Gästbloggare: Sofi Poulsen

Efter flera ganska mörka inlägg om mitt förhållande till H.C. Andersen vill jag nu avsluta med ett ljust sådant.

Jag är en sommarvarelse som älskar sol och värme. Men det finns en sak som jag verkligen ser fram emot nu när det börjar bli mörkt och ruggigt. Högläsning. Tillsammans inväntar vi mörkret för att sedan tända massa ljus. Vi häller upp något gott i glaset och ställer fram något att mumsa på. Förväntningen stiger inom mig när du ler ditt varma leende och sätter dig tillrätta i soffan. Jag kryper ihop i din famn och lutar mig mot ditt bröst. Du slår upp boken som vi valt ut för kvällen, H.C. Andersen. Vi turas om att läsa. Ibland läser du, ibland läser jag. Att få sitta nära dig och dra in din doft och försvinna in i en annan värld tillsammans med dig, då är jag lycklig. Tillsammans håller vi andan av spänning, skrattar högt och jag håller hårt din hand när det där fasansfulla kommer.

När jag var barn flydde jag ofta ut i sagornas värld för att min egna verklighet var för mörk och tung att orka vistas i. Jag behövde de där pauserna för att få hämta andan ett tag. Idag är det ett sätt att koppla av. Och ett sätt att umgås.

Det händer att jag sitter på en restaurang under lunchen och har högläsning för lunchgästerna. Det är lugnande och efteråt uppstår det samtal kring det jag nyss läst. Jag har fått många positiva kommentarer från gäster som tyckt att detta var något som de ska börja uppleva oftare. Det värmer.

Brukar du ha högläsning tillsammans med någon?

Vänliga Hälsningar
Sofi

Sofi Poulsen
förläggare och författare

0737-471027
www.sofipoulsen.se

http://sofipoulsen.se/butik/h-c-andersen/

Du hittar mig bl a på
Bokmässan Göteborg 27-30 september
Scifiworld Helsingborg 6-7 oktober
Borås 2-4 november
Scifiworld Stockholm 17-18 november
Kronobergs bokmässa Växjö 24 november
Kulturparken Smålands julmarknad Växjö 1-2 december

”Laima och den besynnerliga fegheten” av Anna Ocklind

Laima är bara 15 år när hon kommer till Sverige. Mannen som hämtar henne hos mormodern i Lettland lovar att Laima ska få jobb på hans företag och att hon kommer tillbaka hem om ett år. Så blir det inte. Väl i Sverige blir Laima inlåst i en lägenhet och tvingas till sex med olika män. Några pengar ser hon aldrig skymten av. Hon drömmer om att rymma, om att starta ett nytt liv. En dag får hon en chans att ge sig iväg, men det visar sig att det inte är lätt att starta om i ett främmande land, utan pass eller pengar. Hon träffar Rachid, som också är hallick, men som Laima faller för direkt. Laima vill egentligen inte vara prostituerad, men hon kan samtidigt inte lämna Rachid, så vad ska hon göra?

Samtidigt får vi följa Christian. Han har ett bra jobb och lever med sin fru i en lägenhet i Vasastan. Hans liv är tryggt och stabilt, till den dagen han hamnar mitt emot en speciell kvinna på tunnelbanan. Han kan inte sluta tänka på kvinnan och när han ser hennes bild på nätet, i en annons för sexarbetare, blir hans dragning till henne allt starkare. Hon är nu inom räckhåll, men ska han riskera sitt äktenskap för att få träffa henne?

Laima och den besynnerliga fegheten är en bok som behandlar ett allvarligt ämne utan att kännas för tung. Tvärt om så är boken lättläst trots att den innehåller både våld och sexuellt utnyttjande. Boken känns aktuell, då den tar upp ett ständigt relevant och allvarligt problem i samhället. Jag tycker ofta illa om karaktärerna i boken, speciellt när det gäller deras åsikter, men samtidigt gör det dem mer realistiska. Människor är inte problemfria och de har annorlunda värderingar, och det kommer fram i den här boken. Man behöver dessutom inte tycka om karaktärerna för att tycka att en bok är bra. Det som gör att jag tycker om den här historien är framför allt att den handlar om en stark kvinna som försöker rädda sig själv. I en värld bland hallickar och torskar finns det sällan någon prins som kommer till ens räddning, så Laima får göra sitt bästa för att rädda sitt eget liv. Det behövs fler böcker om kvinnor som står upp på egen hand, och det här är en sådan bok. Den är kanske inte så gripande som jag hade väntat mig, men ändå läsvärd. Och trots sina nästan 400 sidor kändes den luftig och gick fort att läsa, och ibland är det ju precis det man är ute efter.

Betyg: 3 av 5

Titel: Laima och den besynnerliga fegheten

Författare: Anna Ocklind

Sidor: 391

Förlag: Ebes förlag

Utgiven: 2018

”Harungen” av Ina Rosvall

I Harungen får vi följa ett berättarjag som slits mellan sitt jobb på ett laboratorium och sitt liv hemma med familjen. På laboratoriet deltar hon i experiment på djur, för att mäta hjärnaktivitet som sedan tankas upp i den ständigt växande miman. Hemma har hon man och två barn som vill att hon ska spendera mer tid med dem, men hon dras alltmer till miman. En dag hittar hon en övergiven harunge och från den dagen blir experimenten allt mer extrema – och personliga.

Harungen är en suggestiv roman, som handlar mycket om hjärnan och medvetandet, men också om det okända. Den så kallade miman är central i boken, även om vi aldrig får någon riktig klarhet i vad miman egentligen är. Inte heller bokens huvudperson verkar veta exakt vad miman är. På något sätt får den representera ett slags kollektivt medvetande, där djurs samlade tankeverksamhet och erfarenheter samlats för att man sedan ska försöka se mönster däri. Det låter kanske flummigt, men det är det inte när man läser boken. Det är en kort och lättläst, men ändå välskriven, roman som man snabbt kommer in i. Att läsa om hur huvudpersonen försöker kombinera det analytiska arbetsjaget med det känslomässiga hemmajaget är intressant. Överhuvudtaget så är det en intressant och bra roman. Dock så kan jag känna att jag ibland inte förstår allting, men det behöver man ju heller inte göra för att tycka om en bok. Den här är bra skriven, har ett fint språk och är med sina 153 sidor en bok som går snabbt att läsa. En bra bok som jag kan rekommendera fler att läsa!

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Harungen 

Författare: Ina Rosvall

Sidor: 153

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgiven: 2018

”Summer” av Monica Sabolo

En sommardag på 90-talet försvinner den 19-åriga Summer spårlöst. Hon är på picknick vid Genèvesjön tillsammans med vänner och sin lillebror då hon plötsligt inte går att hitta. Ett vittne tror sig ha sett en ung kvinna springa genom skogen, men förutom det finns det inga spår efter Summer. 24 år senare plågas Summers lillebror Benjamin av minnen från sommaren då hon försvann. Han drömmer om henne och kan inte sluta tänka på vad som kan ha hänt henne. Benjamin börjar söka upp folk som han inte träffat på över tjugo år och mörka hemligheter kommer upp till ytan. Kommer Benjamin att få reda på varför Summer försvann och vad som egentligen hände med henne?

Summer är en sån där roman som trollbinder och drar in dig i en historia som är svår att sluta läsa. Inte bara för att berättelsen är bra utan också för att den är så välskriven och har ett vackert språk. Det är en bok som passar perfekt för oss som inte gärna läser traditionella deckare, men gärna provar på en bok om ett mysterium då och då. Det är en bok om ett försvinnande, om en familj i spillror och en bror som blev ensam kvar. Berättelsen om Summers försvinnande är sorglig och vacker, och som jag skrev blir jag trollbunden av läsningen. Tyvärr så tycker jag att lite av magin försvinner mot slutet av romanen, men det är knappt nämnvärt. Det här är helt klart en av de bästa böcker jag har läst i sommar och jag skulle rekommendera alla att läsa den!

Betyg: 4,5 av 5

Titel: Summer

Författare: Monica Sabolo

Sidor: 325

Förlag: Sekwa

Utgivningsår: 2017 (På svenska 2018)

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar av boken!

”Pojken” av Tova Gerge

Det är på en universitetskurs i filmvetenskap som berättarjaget får upp ögonen för pojken. En dag sätter sig berättaren bredvid pojken och från den dagen förändras allt – för dem båda. Berättaren vill få makt över pojken, dels sexuellt men även på andra plan. De inleder ett förhållande som bygger på just detta, att pojken underkastar sig berättarens vilja. Men kan pojken verkligen leva upp till berättarens fantasier och kan ett förhållande som deras hålla i längden?

Jag har svårt att skriva något slags utlåtande om Pojken. Jag ska vara ärlig, jag tyckte inte speciellt mycket om den här romanen. En narcissistisk, psykopatisk och manipulativ människa som behandlar sin partner som en ägodel, till och med uttrycker att han äger pojken, där pojken uppenbarligen är en psykisk instabil person som inte drar sig från att skada sig själv och därför tycker om när andra åsamkar hen fysisk smärta. Det hade kanske kunnat bli en intressant historia, men jag känner bara att jag inte bryr mig om någon av karaktärerna eller vad som händer med dem och deras förhållande. Jag irriterar mig ständigt på berättarjaget, som dels vill stöpa om pojken och förnedra hen, men samtidigt vill ha en ”normal” partner att visa upp för sina vänner. Berättelsen och dess utgång är dessutom väldigt förutsägbar, vilket gör mig besviken. Boken är lättläst, men jag fick ändå kämpa för att ta mig igenom den då jag inte alls var intresserad eller fängslad av berättelsen.

Det finns dock också positiva aspekter med Pojken. Jag tycker om hur Tova Gerge låter karaktärernas könstillhörighet och sexuella läggning vara något flytande. Det behövs fler böcker med hbtq-tema, och den här är intressant ur den synvinkeln. Boken är också bra skriven, det är själva historien som inte faller mig i smaken. Berättelsen har potential, men tyvärr är den alldeles för platt och förutsägbar för mig.

Betyg: 2 av 5

Titel: Pojken

Författare: Tova Gerge

Sidor: 285

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: 2018