”Fågelfångarens son” av Richard Hobert

Esmar är fågelfångare på Färöarna i slutet av 1800-talet. För att förlänga sitt markarrende måste han få en son, men istället föds en tredje dotter och tiden börjar rinna ut för han och hans hustru. De har ett år på sig att få en son och rädda sitt hus. Då kommer deras vän Livia med ett förslag som kommer få konsekvenser för alla inblandade många år framöver.

Fågelfångarens son är Richard Hoberts romandebut och bygger på samma berättelse som hans film med samma namn. Det är en historia som dessutom är baserad på en verklig händelse. Boken berättar en intressant och fängslande historia. Det är en bok om klasskillnader och föräldraskap. Den ställer frågor om vem som egentligen har rätt till ett barn. Det är speciellt intressant att läsa om hur marginaliserad kvinnans roll i samhället var, men att det ändå fanns vissa kvinnor som hade viss makt. Jag hade dock uppskattat fler beskrivningar av den färöiska miljön, som jag tycker är fascinerande.

När man läser Fågelfångarens son märks det tydligt att Richard Hobert vanligtvis arbetar med film. Boken känns nästan som ett filmmanus. Den är nästan för lättläst vissa gånger, och jag har svårt att få några djupare känslor för någon av karaktärerna. Men lättläst behöver inte bara vara negativt. För den som befinner sig i en lässvacka eller av annan anledning vill ha en bok med korta kapitel och luftig text så är det här en perfekt bok. Och efter att ha läst den måste jag erkänna att jag är lite nyfiken på att se filmen också, för att se om den är bättre eller sämre än boken.

Betyg: 3 av 5

Titel: Fågelfångarens son

Författare: Richard Hobert

Sidor: 214

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2018

Stort tack till Bokfabriken för recensionsexemplar!