”Jag väntar på Djävulens ankomst” av Mary MacLane

 

Mary MacLane var nitton år gammal då hon skrev sin självbiografiska bok Jag väntar på Djävulens ankomst. Boken, som publicerades 1902, sågades av manliga kritiker men älskades av unga kvinnor och blev en bästsäljare. Mary skriver öppet och ärligt om att vara en ung kvinna, ensam i världen, med en dragning till andra kvinnor och ett begär efter att gifta sig med Djävulen. Hon skriver om kärleken till sin vän som flyttat bort från henne och om de långa vandringar hon tar i landskapet runt gruvorten Butte där hon bor. Mary kallar sig för ett geni och anser att om hon hade varit man så hade hon varit berömd för sitt sinne.

Mary MacLane är en fängslande person. Idag skulle man nog kalla henne feminist, för hennes idéer liknar ofta unga feministers. Hon skriver om saker som vilken 19-åring som helst kan känna igen sig i; ensamhet, kärlek och om hur hon är ett misstolkat geni. Jag önskar att den här boken hade funnits på svenska för 25 år sedan, då jag var i Marys ålder. Jag hade älskat den! Men jag älskar den även idag. Jag fascineras av Marys tankar och skrattar ofta åt hennes självsäkerhet, som jag även kan avundas. Jag önskar att jag kunde kalla mig ett geni på det självsäkra och självklara sätt om Mary gör. Om Mary var ett geni är jag inte rätt person att avgöra, men skriva, det kunde hon absolut. Jag önskar att Jag väntar på Djävulens ankomst kommer nå ut till fler läsare. Det är en bok som var provokativ när den först publicerades, men som idag inte är så mörk som titeln antyder. Jag är glad att jag har fått bekanta mig med Mary MacLane och jag kommer definitivt läsa om hennes bok i framtiden.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Jag väntar på Djävulens ankomst

Författare: Mary MacLane

Sidor: 186

Förlag: Ellerströms

Utgiven: 1902 (Denna svenska utgåva 2021)

 

Stort tack till Ellerströms förlag för recensionsexemplar!