”Din vän Forsete” av Christina Erikson

Två unga kvinnor har blivit brutalt mördade och det är upp till poliskommissarie Elias Svensson och hans kollega Lena att hitta mördaren. De har tidigt en misstänkt, men för få bevis. Den misstänkte är stenhård att knäcka, en iskall människa som närmast leker med polisen. När Elias ser ett tv-program med Cornelia Lind, som skrivit en bok om att leva med en psykopat, tar han kontakt med henne. Elias hoppas att han med Cornelias hjälp ska kunna ha en större chans att fånga mördaren. Men även andra mord sker i Stockholm, och en person som kallar sig Forsete verkar ha tagit lagen i egna händer.

Jag plockade upp Din vän Forsete i en tid i livet då allt jag ville ha var en lättsmält deckare, och det var precis vad jag fick. Även om jag skulle kalla denna mer kriminalroman eller spänningsroman, så passade den mig väldigt bra. Jag läser sällan den här typen av böcker och är mycket kritisk till dem, men Din vän Forsete tyckte jag faktiskt om. Jag gillar karaktärerna och berättelsen, jag tycker boken är bra skriven, lättläst och spännande – allt det som jag var ute efter. Speciellt tyckte jag om att läsa om Cornelia och tillbakablickarna i hennes liv. Det var hennes berättelse som berörde mig mest. Jag skulle absolut rekommendera Din vän Forsete till alla som gillar spänningsromaner, men även som man som mig inte vanligtvis läser den här typen av böcker tycker jag att man ska ge den en chans. Den har ett bra tempo och är svår att lägga ifrån sig. Och det är inte helt omöjligt att jag kommer läsa fler böcker av Christina Erikson i framtiden. Om du vill läsa en bra svensk kriminalroman så tycker jag absolut att du ska välja Din vän Forsete.

Betyg: 3 av 5

Titel: Din vän Forsete

Författare: Christina Erikson

Sidor: 395

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgiven: 2018

Stort tack till Christina Erikson och EditK för recensionsexemplar av boken!

”Barnet” av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Det börjar med en förlossning. När barnet är två veckor gammalt börjar modern berätta saker för det. Modern berättar om sig själv och sitt liv, om problemen hon har med att skriva igen. Hon berättar om hur det var innan barnet föddes, om hur orolig hon var under graviditeten och ännu oroligare när barnet fötts. Hon berättar om barnets storebror och om sin vän som dog. Och så berättar hon om hur hon träffade barnets far, och om hindren på vägen mot att bli ett par. Det är ingen solskenshistoria, men det är som tur är inte bara solskenshistorier som har lyckliga slut.

Barnet är en kort roman som innehåller en ung kvinnas hela liv. Jag imponeras över hur Kjersti Annesdatter Skomsvold lyckas berätta så mycket på så få sidor, och med så mycket känsla. Det här är inte en roman man läser fort, man måste ge texten uppmärksamhet och låta varje ord sjunka in. Språket är vackert, närmast poetiskt, och har en fängslande effekt. Det här är ingen bok med en specifik handling eller dramaturgi, och den följer inte någon mall för hur man skriver en roman. Istället är det fragmentariska bitar ur en ung kvinnas liv, berättat för dess barn. Jag fängslas och fascineras av denna vackra berättelse och jag hoppas att boken hittar ut till många läsare, för den är väl värd att läsas.

Betyg: 4 av 5

Titel: Barnet

Författare: Kjersti Annerdatter Skomsvold

Sidor: 121

Förlag: Norra (Sekwa) förlag

Utgiven: 2018 (På svenska 2019)

”Kedjereaktion” av Camilla Prell Weichl

Kedjereaktion är en novellsamling med sex noveller som till ytan tycks handla om vardagliga saker, men som snart visar sig vara något helt annat. Mitt i den ljusa sommaren tränger sig mörkret in och skapar obehag både för karaktärerna och för läsaren. Det är noveller som undersöker gränsen till det farliga, och några noveller där karaktärerna redan gått över gränsen. Är det så att vi ibland faktiskt vill att det farliga ska ske?

Jag tycker väldigt mycket om den här novellsamlingen och det är svårt att välja en favorit. Den novell som ändå sticker ut lite extra för mig är ”Kungsvattnet” – en novell om vänskap och syskonskap, med en opålitlig berättare som gör att vi aldrig riktigt får veta vad som är sant i berättelsen. Alla noveller har delvis opålitliga berättare, vilket jag tycker om, och alla noveller är skickligt skrivna, intressanta och fängslande.

Precis som mörkret tränger sig djupare på ju längre in i varje novell man kommer så blir novellerna i samlingen mörkare mot slutet. Jag imponeras och fascineras av alla sex novellerna, av att Camilla Prell Weichl på ett så intressant sätt undersöker människans mörka sidor. Om du liksom jag tycker om att läsa om de lite mörkare och ondskefullare delarna av det mänskliga psyket så rekommenderar jag absolut Kedjereaktion.

Betyg: 4 av 5

Titel: Kedjereaktion

Författare: Camilla Prell Weichl

Sidor: 138

Förlag: Weyler

Utgiven: 2019

”Jag for ner till bror” av Karin Smirnoff

Det är påsk och snöoväder då janakippo far till sin bror i smalånger. Hon har inga direkta planer för framtiden, så hon blir kvar hos bror. Hon tar jobb inom hemtjänsten och efter jobbet tar hon hand om en bror som är alkoholiserad. Eller träffar john som alla i byn pratar om. Tiden kan tyckas ha stått stilla i den norrländska byn, men mycket känslor finns hos de som bor där. Och hos jana själv, vilket hon snart kommer bli varse om.

Jag for ner till bror är en tragisk, skitig och jobbig bok att läsa, men ack så bra. Karin Smirnoff beskriver misär med ett vackert, närmast poetiskt språk. Hon har ett eget sätt att använda ord, hoppar över skiljetecken och skriver ihop personnamn, men ändå är texten lättläst och flyter obehindrat när man läser. Jag for ner till bror handlar om kärlek, familj, syskonskap, incest, alkoholism och död. Det handlar om det värsta som en människa kan gå igenom. Det handlar om män som super och misshandlar sina kvinnor, och kvinnorna som lever med dessa män. Det handlar om att överleva en barndom fylld av övergrepp och hur misshandlade barn blir som vuxna. I boken ställs frågan om man ärver ondska, om man blir ond av att ha blivit illa behandlad eller om man kan bryta den onda cirkeln. Jag for ner till bror handlar om hur människor kan fortsätta ha makt över oss även efter döden. Den handlar om en försvunnen dotter och en död syster. Enkelt kan man säga att den handlar om livet i en by där alla känner alla, där människors liv är djupt rotade och hur det är att leva på en sån plats.

Jag for ner till bror är en bok med mycket svärta, ångest och misär. Huvudpersonen tvingas återuppleva gamla minnen då hon återvänder till hembyn. Vissa minnen så svåra att hon har förträngt dem. Men Jag for ner till bror är också en poetiskt vacker saga om syskonkärlek och om var man egentligen hör hemma. Det är en roman så bra att jag önskar att alla ville läsa den. Hos mig kommer janas berättelse leva kvar länge, och jag längtar redan efter att få läsa mer om henne.

Betyg: 5 av 5

Titel: Jag for ner till bror

Författare: Karin Smirnoff

Sidor: 318

Förlag: Bokförlaget Polaris

Utgiven: 2018

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar av boken!

”Järtecken” av Christoffer Carlsson

En novembernatt 1994 brinner ett hus ner i en halländsk by och det ska visa sig att en ung flicka ligger mördad i huset. En misstänkt grips och det verkar utom allt tvivel vara han som begått brottet. Han döms och livet i byn återgår till det normala, i så stor utsträckning det går. Men polisassistent Vidar Jörgensson kan aldrig riktigt glömma det som hänt, och efter tio år bestämmer han sig för att återigen titta igenom fallet. Mycket på grund av att hans vägar korsas med Isaks, pojken med järtecknet som alltid är rädd att han en dag ska gå över gränsen – precis som hans morbror gjorde.

Jag ska erkänna att deckare och kriminalromaner inte tillhör det jag vanligtvis brukar läsa, men ibland dyker det upp böcker inom genren som intresserar mig mycket, som t ex Järtecken. Jag tycker om att det är en fristående deckare (inte en del i en serie om t ex en kriminalare) och jag dras till att den utspelar sig i en liten by. Järtecken handlar mycket om personerna kring den som döms för ett brott. Isak är systerson till den dömde mördaren och han tänker mycket på vad morbroderns brott betyder för honom. Han får ofta höra att det är en gen som även hans morfar hade, att männen i släkten har ett humör som inte går att tygla och att Isak är precis som dem. Den psykologiska aspekten av berättelsen är väldigt intressant tycker jag och jag är glad att den får så stort utrymme. I övrigt så är det en ganska klassiskt uppbyggd spänningsroman, med flera överraskningsmoment under berättelsens gång. Den är spännande, lättläst och har ett språk som flyter på bra under läsningen. Jag tycker boken är bra, men inget som fastnar i minnet tyvärr. Kanske beror det på att det inte är min typ av genre och den som gillar deckare kanske tycker mer om boken. Men den är läsvärd och jag rekommenderar den till den intresserade.

Betyg: 3 av 5

Titel: Järtecken

Författare: Christoffer Carlsson

Sidor: 424

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2019

”Jag försvinner i mörkret” av Michelle McNamara

”En enda rörelse och du är tyst för gott och jag försvinner i mörkret.” Så ska den så kallade East Area Rapist ha sagt till ett av sina offer. East Area Rapist kom senare att bli Original Night Stalker, men kallas idag oftast för Golden State Killer – ett namn myntat av Michelle McNamara. Golden State Killer våldtog ett 50-tal kvinnor och mördade tolv personer från mitten av 1970-talet och tio år framåt. Ändå har han varit en av de mindre kända seriemördarna i USA och resten av världen. Något som Michelle McNamara skulle komma att ändra på.

Michelle McNamara intresserade sig för så kallade cold cases, det vill säga ouppklarade fall, sedan hon var i tonåren och ett mord utfördes i hennes bostadsområde. Hon hade en blogg, True Crime Diary, där hon skrev om olika fall och diskuterade dem med likasinnade. I slutet av sitt liv var det dock mannen hon kallade Golden State Killer som hade större delen av hennes uppmärksamhet. Hon kallade honom Golden State Killer eftersom det var i Kalifornien han utförde alla sina brott. Hon gick igenom polisrapporter, vittnesmål, kartor, listor över stulna föremål och allt annat hon kunde komma över som rörde mördaren. Hon intervjuade poliser och reste till brottsplatserna, och skrev om allt detta i boken Jag försvinner i mörkret. Och hon var en väldigt skicklig True Crime-författare. Speciellt bokens första 100 sidor hade mig fängslad. Jag kände att jag var med Michelle i sökandet efter mördaren. Tyvärr så dog Michelle innan hon kunde avsluta boken, år 2016. Boken kom ut 2018 och samma år grep man mannen kallad Golden State Killer. Huruvida Michelles privata utredning och boken Jag försvinner i mörkret bidrog till gripandet råder det delade meningar om, men alla tycks vara överens om att hon var den som gjorde att mördaren uppmärksammades igen, då han tycktes ha fallit i glömska de senaste 30 åren.

Som sagt så dog Michelle innan hon hann avsluta boken, och de delar som har avslutats av andra än henne är inte lika starka som de hon skrivit själv. Boken tappar något när Michelles egen röst försvinner. Men dålig är boken absolut inte. Om man tycker om True Crime, dokumentärer om seriemördare eller brukar titta på ”GW:s mord” så tror jag att man kommer tycka om den här boken. Jag tycker den var väldigt intressant och det är synd att Michelle inte finns kvar och kan skriva fler böcker. Jag är glad att den här har fått stor uppmärksamhet, för det är den verkligen värd.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Jag försvinner i mörkret

Författare: Michelle McNamara

Sidor: 300

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2018 (På svenska 2019)

”Manhattan Beach” av Jennifer Egan

Under andra världskriget får kvinnor jobb vid örlogsvarvet i New York. 19-åriga Anna Kerrigan är en av de som jobbar där. Men när hon en dag ser dykare arbeta vid hamnen känner hon sig kallad att byta jobb. Hon vill bli den första kvinnliga dykaren vid varvet. Samtidigt plågas hon av att hennes far försvann från familjen fem år tidigare. Hon vet inte om han lever eller är död, och hennes jakt för att ta reda på det kommer ta henne in i stans maffiakretsar. Det är en farlig värld, men Anna är fast besluten att ta reda på sanningen om vad som hände hennes pappa.

Manhattan Beach är en maffig roman på ca 500 sidor. Så tjocka böcker skrämmer mig alltid lite och jag är rädd att de ska vara utdragna och tråkiga. Så är det inte i detta fall. Manhattan Beach suger in mig i historien från första sidan. Jennifer Egan har ett sätt att skriva som är båda lättsamt och fängslande på samma gång. Jag förvånas över hur fort och lätt läsningen går, och hur bra jag faktiskt tycker att boken är. Jag som annars varken tycker om böcker om krig eller maffia har här inget problem att engagera mig i historien som innehåller båda dessa saker. Jag fängslas av både historien och karaktärerna, och är imponerad över den roman Jennifer Egan lyckats åstadkomma. Men precis som jag var rädd för så tröttnar jag lite mot slutet. Boken är lite för lång för min smak och jag tappar intresse lite de sista 100 sidorna. Dock inte mycket. Det händer fortfarande intressanta saker mot slutet och jag är säker på att det bara är jag som inte är van vid att läsa tjocka böcker. Jag förstår hyllningarna som Manhattan Beach har fått och jag rekommenderar absolut den nyfikne att läsa boken.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Manhattan Beach

Författare: Jennifer Egan

Förlag: Albert Bonniers förlag

Sidor: 501

Utgiven: 2017 (På svenska 2018)