”Sju tomma hus” av Samanta Schweblin

 

En mor och dotter smyger in i folks trädgårdar för att arrangera om, en man hämtar varje dag sin döda sons kläder från grannens trädgård och två små barn försvinner tillsammans med sina nakna farföräldrar. Novellerna i Sju tomma hus är klaustrofobiska och absurda, och stannar kvar långt efter att jag lagt ifrån mig boken. Samanta Schweblin håller sakta men säkert på att bli en av mina favoritförfattare och det är främst hennes noveller jag älskar. De är egensinniga och innehåller ofta drag av magisk realism, dock inte så mycket i just den här novellsamlingen. Men trots att dessa noveller håller sig mer realistiska så är de lika fängslande och atmosfäriska som de övriga jag läst. Jag tycker mycket om noveller i allmänhet, speciellt när författare som Samanta Schweblin låter det udda, skeva och absurda genomsyra berättelserna. Inte alla berättare i novellerna är pålitliga, och en oro byggs ofta upp under läsningen. Jag har läst allt som finns utgivet på svenska av Samanta Schweblin och jag hoppas att fler av hennes verk kommer översättas. Jag har alltid höga förväntningar på hennes böcker och jag blir sällan besviken. Sju tomma hus är en riktig pärla som jag vill rekommendera till alla novellälskare. Det vore synd att missa denna lilla samling berättelser, från vad som sägs vara ”en av den latinamerikanska litteraturens främsta novellister.”

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Sidor: 163

Förlag: Tranan

Utgiven: 2015 (På svenska 2023)