det inte! Det är en bok som ger uttryck för hur stort det lilla livet faktiskt kan vara och att makt inte är det viktigaste. Det är en väldigt fin liten pärla som jag rekommenderar alla som någonsin haft en trädgård att läsa. Och alla andra också. Det är den värd!
Betyg: 4 av 5

Titel: Regnmannen – En trädgårdsberättelse
Författare: Jonas Karlsson
Sidor: 243
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgiven: 2019

Stort tack till Bokus.com och Wahlström & Widstrand för recensionsexemplar!

Köp gärna boken hos Bokus:

lördag 13 april 2019

”Vid världens ände” av Jessica Thåström


Vid världens ände är en självbiografisk bok där Jessica Thåström berättar om sin tid i DBT-terapi, Dialektisk Beteendeterapi. Under resans gång får vi veta vad Jessica varit med om som gjort att hon hamnat i terapigruppen, men huvuddelen av boken fokuserar på själva terapin. Jag var intresserad av att läsa den här boken då jag delar en av Jessicas diagnoser, nämligen borderline personlighetsstörning, eller emotionellt instabil personlighetsstörning som det också kallas. Jag ville se om jag kunde känna igen mig själv i Jessica. Tyvärr var det vid få tillfällen i läsningen som jag kände igen mig. Jag tror detta beror på att Jessica har varit med om flera traumatiska händelser i sitt liv, och det har nog format henne mer än vad borderline har gjort. Bland annat så handlar boken mycket om hennes diagnos posttraumatisk stress. Jag har inte heller deltagit i någon form av DBT-terapi eller gruppterapi överhuvudtaget, så jag kunde inte känna igen mig i de bitarna heller. Jag tror dock att många som har gått igenom saker liknande Jessicas erfarenheter kan ha stort utbyte av den här boken. Och jag tyckte det var intressant att läsa om Jessicas resa även fast jag inte kände igen mig på det sätt jag hade hoppats.
Det finns en del saker som jag har svårt för när det gäller Vid världens ände. Jessica Thåström använder väldigt mycket liknelser och metaforer när hon skriver, något som inte faller mig personligen i smaken, och som jag får ännu svårare för då hon även lägger in vetenskapliga fakta i texten. Jag blir förvirrad då boken blir någon slags blandning mellan poetisk självbiografi och faktabok. Kanske hade faktadelarna i texten gjort sig bättre i en inlaga i slutet, och boken vunnit på att bara handla om Jessicas erfarenheter av terapin. Jag upplever också att jag ibland blir förvirrad av hoppen i bokens tidslinje, och att jag inte håller reda på vad som är ”förr” och vad som är ”nu” i texten. Jag tror att boken helt enkelt hade tjänat på att någon redigerat den.
Även om Vid världens ände enligt min mening hade kunnat redigeras och kortats ner lite så är det svårt att vara hårt kritisk mot en självbiografisk bok. Självklart så tycker jag att det som Jessica varit med om är fruktansvärt, och jag beundrar hur stark hon har blivit och hennes mod att berätta om sina erfarenheter. Jag tror att många, speciellt yngre tjejer, som varit med om liknande saker kan ha stort utbyte av denna bok. Det jag tycker mest om med den här boken är att den visar att terapi kan vara något bra och kan rädda livet på dig om du bara vågar ta emot den hjälp det kan ge. Den visar att det kan vara det jobbigaste att gå igenom, men att det kan finnas ljus på andra sidan. Jag applåderar alla som vågar skriva om sin mentala ohälsa och jag tycker vi behöver fler som Jessica – fler som öppet vågar berätta om sina känslor, även om de av normalstörda uppfattas som fel eller konstiga. Att läsa och känna igen sina känslor hos någon annan är vissa gånger livsviktigt. Tack Jessica för att jag fick läsa din bok och för att du ger hopp åt andra som varit med om samma saker som du!
Och är du nyfiken på att läsa om psykisk ohälsa eller terapiformen Dialektisk Beteendeterapi så tycker jag att du ska läsa den här boken.
Betyg: 3 av 5

Titel: Vid världens ände
Författare: Jessica Thåström
Sidor: 366
Utgiven: 2017

Stort tack till Jessica Thåström för recensionsexemplar av boken!

onsdag 10 april 2019

”Vänner – I´ll be there for you” av Kelsey Miller


Kelsey Miller är ett självutnämnt ”Vänner”-fan. Hon börjar sin bok med att berätta lite om sin koppling till serien och om hur hon tajmar sina gymbesök med repriser av programmet. Efter detta börjar hon fundera på hur en vanlig serie om sex vänner i New York kunde bli ett fenomen över hela världen, och hon bestämmer sig om att skriva en bok om det.
”Vänner” är en serie som knappast kunnat undgå någon. De flesta som levde när serien först visades på tv har sett den och yngre tittare har sett otaliga repriser. När jag för några år sedan fick höra att min då 15-åriga systerdotter tittade på serien blev jag förvånad, men samtidigt inte. För även om serien är något daterad så är den ett fenomen som inte släpper taget om oss. Den enda sit com-serie jag kan tänka mig har haft lika stort inflytande på folk är ”Seinfeld”, som också nämns flera gånger i Kalsey Millers bok. ”Vänner” är en intressant serie som haft mängder med gästskådespelare och varit stilbildande, inte minst när det gällde Jennifer Anistons frisyr. Det fanns en tid då alla unga kvinnor hade med en bild på Rachel till frisören, även jag.
Om allt detta och mycket mer handlar Kalsey Millers bok Vänner – I´ll be there for you. Vi får följa seriens utveckling både framför och bakom kamerorna. Löneförhandlingar, domstolsfall och rasism är bara några ämnen som tas upp och diskuteras. Vi får teorier om vad som gjorde serien till det fenomen den är idag, och både fans och icke-fans får komma till tals. Det största problemet jag har med boken är dock att vissa viktiga ämnen, som t ex argumentet att serien skulle vara rasistisk, inte tas på riktigt allvar och att försvararna av serien ges störst utrymme i diskussionerna. Jag vill höra mer av den sida som är kritisk till ”Vänner”, men jag kan förlåta det då det här mest känns som en hyllningsbok till serien. Jag skulle säga att den här boken är ett måste för alla ”Vänner”-fans, men att den går bra att läsa också om man är intresserad av tv-mediet i sig. Det är en bok om en serie som blev större än någon kunnat tänka sig och som till stor del bidrog till den cafékultur som idag råder världen över. Fenomenet ”Vänner” är större än bara serien, och enbart för det är denna bok värd att läsa. Själv ska jag erkänna att jag föredrar ”Seinfeld”, men jag är glad att jag läst den här boken och rekommenderar den till alla ”Vänner”-fans i världen.
Betyg: 3 av 5

Titel: Vänner – I´ll be there for you
Författare: Kelsey Miller
Sidor: 281
Förlag: HarperCollins
Utgiven: 2018

Stort tack till HarperCollins för recensionsexemplar!

söndag 7 april 2019

”Ariane” av Myriam Leroy


När hon är 12 och börjar på en ny skola dras hon till den exotiska och fascinerande klasskamraten Ariane Cuvelier, och i två år kommer de två vara oskiljaktiga. De håller sig för sig själva, utmanar gränser och bryter mot oskrivna regler. Men deras vänskap är destruktiv och Ariane är inte så pålitlig som hennes vän vill tro. En manisk vänskap på gränsen till galenskap kan inte sluta bra, men att följa vägen mot olyckan kan vara underbart.
Hur ska jag beskriva Ariane? Det är en sådan bok som har mig fast från första sidan. Det är en sådan bok jag vill läsa om direkt efter att jag har avslutat den. Det är en sådan bok jag nästa är lite ledsen att jag har läst, eftersom jag nu inte kan få samma läsupplevelse igen. För en läsupplevelse är det verkligen! Den här boken handlar om de två saker jag nog tycker mest om att läsa om: destruktiv vänskap och flickors uppväxt. Den namnlösa berättaren och Ariane har en relation som vi vet kommer sluta illa, men som det är omöjligt att slita sig från när man väl börjat läsa. För berättaren är vänskapen med Ariane det viktigaste i världen, på det sätt vänskapsrelationer kan vara när man är 13 år, och desto värre blir smällen när den kommer. Vad berättaren dock inte anar är att vänskapen med Ariane kommer få konsekvenser för henne ända upp i vuxen ålder. Ariane handlar mycket om hur det är att vara tonåring och vilja passa in, eller ännu hellre: stå högs i popularitetsligan. Och personligen älskar jag att boken utspelar sig på 1990-talet, då jag själv var tonåring och brottades med samma problem som karaktärerna i boken.
Jag älskar den här boken! Ariane är välskriven, lättläst och fängslande. Jag är imponerad över den historia som Leroy lyckas berätta på under 200 sidor. Om man som mig tycker om böcker om flickors uppväxt och destruktiv vänskap tycker jag absolut att man ska läsa den här. Och annars också. Alla borde läsa den!
Betyg: 5 av 5

Titel: Ariane
Författare: Myriam Leroy
Sidor: 195
Förlag: Sekwa förlag
Utgiven: 2018

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar!

fredag 5 april 2019

”Fågelfångarens son” av Richard Hobert


Esmar är fågelfångare på Färöarna i slutet av 1800-talet. För att förlänga sitt markarrende måste han få en son, men istället föds en tredje dotter och tiden börjar rinna ut för han och hans hustru. De har ett år på sig att få en son och rädda sitt hus. Då kommer deras vän Livia med ett förslag som kommer få konsekvenser för alla inblandade många år framöver.
Fågelfångarens son är Richard Hoberts romandebut och bygger på samma berättelse som hans film med samma namn. Det är en historia som dessutom är baserad på en verklig händelse. Boken berättar en intressant och fängslande historia. Det är en bok om klasskillnader och föräldraskap. Den ställer frågor om vem som egentligen har rätt till ett barn. Det är speciellt intressant att läsa om hur marginaliserad kvinnans roll i samhället var, men att det ändå fanns vissa kvinnor som hade viss makt. Jag hade dock uppskattat fler beskrivningar av den färöiska miljön, som jag tycker är fascinerande.
När man läser Fågelfångarens son märks det tydligt att Richard Hobert vanligtvis arbetar med film. Boken känns nästan som ett filmmanus. Den är nästan för lättläst vissa gånger, och jag har svårt att få några djupare känslor för någon av karaktärerna. Men lättläst behöver inte bara vara negativt. För den som befinner sig i en lässvacka eller av annan anledning vill ha en bok med korta kapitel och luftig text så är det här en perfekt bok. Och efter att ha läst den måste jag erkänna att jag är lite nyfiken på att se filmen också, för att se om den är bättre eller sämre än boken.
Betyg: 3 av 5

Titel: Fågelfångarens son
Författare: Richard Hobert
Sidor: 214
Förlag: Bokfabriken
Utgiven: 2018

Stort tack till Bokfabriken för recensionsexemplar!

onsdag 3 april 2019

”Kattmänniska och andra berättelser” av Kristen Roupenian


Ett dejtande par, en kille som söker sex på Tinder, en grupp barn med en ny lek, en kvinna som får kliande utslag över hela kroppen och en möhippa med en speciell gäst – Kristen Roupenian har blandat berättelser av alla slag i denna novellsamling. Men det finns teman som binder dem samman. Novellerna handlar till stor del om sexualitet, möten mellan människor och nya förbindelser. Samlingen består av 12 stycken noveller på 268 sidor, så berättelserna är ganska korta. Längden påverkar dock inte hur bra de är. Oftast består samlingar av det här slaget av några bra och några mindre bra berättelser, men jag skulle säga att alla novellerna i Kattmänniska håller hög klass. De är intressanta och spännande, och jag sugs in och lever mig med i varje berättelse. Endast en av novellerna, ”Spegeln, spannen och det gamla lårbenet”, kände jag att jag hade kunnat vara utan då det är den novell som sticker ut mest, men inte på ett bra sätt.
Min favoritnovell är troligtvis ”Look at your game, girl”, även om det är svårt att välja en favorit. Den utspelar sig 1993 och handlar om 12-åriga Jessica som träffar en äldre kille i en skateboardpark. Jessica och killen börjar prata, och en dag har han med sig ett kassettband med låtar av Charles Manson till Jessica. Det finns en obehaglig stämning över novellen, som även finns i vissa andra noveller. Kristen Roupenian är inte rädd för att skriva om onda människor, onda handlingar och upprörande beteenden. De flesta av novellerna tilltalar mig mycket och jag kommer inte glömma dem i första slaget. Kattmänniska är nytänkande, snygg och välskriven. Jag hoppas Roupenian kommer skriva mer i framtiden för jag vill läsa mer av henne.
Betyg: 4 av 5

Titel: Kattmänniska och andra berättelser
Författare: Kristen Roupenian
Sidor: 268
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2019