”Noll Plus Noll” av Teodor Werelius

”Synen räcker inte, du ser inte vad de säger, hör inte
vad du ser och känner inte deras dofter. Du måste bli
bättre än så.”

Noll Plus Noll är något så udda som en science fiction-diktsvit. ”Spekulativ lyrik” står det på titelbladet. Jag har aldrig hört talas om något liknande, så självklart ville jag läsa den här boken. Teodor kallar sig för tidsresenär, och det är tidsresenären som nedtecknat det vi läser. Sviten handlar mycket om tid – om tiden finns eller inte och vad tiden gör med oss. Men det handlar nästan lika mycket om rummet och vad som händer där. Tidsresenären reser visserligen i tiden, men förflyttar sig också på rumsskalan. Här får vi också läsa om gravitation och Teodor ger oss en glimt av en tänkt framtid, inte alltför långt bort från vår tid.

Jag tycker om stora delar av Noll Plus Noll, men det finns stycken jag helt enkelt inte förstår. Kanske är det för att jag inte är van att läsa lyrik, kanske är det för att jag inte är van att läsa science fiction – troligtvis båda. Men även fast jag inte förstår allt så skulle jag rekommendera andra att läsa boken. Många rader är vackra och fascinerande, och sviten i sig är så annorlunda att den förtjänar att läsas. Jag själv tycker mycket om de allmänmänskliga delarna, som visar att vissa känslor består över tid och rum. Saker som döden och längtan efter att sätta nytt liv till världen. Noll Plus Noll är en intressant och välskriven diktsvit och jag skulle gärna läsa mer av Teodor Werelius då han tycks ha intressanta idéer att dela med sig av.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Noll Plus Noll

Författare: Teodor Werelius

Sidor: 98

Förlag: Svensk Sci Fi

Utgiven: 2018

Stort tack till Svensk Sci Fi för recensionsexemplar!

”Olivia för alltid” av Julia Wickholm

Som baby lämnas Olivia på en sjukhustrappa. Hon växer upp i olika hem innan hon kommer till Lasse och Lena, som adopterar henne. Men så, i början av sommarlovet innan gymnasiet, hittar Olivia ett brev som hennes adoptivföräldrar gömt undan för henne, ett brev från hennes biologiska mormor. Olivia bestämmer sig för att leta upp sin mormor, och tillsammans med sin katt rymmer hon hemifrån. Men att vara på rymmen är inte lätt. Som tur är träffar hon Fenix och Pytte som bor i ett övergivet hus de kallar Solrosgården. Där samlas ungdomar som inte passar in någon annanstans. Men polisen letar efter Olivia och frågan är hur länge hon kan hålla sig gömd från omvärlden.

Olivia för alltid är en ganska typisk ungdomsroman om att finna sig själv och att vara den man är. Genom att söka efter sina föräldrar söker Olivia efter sin egen identitet. I skolan tillhör hon inte de populära och känner sig därför hemma i Solrosgården där hon träffar andra likasinnade. Hon får där bekräftelse på att det är okej att inte vara populär, att det är viktigare att vara sig själv. Karaktären Fenix är speciellt intressant då hen identifierar sig som varken kille eller tjej. Fenix behåller sin könlöshet boken igenom, även då det står klart att Olivia förälskat sig i hen. Ungdomslitteraturen innehåller ofta bra queera karaktärer och Fenix är absolut en av dem.

Jag tycker mycket om Olivia för alltid. Den är lättläst, trots sin allvarliga handling, och har ett språk som flyter på bra. Det märks att Julia Wickholm lägger in saker hon tycker om i handlingen, t.ex. katten Periwinkle och romanen Coraline av Neil Gaiman, och hon gör det på ett väldigt bra sätt. Boken håller ett bra tempo och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Det som drar ner betyget lite för mig är den bakgrundshistoria vi får mot slutet av boken, som jag tycker var lite överdriven och inte riktigt trovärdig. Kanske är det något som jag som vuxen retar mig på, men som en tonåring inte skulle ha några problem med. Olivia för alltid är dock en väldigt bra bok, speciellt för att var en debutroman, och jag rekommenderar den varmt.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Olivia för alltid

Författare: Olivia Wickholm

Sidor: 180  

Förlag: Förlaget

Utgiven: 2019

Stort tack till Förlaget för recensionsexemplar!

”Angelika” av Karin Valtersson

Angelika har allt man kan önska sig: en rik man, en fantastisk dotter, ett stort hus på den Engelska landsbygden. Men en dag är Angelika försvunnen. Hennes syster Mikaela tar en paus från sitt hektiska liv hemma i Sverige för att tillsammans med pappan åka till England och försöka ta reda på vad som egentligen hänt. Allt tyder på att Angelika har försvunnit självmant, men Mikaela kan inte tro att hon skulle ha lämnat sin dotter utan minsta tecken på vart hon tagit vägen. Polisen verkar inte ta försvinnandet på allvar och tillbaka hemma i Sverige får Mikaela ingen ro. Något är fel, och hon bestämmer sig för att ta reda på vad.

Angelika börjar väldigt spännande. Ett mystiskt försvinnande är alltid en bra början på en bok. Boken kommer sedan att hoppa i tiden. Vi får tillbakablickar flera år tillbaka, då vi lär känna karaktärerna och ser deras förhållande till varandra. Angelika som rest runt i Europa, medan systern Mikaela stannat i hemstaden, skaffat familj och tagit hand om föräldrarna på ålderns höst. Boken handlar till viss del om syskonskap och identitet. Angelika söker länge efter vem hon är, och alla förvånas över hennes livsval. Den handlar om hur stark syskonkärlek kan vara och att ibland känner andra oss bättre än vi känner oss själva. Angelika är en bra och spännande bok, men jag känner mig inte riktigt indragen i berättelsen. Historien känns distanserad och stor del av boken kommer jag på mig själv med att inte riktigt bry mig om varken karaktärer eller handling. Det jag tycker bäst om är Karin Valterssons gestaltande av Mikaelas hemmaliv, med en ganska oduglig man och små barn som behöver passas på. Något som också till slut väger upp mitt betyg är just slutet. Slutet är oväntat och väldigt bra! Det här är inte min favoritbok, men jag tror att de som gillar deckare kommer tycka om den här. Jag rekommenderar den till den som vill läsa en annorlunda spänningsroman, och det är ändå inte helt omöjligt att jag kommer läsa mer av Karin Valtersson i framtiden. Jag vill gärna se om hon kan överraska mig igen.

Betyg: 3 av 5

Titel: Angelika

Författare: Karin Valtersson

Sidor: 305

Förlag: Polaris

Utgiven: 2019

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar!

”Duktiga flickors guide till att sätta gränser och skita i vad andra tycker” av Alexandra Reinwarth

Tillhör du också generationen flickor som uppfostrats av samhället till att vara ”duktig” och ”lydig”? Blev du liksom jag placerad mellan de bråkiga pojkarna i klassrummet för att hålla koll på dem? Känner du att det är jobbigt att ständigt vara andra människor till lags? Då är det här boken för dig! Här får du tips och råd på hur du säger ifrån i allt från förhållanden till arbetssituationer. Du får exempel på när det är dags att ”göra slut” med vänner och vad som är oviktigt att lägga energi på. Alexandra Reinwarth berättar med stor humor om situationer i sitt eget liv så hon satt gränser och sagt nej till saker. På detta sätt vill hon inspirera andra kvinnor att göra detsamma. Till att sluta vara duktiga och ta tillbaka makten över sin tid.

Ibland när jag läser den här typen av böcker tänker jag att ”jag önskar att jag hade läst den här för 15 år sedan”. Och jag önskar att den här boken hade funnits när jag var ung och brydde mig mer om vad andra tyckte om mig. Idag känns mycket av det som står i den självklart för mig. Men det betyder absolut inte att jag inte tycker om boken eller tycker att den är mindre viktig. Tvärt om. Jag tycker om Duktiga flickors guide… och hur rolig den är. Jag har kul under läsningen och uppskattar Alexandra Reinwarths humoristiska skrivande. Jag tycker också att det är bra att böcker liknande den här finns på marknaden. Många kvinnor är fast i att vara duktiga och att vara alla till lags, och jag vill att alla dessa kvinnor ska läsa den här boken. Att säga nej till saker handlar inte om att vara otrevlig eller göra sig ovän med andra utan om att bestämma vad du vill göra med din tid och ditt liv. Många kvinnor skulle behöva läsa den här boken för att få se att det är möjligt att faktiskt säga ifrån ibland, utan att folk hatar dig för det.

Duktiga flickors guide till att sätta gränser och skita i vad andra tycker kanske inte lärde mig så mycket nytt, men den var lättläst och väldigt rolig. Om du vill bli peppad att säga nej till fler saker, vad gäller vänner, familj, arbete eller annat, så är det här en perfekt bok. Den är upplyftande, inspirerande och humoristisk, och väl värd att läsa.

Betyg: 3 av 5

Titel: Duktiga flickors guide till att sätta gränser och skita i vad andra tycker

Författare: Alexandra Reinwarth

Förlag: Bonnier fakta

Sidor: 181

Utgiven: 2016 (På svenska 2018)

Stort tack till Clara, Hanna och Sofia på Bonnier fakta för recensionsexemplar!

”Hon som var jag – En memoar om alzheimer” av Wendy Mitchell

När Wendy är 58 år får hon diagnosen alzheimer, eller tidig demens. Hon blir såklart förtvivlad. Som så många andra förknippar hon alzheimer med handlingsförlamning, ålderdom och livets slut. Men en video på Youtube blir ett slags vändpunkt för henne. En man drabbad av samma sjukdom berättar om vad han fortfarande kan göra, trots sin diagnos. Wendy förstår att diagnosen inte är en slutgiltig dom, utan ett tillstånd hon måste lära sig leva med – på gott och ont.

Wendy är en minst sagt inspirerande människa. I Hon som var jag beskriver hon hur hon till en början fortsätter arbeta trots sin alzheimerdiagnos, hon lär sig bara att vara öppen, ärlig och be om mer hjälp. Hon kontaktar Alzheimerförbundet och ställer sin kunskap till förfogande, deltar i dokumentärfilmer och håller föreläsningar. Hon drabbas av motgångar; hon kan inte springa längre, inte köra bil, inte baka. Hon försöker cykla men upptäcker att hon inte kan svänga åt höger. Men trots alla motgångar och svårigheter ger hon aldrig upp. Hon skriver otaliga lappar till sig själv och försöker hitta lösningar på de problem hon ställs inför.

Hon som var jag är en öppen, ärlig och utlämnande text om hur det är att leva med alzheimer. Wendy berättar om kampen mot skamkänslor och hur det är att plötsligt behöva sina barns hjälp, istället för att vara deras trygghet. Men det är även en positiv berättelse om hur demens inte behöver betyda slutet på ett liv. Det finns så mycket en människa kan göra trots sin diagnos, och Wendy är en människa som aldrig ger upp. Även då allt känns hopplöst tar hon nya tag och fortsätter leva. Att läsa om Wendy och hennes kamp med att leva med alzheimer är inspirerande och rörande. Det är speciellt intressant då vi får en berättelse som oftast berättas av närstående nu berättad från den drabbade själv. Jag som har en förälder med alzheimer uppskattade boken mycket. Den fick mig att tänka efter och att förstå sådant som jag tidigare inte ens tänkt på. Oavsett om man känner någon dement person eller inte så tycker jag att det här är en bok väl värd att läsa. Att vi kan lära oss mycket genom litteraturen är sällan så tydligt som i det här fallet.

Betyg: 4 av 5

Titel: Hon som var jag

Författare: Wendy Mitchell

Sidor: 247

Förlag: Atlantis

Utgiven: 2018 (På svenska 2019)

 

Stort tack till bokförlaget Atlantis för recensionsexemplar!

”Överlevaren” av Sarah Krasnostein

När Sarah av en slump träffar på Sandra Pankhurst blir hon direkt fascinerad av henne. Denna kvinna som levt ett minst sagt innehållsrikt liv, på gott och ont, och varit med om mer än de flesta av oss. Sarah bestämmer sig för att skriva en bok om Sandra, och Överlevaren är resultatet av detta. Hon berättar om Sandras liv som adopterad pojke, som make och far, transvestit, könskorrigerad kvinna, prostituerad och hustru. Sarah har också följt med Sandra på hennes nuvarande jobb, som ägare av en socialsaneringsfirma som städar upp vid till exempel dödsfall och efter extrema horders. Efter att ha levt ett liv i utsatthet hjälper Sandra nu andra i utsatta situationer och tillsammans med Sarah får vi följa med och se en glimt även av deras liv.

Överlevaren har undertiteln ”En sann historia om en osannolik kvinna”, och det säger egentligen allt man behöver veta. Sandra Pankhurst är en minst sagt fascinerande människa och titeln blir mer relevant ju mer vi får veta om hennes liv. Sandra har ett svårt liv redan från barndomen och hon lever ett liv drabbat av mycket våld och utsatthet, men också av vänskap och en stark vilja att överleva. Det är intressant att läsa om allt hon går igenom, speciellt hennes könskorrigering eftersom den genomförs så tidigt som på 70-talet. Jag själv har inte läsa många böcker om transsexuella personer eller personer som är könskorrigerade och jag tycker det är ett viktigt ämne att uppmärksamma. Men det är inte det enda som gör boken värd att läsa. Att då följa Sandra i sitt nuvarande arbete är minst lika intressant. Hon berättar vad som krävs för att städa upp efter dödsfall och låter oss få veta hur hon övertalar horders att släppa in ett städteam i bostaden. Jag måste erkänna att jag älskar dokumentärer om horders/extrema samlare, så för mig var det vad som lockade mest med boken.

Överlevaren är en fascinerande berättelse om en fascinerande kvinna. En ovanlig kvinna. En stark kvinna. Sarah Krasnostein gör ett väldigt bra jobb med att skriva ner Sandra Pankhurst historia. Oavsett om man tycker om memoarer eller inte så tycker jag att man ska ge denna en chans. Den är intressant, lärorik och väldigt fängslande.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Överlevaren – En sann historia om en osannolik kvinna

Författare: Sarah Krasnostein

Sidor: 323

Förlag: Lind & Co.

Utgiven: 2018 (På svenska 2019)

 

Stort tack till Lind & Co för recensionsexemplar!

”Här var det mörkt” av Tomas Kindenberg

”Om jag inte haft så bråttom i morse hade jag kastat en blick i spegeln och
upptäckt att jag hade mat mellan tänderna. Väldigt mycket mat. Och snor, droppandes ur näsan, ner på byxorna och den öppna gylfen. Skjortan i trasor.
Munnen ett svart hål, med något brunt rinnande ur mungipan.
Och själen, själen ska vi inte tala om.”

”Mat mellan tänderna”, ur Här var det mörkt

Man måste nog ha ganska sjuk humor för att till fullo uppskatta Tomas Kindenbergs mikronoveller, och det har jag. Novellerna, som är mörka och ofta med ett existentiellt djup, är också väldigt roliga. Hela samlingen genomsyras av en mörk humor, som jag kan tänka mig inte tilltalar alla, men mig går den verkligen hem hos. Men det är inte bara humorn som är bra. Språket i boken är fantastiskt och jag kommer på mig själv med att läsa flera av novellerna högt, bara för att de är så bra! Och de får mig att tänka. Det finns ett djup och ett mörker som sätter igång funderingar hos mig och som får mig att vilja läsa om alla noveller. Fredrik Tjernström har illustrerat med bilder som passar perfekt till texterna. Jag älskar nästan alla noveller i samlingen och jag kommer absolut läsa om Här var det mörkt många gånger i framtiden.

Betyg: 4,5 av 5

Titel: Här var det mörkt

Författare: Tomas Kindenberg

Illustrationer: Fredrik Tjernström

Sidor: 61

Förlag: Zoo Publishing

Utgiven: 2019

”Staden” av Camilla Sten

Sedan hon var barn har Alice fått höra historier om Silvertjärn av sin mormor. Mormodern var en av de som flyttade ifrån staden innan den försvann. För det var faktiskt så, att en dag i augusti 1959, försvann hela Silvertjärns befolkning spårlöst. 900 personer gick upp i rök. Den enda som lämnades kvar var ett spädbarn. Nu, 60 år senare, åker Alice med ett litet filmteam till Silvertjärn för att göra en dokumentärfilm om den lilla staden och kanske få reda på vad som hände med Alice släktingar. Men redan första natten händer det konstiga saker i den övergivna staden och frågan är om teamet verkligen är så ensamma som de tror att de är.

Camilla Sten har skrivit en bra rysare, som fick till och med en härdad skräckfantast som mig att vilja sova med lampan tänd. Hon bygger upp en fantastiskt kuslig atmosfär kring den övergivna staden och hemligheter avslöjas i sådan takt att jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Dåtid och nutid vävs ihop på ett bra sätt och hela historien knyts i slutet ihop på ett snyggt sätt. Boken är lättläst och spännande och går fort att ta sig igenom trots sina 400 sidor. Jag tycker om karaktärerna och gillar att Alice är en ganska opålitlig berättare, och även opålitlig mot vissa av de andra karaktärerna. Det som drar ner betyget lite för mig personligen är att jag ibland tyckte att boken var något förutsägbar, men det var inget som egentligen störde min läsupplevelse alltför mycket. Jag tror att Staden är en bok som kommer passa många läsare och jag skulle rekommendera den till alla som vill ha något kusligt och spännande att läsa. Passa på nu i sommar när det är ljust ute, för den här boken har en tendens att göra en mörkrädd.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Staden

Författare: Camilla Sten

Sidor: 407

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2019