”Kallmyren” av Liza Marklund

 

I augusti 1990 hittas en baby vid Kallmyren. Hon är full av insektsbett och närmar sig döden. Babyn räddas, men av flickans mamma, polischefen Wiking Stormbergs fru Helena, finns inte ett spår. Hennes kropp hittas aldrig, men man tror att hon har gått ner sig i myren. Inget hörs från Helena och Wiking kommer aldrig över förlusten av sin fru. Men så, en eftermiddag 30 år senare, får Wikings som Markus ett brev. Det är ett brev som uppmanar honom att inte tacka ja till ett nytt forskningsprojekt på Robotbasen där han jobbar. Brevet är skrivet med Helenas handstil och undertecknat med hennes speciella tecken: en stjärna som liknar ärret på hennes mage. Wiking tvingas ifrågasätta om han håller på att bli galen eller om någon verkligen hotar hans familj.

Kallmyren är en fristående fortsättning på Liza Marklunds senaste roman Polcirkeln. Jag läser sällan deckare och kriminalromaner, men Polcirkeln tyckte jag om. Jag hade ganska höga förväntningar på Kallmyren och även om jag inte tycker om den lika mycket som förra boken så är jag inte direkt besviken. Jag får vad jag har förväntat mig, en lättläst och spännande deckare som går snabbt att läsa. Ibland är det inte mer jag behöver. Jag vill bara få läsa något för att fördriva tankarna ett tag och Kallmyren passar väldigt bra till det. Den är lite förutsägbar och överraskar inte ofta, men den är ändå underhållande. Det är kul att återse Wiking Stormberg och få en lite annan bild av honom än den jag fick i Polcirkeln. Jag tror att den som gillade Polcirkeln kommer att tycka om även Kallmyren, och vill man ha en snabbläst deckare är det här en bra sådan. Rekommenderas varmt.

Betyg: 3 av 5.

 

Titel: Kallmyren

Författare: Liza Marklund

Sidor: 369

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2022

”tonårspar har kul på allmän plats” av Aravind Jayan

 

En video dyker upp på en porrsajt. En video där ett tonårspar har sex utomhus. Paret är Sreenath och Anita, som har träffats i skolan och varit tillsammans några år. Snart har alla sett videon. Föräldrar, släkt och vänner har alla åsikter om den. Genom Sreenaths yngre brors ögon får vi följa tiden efter att videon hamnat på internet. Hur Sreenaths och Anitas föräldrar gör allt för att rädda sina rykten, medan ungdomarna själva inte verkar bry sig nämnvärt om situationen. Det blir en minst sagt tumult tid för alla inblandade.

Hur kan man motstå att läsa en bok med titeln tonårspar har kul på allmän plats? Jag kan det i alla fall inte, och det är jag glad för. Aravind Jayans debutroman är originell, smart och rolig. Det är en modern skildring av ett Indien på gränsen mellan en gammal och en ny generation. Den handlar om skam, heder och om friheten att själv välja hur ens liv ska bli. Den handlar om motsättningar mellan gamla traditioner och nyare idéer. Den är underhållande på ett sätt som få andra romaner är. Jag är fast från första meningen och vill egentligen aldrig lägga boken ifrån mig. tonårspar har kul på allmän plats är välskriven, lättläst och har ett bra driv framåt. Det är en roman som jag tänker på långt efter att jag har läst ut den. Det är en roman som jag vill behålla i hyllan och läsa igen någon gång. Jag kan inte rekommendera den här boken nog och jag hoppas att den kommer hitta ut till många läsare här i Sverige.

Betyg: 4 av 5.

 

Titel: tonårspar har kul på allmän plats

Författare: Aravind Jayan

Sidor: 224

Förlag: Natur och Kultur

Utgiven: 2022

 

Stort tack till Natur och Kultur för recensionsexemplar!

”I det vilda” av Lisa Zetterdahl

 

Ester är 10 år och har precis börjat i en ny skola. Hon försöker bli vän med flera av flickorna i klassen, men det går inte alltid som hon tänkt. Ester vill utforska sin sexualitet och förbereda sig för vuxenlivet. Hon gör saker som de andra tycker är konstiga. Samtidigt sker något fruktansvärt hos en annan familj i staden. Något som är så hemskt att det knappt går att föreställa sig.

Det är svårt att beskriva Lisa Zetterdahls romandebut I det vilda. Den är uppdelad i tre delar, som alla har sina egna berättelser och stilar, men som ändå hör ihop och bildar en större historia. Jag är fast från första sidan. Första delen handlar om Ester och är en uppväxtskildring, och jag älskar uppväxtskildringar om udda flickor. Berättelsen om Ester väcker medlidande och fascinerar mig. Jag älskar även andra delen av romanen som närmar sig skräckgenren och verkligen griper tag i mig. Av boken som helhet skulle jag nog säga att det är sista delen som är svagast, men även den är väldigt välskriven och håller mitt intresse vid liv. I det vilda är en kort roman och jag läste den i en sittning, vilket troligtvis bidrog till att jag tyckte så mycket om den. Jag skulle rekommendera den till alla som tyckte om ”Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijneveld, som gav mig lite samma känsla som delen om Ester. Jag älskade I det vilda och den är absolut en av de bästa böcker som jag läst i år.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: I det vilda

Författare: Lisa Zetterdahl

Sidor: 139 

Förlag: It-Lit

Utgiven: 2022

 

Stort tack till It-Lit förlag för recensionsexemplar!

”Pestkung” av Mikael Strömberg

 

Mikael Strömberg har skrivkramp. En riktigt illa sådan som hotar att bli slutet på hans författarkarriär. Så kommer ett ord till honom, pestkung, och det sår ett frö i hans hjärna. Han börjar undersöka ordet och hittar mer än han hade väntat sig. Ordet har kopplingar till mystiska sällskap, försvinnanden och till och med död. En ohygglig historia växer fram och Mikael är snart alltför indragen i den för sitt eget bästa.

Jag måste nog erkänna att jag är svag för autofiktiva romaner, och jag faller ganska pladask för denna. Hur skulle jag kunna motstå autofiktiv skräck? Jag har läst och tyckt om tidigare romaner av Mikael Strömberg, men det här är absolut det bästa jag har läst av honom hittills. En roman om det okända och outforskade, om hemligheter och myter. Och allt skrivet som att det är dokumentärt. Jag dras snabbt in i berättelsen och har sen svårt att lägga boken ifrån mig. Och lite svårt att sova. I boken tar Mikael Strömberg även hjälp av Jack Werner och Fredrik Strage, och de har själva läst in sina delar till ljudboken. Jag tyckte mycket om ljudboken, men kanske ännu mer om den fysiska boken som innehåller vissa fotografier som gör berättelsen än mer obehaglig. Så ja, jag har redan både läst och lyssnat på boken, och jag kommer läsa den igen. Jag tyckte väldigt mycket om den och rekommenderar den till alla som inte är alltför mörkrädda. Eller till den som vill läsa någon läskigt på dagen.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Pestkung

Författare: Mikael Strömberg

Sidor: 218

Förlag: LB förlag

Utgiven: 2022

 

Stort tack till LB förlag för recensionsexemplar!

”Det smälter” av Lize Spit

 

År 1988 föds endast tre barn i den lilla flamländska byn Bovenmeer. Eva, Pim och Laurens kallar sig själva för de tre musketörerna och bildar en udda liten grupp. Sommaren 2002, drygt ett halvår efter att Pim förlorat sin bror, ägnar de sig åt en gränslös lek som ständigt hotar att gå för långt. Ett experiment som kommer få konsekvenser långt in i framtiden. Ungefär 15 år senare beger sig Eva från Bryssel tillbaka till den lilla byn, med ett gigantiskt isblock i bakluckan.

Det smälter är Lize Spits debutroman och jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag slog upp första sidan. Det som väntade mig var en fängslande och gripande hämndroman som skildrar en flickas uppväxt i en liten flamländsk by. Det är rått, naket och skitigt. Och det är oväntat bra! Lize Spit förmedlar från första sidan en känsla av obehag som håller i sig romanen igenom, och det gör att jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Jag förstår att vi är på väg mot något hemskt, men jag vill veta vad. Jag som vanligtvis drar mig för att läsa långa böcker tar mig snabbt igenom de 478 sidorna, och jag sörjer lite när det är över. Jag kommer sakna Eva. Och jag kommer sakna att läsa om Evas relation till sina syskon. För det här är även en bok som till stor del handlar om syskonkärlek och om att vilja rädda någon som är på väg in i ett stort mörker. Jag tycker väldigt mycket om Det smälter, men vill varna för att det är en roman där övergrepp förekommer. I mig kommer karaktärerna leva kvar länge och jag längtar efter att få läsa mer av Lize Spit.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Det smälter

Författare: Lize Spit

Sidor: 478

Förlag: It-Lit

Utgiven: 2016 (På svenska 2022)

 

Stort tack till It-Lit förlag för recensionsexemplar!

”Förläggarens hustru” av Clare Chambers

 

Christopher lever ett stilla liv i Yorkshire och har för länge sedan lämnat London och författardrömmarna han hade när han bodde där. Det har gått tjugo år sedan han gav ut sin enda roman när han får besök av en akademiker som säger sig skriva ett arbete om Christophers förläggare Owen. Christopher tvingas möta sitt förflutna, påminnas om den tid då hans liv kretsade kring Owen och hans karismatiska hustru Diana, och om den katastrof som tvingade Christopher att lämna huvudstaden. Detta möte kommer dra upp fler minnen än han hoppats och förändra hans liv för alltid.

Anledningen till att jag ville läsa Förläggarens hustru var att jag läst Clare Chambers roman Små glädjeämnen och tyckt mycket om den. Som alltid när jag ska läsa en andra bok av en författare var jag rädd att den inte skulle leva upp till mina förväntningar, men jag oroade mig i onödan. Jag tycker verkligen om Chambers sätt att berätta en historia, hennes stil och lättsamma prosa. Hon har ett sätt att skriva som får mig att glömma världen runt om mig när jag läser, och då vet jag att det är en bra bok. Visst, Små glädjeämnen är min favorit av de två, men det betyder inte att jag tyckte mindre om den här. Jag tycker om både språk och karaktärer, miljön och dramaturgin. Förläggarens hustru handlar om att följa sina drömmar, om att gå sin egen väg, men också om hur det är att bli sedd av den man beundrar. Det handlar om olycklig kärlek och om hur ödet har sin egen outgrundliga väg. Jag rekommenderar verkligen Förläggarens hustru och hoppas på fler böcker från Clare Chambers på svenska i framtiden.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Förläggarens hustru

Författare: Clare Chambers

Sidor: 321

Förlag: Etta (Sekwa) förlag

Utgiven: 2007 (På svenska 2022)

 

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar!

”Kolossal frihet” av Deborah Levy

 

Deborah Levy är författare och dramatiker. Tre av hennes romaner finns översatta till svenska och två av dem har nominerats till det prestigefyllda Bookerpriset. Deborah föddes i Johannesburg i Sydafrika men flyttade som nioåring till Storbritannien med sin familj. I Saker jag inte vill veta (Things I don’t want to know) berättar hon om sin barndom i Sydafrika, om apartheid och om sin pappa som blivit fängslad. Saker jag inte vill veta finns tillsammans med hennes andra två självbiografiska böcker, Vad det kostar att leva (The cost of living) och Verklig egendom (Real estate), samlade i den svenska utgåvan Kolossal frihet. Jag har tidigare läst och älskat två av hennes romaner och hade hört mycket gott om dessa tre självbiografiska texter. Jag var säker på att det här var en bok som jag skulle tycka om, och det gjorde jag verkligen. Att följa Deborah Levy genom sin barndom och genom sina år som vuxen författare är fantastiskt. Hon har en förmåga att berätta vardagliga saker så att de blir speciella och intressanta. Skrivarstugor, cyklar, semestrar och plantor – allt möjligt får ta plats i hennes texter. Även vänskap och moderskap är teman som är centrala. I baksidestexten kallas boken för ett litterärt och feministiskt manifest, och det tycker jag är en bra beskrivning. Jag älskar att läsa om den frånskilde, medelålders författarinnan och hennes vardag och festligheter. Jag vill inte att boken ska ta slut samtidigt som jag aldrig vill lägga den ifrån mig. Deborah Levy är en fantastisk författare oavsett om det gäller skönlitteratur eller självbiografi. Och det är inget problem om du inte har läst någon av hennes romaner. Den här boken går alldeles utmärkt att läsa ändå.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Kolossal frihet

Författare: Deborah Levy

Sidor: 379

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!

”Kossor” av Dawn O´Porter

 

Tara har ett ganska bra liv. Visst, hon kunde få lite mer uppskattning på jobbet och kanske träffa en partner, men hon har det ändå ganska bra tillsammans med dottern Annie. Cam är bloggare. En brutalt ärlig sådan som delar med sig av allt i sitt liv, till och med sitt sexliv. Stella läser alltid Cams blogginlägg. Cam var hennes och hennes tvillingsyster Alice förebild, men nu finns inte Alice längre och Stella vet inte hur hon ska gå vidare. De här tre kvinnorna känner inte varandra, men en dag gör Tara något dumt, något som anses tabu. Detta något som hamnar på film, sprids på nätet och blir viralt, vilket kommer bli en katastrof för Tara på alla plan i livet. Det kommer också göra så att hennes väg korsas med Cams och Stellas, på ont och gott.

Kossor är en riktig bladvändare. Det är en roman om att gå sin egen väg istället för att följa flocken. Det är också en roman om systerskap, och om hur hårt vi ibland dömer varandra. Det är inte lätt att vara kvinna i dagens samhälle med alla förväntningar och krav som inte på samma sätt gäller män, och det får vi erfara i Kossor. Jag blev själv tvungen att fundera över vad jag tyckte var orimligt för en kvinna att göra jämfört med en man och jag tycker om att den här boken får mig att fundera över det. Det är en ganska lättläst och snabbläst bok, men den väcker frågor. Det som till en början verkar vara en slags chicklit-roman utvecklar sig snart till något annat. Jag vet inte vad jag ska kalla det, men jag tycker om det. Och jag hejar hela tiden på Tara och vill att hon ska resa sig igen och att det katastrofala hon upplever ska försvinna. Kossor visade sig innehålla mer allvar än jag först trodde och det är jag glad för. Det är en roman som jag inte kommer glömma på länge.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Kossor

Författare: Dawn O´Porter

Sidor: 436

Förlag: Nona

Utgiven: 2017 (På svenska 2021)

 

Stort tack till bokförlaget Nona för recensionsexemplar!  

”En bastu i Umbrien” av Tomas Bacoccoli

 

Tomas växer upp i Sverige med en svensk mamma och en italiensk pappa. Men Tomas pappa är inte som andra pappor. Han försörjer sig på diverse kortare jobb, kommer ibland hem med massor av pengar, men gör slut på dem lika fort. Han har ofta tur i affärer och med kvinnorna. Han är ofta rolig, men inte så omhändertagande. Men inget vara för evigt och på ålderns höst har Tomas pappa, som nu har flyttat tillbaka till Italien, börjat bli glömsk. Riktigt glömsk. Men i Italien pratar man inte om saker som alzheimer och när det blir för jobbigt för Tomas att resa fram och tillbaka till pappan bestämmer sig Tomas familj för att flytta till Italien. Det här är boken om den flytten, och om allt i Tomas liv som leder fram till den.

Det här är en bok som jag älskade från första sidan. För hur kan en bok som inleds med meningen ”Pappa har alltid varit förföljd av tur” inte vara fantastisk. Tomas pappa har levt ett fascinerande liv och flera gånger under läsningen måste jag påminna mig om att det här faktiskt inte är en skönlitterär bok. Tomas pappa har faktiskt levt det liv som Tomas beskriver i boken. När jag först hörde talas om En bastu i Umbrien drogs jag till den eftersom den är skriven av en person med en demensdrabbad förälder. Då jag själv har en förälder med alzheimer läser jag gärna om andra anhöriga och finner tröst i att läsa om andra i min situation. Men här fick jag så mycket mer! En fängslande bok om en udda men fascinerande pappa, om familjer och om hur olika de kan se ut. Och allt skrivet med ett språk och ett berättande som fängslar mig från första sidan. Det här är en sån bok som jag ville börja om på direkt när jag hade läst ut den. Det är en av årets hittills starkaste och bästa läsupplevelser. (Den har dessutom en oxe på omslaget och det är mitt stjärntecken.) Jag tycker inte att En bastu i Umbrien har fått den uppmärksamhet den förtjänar och jag hoppas att den ska hitta hem till fler läsare. Jag tror inte att den här boken kan göra någon besviken. Den gjorde verkligen inte mig det.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: En bastu i Umbrien

Författare: Tomas Bacoccoli

Sidor: 327

Förlag: Kaunitz-Olsson

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Kaunitz-Olsson för recensionsexemplar!

”Papperspalatset” av Miranda Cowley Heller

 

Den första augusti, tidigt på morgonen, vaknar Elle upp i familjens sommarhus i Cape Cod. Kvällen innan hade familjen en middag med vänner, och med sin man och sina barn på andra sidan väggen hade Elle sex med sin barndomsvän Jonas. Nu måste Elle välja mellan sin make Peter, som hon älskar, och Jonas, hennes första kärlek. Under ett dygn får vi följa Elle när hon funderar över hur hon ska gå vidare, och i tillbakablickar får vi följa henne under hela sin uppväxt, när hon träffar Jonas, och när hon träffar Peter. Elle älskar två män, men nu måste hon välja en av dem.

Papperspalatset är en bok som jag inte hört mycket om, vilket är synd eftersom det är en fantastisk roman. Det är en roman om kärlek, men också om hur svårt det kan vara med relationer, och om hur ens val kan påverka hela ens liv. Boken växlar mellan nutid och tillbakablickar, och jag personligen älskar att få följa Elle genom hennes barndom och uppväxt. Det är genom dessa tillbakablickar vi får en bild av hennes relation till barndomsvännen Jonas, som inte är helt okomplicerad. Jag förstår Elles dilemma när hon till slut har gått över gränsen och haft sex med Jonas. Jag väntar med spänning på att få se vem hon ska välja att gå vidare med i livet. Men det är uppväxtskildringen som gör att jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Det är en uppväxt som präglas av övergrepp och mörka hemligheter. Det är förkrossande läsning men briljant skrivet. Det är en imponerande debutroman, och om Miranda Cowley Heller fortsätter att skriva romaner som denna kommer jag att läsa dem alla. Papperspalatset är en bok som har stannat kvar hos mig och som jag inte kommer att glömma i första taget. Det är en bok som förtjänar mer uppmärksamhet än den har fått och som jag hoppas att fler läsare får upp ögonen för.

Betyg: 4,5 av 5.

 

Titel: Papperspalatset

Författare: Miranda Cowley Heller

Sidor: 400

Förlag: Forum

Utgiven: 2021 (På svenska 2022)

 

Stort tack till bokförlaget Forum för recensionsexemplar! 

”Sju sorters människor du träffar på i en bokhandel” av Shaun Bythell

 

Shaun Bythell driver sedan 2001 ett antikvariat i skotska Wigtown. För några år sedan gav han ut boken En bokhandlares dagbok som blev en internationell bästsäljare. Jag läste boken, tyckte väldigt mycket om den och hoppades därför såklart på fler böcker från Bythell. Hans andra bok kom i höstas och gjorde mig inte besviken. I Sju sorters människor du träffar på i en bokhandel lägger Shaun Bythell all fokus på sina kunder. Han har kategoriserat just sju sorters människor som han ofta får besök av i butiken. Jag kanske inte borde skriva kunder egentligen, för inte alla är där för att i första hand handla. Här finns barnfamiljer, ockultister, och allt däremellan. Och det märks att inte alla dessa alltid är ett välkommet tillskott till kundkretsen. Shaun Bythell presenterar dessa grupper på ett väldigt komiskt sätt och jag skrattar högt flera gånger under läsningen. Jag upptäcker även vilken kategori jag själv tillhör – arten Sternuens (snörvlare) – och skäms lite över detta, speciellt som Bythell skriver att ”Av alla typer i denna bok är detta i särklass den som jag vill ta tag i axlarna och skaka rejält”.

Sju sorters människor du träffar på i en bokhandel är en pärla! Det är en liten och kort bok som går fort att läsa men som verkligen är underhållande. Det lilla formatet gör den till en perfekt ”gå bort”-present, speciellt till bokälskaren. Jag rekommenderar boken varmt och väntar och hoppas på fler böcker från Shaun Bythell.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Sju sorters människor du träffar på i en bokhandel

Författare: Shaun Bythell

Sidor: 125

Förlag: Natur & Kultur

Utgiven: 2020 (På svenska 2021)

 

Stort tack till Natur & Kultur för recensionsexemplar!

”Daisy Jones & The Six” av Taylor Jenkins Reid

 

Det är mitten av 1970-talet då den karismatiska Daisy Jones spelar in en duett med rockbandet The Six och succén är ett faktum. Daisy Jones går med i bandet och börjar skriva låtar tillsammans med deras frontman, men inte alla i bandet är glada över det. Deras storhetstid kommer dessutom vara över innan den knappt har börjat för redan 1979 splittras bandet, och ingen har vetat varför. Förrän nu.

Daisy Jones & The Six är en bok som osar nostalgi, sex, droger och Rock n Roll. Den är ganska precis vad man kan förvänta sig av en bok om ett fiktivt rockband från 1970-talet. Vi får följa med på en resa med bandet The Six, genom deras uppgång och fall. Det handlar om kärlek, sex, droger, vänskap, brödraskap och rivalitet – och allt detta skrivet som ett muntligt vittnesmål från bandets medlemmar. Såklart minns alla saker olika och det får mig att skratta flera gånger. Det håller även spänningen på topp genom hela romanen. För den är spännande. Jag vill verkligen veta varför bandet splittrades och vad som hände med dess medlemmar. Och den känns så äkta att jag ibland glömmer bort att Daisy Jones & The Six inte är ett band som funnits på riktigt. Ändå är jag lite besviken. Besviken på att romanen är ganska förutsägbar. Besviken på att den inte går längre, chockar mig mer. Men det är en bra och välskriven roman, och jag kan förstå att den är så hyllad som den är. Om du mot förmodan ännu inte har läst Daisy Jones & The Six så rekommenderar jag dig att göra det. Och jag är glad att jag har ännu en roman av Taylor Jenkins Reid väntandes i bokhyllan, för jag är väldigt sugen på att läsa mer av henne.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Daisy Jones & The Six

Författare: Taylor Jenkins Reid

Sidor: 355

Förlag: Bookmark

Utgiven: 2019 (På svenska 2020)

 

Stort tack till Bookmark förlag för recensionsexemplar!  

”Djuret” av Lisa Taddeo

 

Joan har inte haft ett lätt liv. Orättvis behandling av livet och av män har gjort att hon har fått nog. Hon lämnar New York för att bosätta sig i en kanjon utanför Los Angeles. Väl där ger Joan sig ut på jakt efter den person som hon hoppas ska reda ut en del i hennes förflutna, Alice. Joan är trött att vara ett byte. Det är dags att utkräva hämnd. Dags att bli ett rovdjur.

När jag för några år sedan läste Lisa Taddeos första bok Tre kvinnor blev jag lite besviken. Den kändes ljummen, lite för snäll och mesig. Men ändå kunde jag inte hålla mig från att läsa hennes romandebut Djuret, och jag är så glad att jag gjorde det! Här får jag allt det som jag saknade i Tre kvinnor. Jag får rå ilska och hämndbegär. Jag får en kvinna som vill göra upp med det samhälle och de män som har gjort henne illa. Jag får en huvudkaraktär som inte alltid är sympatisk men som jag ändå hejar på. Dessutom får jag en intressant handling med ett bra driv framåt. Djuret är en bok som jag vill sluka och ta in långsamt samtidigt. En bok som jag inte kan lägga ifrån mig men inte heller vill att ska ta slut. Jag känner alla möjliga känslor när jag läser den här boken, men framför allt ilska över hur världen ser på och behandlar kvinnor. Joan är inte en karaktär jag identifierar mig mycket med, men hon är en karaktär vars liv jag gärna tar del av. Hon är, precis som boken, intressant och spännande. Det här var en bok som fick mig att leva i den och glömma världen runt omkring. Och när den var slut saknade jag Joans sällskap. Djuret är fascinerande och välskriven och underbart ilsken på ett feministiskt sätt. Jag hoppas att Lisa Taddeo kommer skriva fler romaner i framtiden för jag vill ha mer av det här!

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Djuret

Författare: Lisa Taddeo

Sidor: 312

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!

”Jag väntar på Djävulens ankomst” av Mary MacLane

 

Mary MacLane var nitton år gammal då hon skrev sin självbiografiska bok Jag väntar på Djävulens ankomst. Boken, som publicerades 1902, sågades av manliga kritiker men älskades av unga kvinnor och blev en bästsäljare. Mary skriver öppet och ärligt om att vara en ung kvinna, ensam i världen, med en dragning till andra kvinnor och ett begär efter att gifta sig med Djävulen. Hon skriver om kärleken till sin vän som flyttat bort från henne och om de långa vandringar hon tar i landskapet runt gruvorten Butte där hon bor. Mary kallar sig för ett geni och anser att om hon hade varit man så hade hon varit berömd för sitt sinne.

Mary MacLane är en fängslande person. Idag skulle man nog kalla henne feminist, för hennes idéer liknar ofta unga feministers. Hon skriver om saker som vilken 19-åring som helst kan känna igen sig i; ensamhet, kärlek och om hur hon är ett misstolkat geni. Jag önskar att den här boken hade funnits på svenska för 25 år sedan, då jag var i Marys ålder. Jag hade älskat den! Men jag älskar den även idag. Jag fascineras av Marys tankar och skrattar ofta åt hennes självsäkerhet, som jag även kan avundas. Jag önskar att jag kunde kalla mig ett geni på det självsäkra och självklara sätt om Mary gör. Om Mary var ett geni är jag inte rätt person att avgöra, men skriva, det kunde hon absolut. Jag önskar att Jag väntar på Djävulens ankomst kommer nå ut till fler läsare. Det är en bok som var provokativ när den först publicerades, men som idag inte är så mörk som titeln antyder. Jag är glad att jag har fått bekanta mig med Mary MacLane och jag kommer definitivt läsa om hennes bok i framtiden.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Jag väntar på Djävulens ankomst

Författare: Mary MacLane

Sidor: 186

Förlag: Ellerströms

Utgiven: 1902 (Denna svenska utgåva 2021)

 

Stort tack till Ellerströms förlag för recensionsexemplar!

”Drunkna tyst” av Åsa Leijon

 

Minna är tolv år och hon vet mer än de flesta. Hon vet var hennes syster Jannica gömt flaskor, pengar och skrivböcker och hon vet varför Jannica var tvungen att försvinna för ett år sedan. Hon tror att hon vet var Jannica är, men för att vara säker måste hon hitta den sista skrivboken. För Jannica visste för mycket om vad som pågick i byn och nu vet Minna också det. Men visst kommer Jannica att komma hem snart?

När jag recenserar spänningsromaner brukar jag börja med att förklara att jag sällan läser spänningsromaner, deckare och thrillers, men jag tror att jag måste sluta med det. För visst läser jag en del böcker i den genren och jag tycker även om flera av dem. Drunkna tyst tillhör absolut den typ av spänningsroman som jag tycker om, om man ens ska kalla den en spänningsroman, för den är så mycket mer än bara det. Handlingen utspelar sig i en liten by där vi får följa flera familjer. I centrum står Minna, vars kapitel är skrivna i jag-form, och mysteriet kretsar kring Minnas storasyster Jannica som varit försvunnen i ett år. Jag drogs till romanen för att någon liknade den vid min favoritserie Twin Peaks och här finns många likheter. Jannica kan liknas vid Twin Peaks karaktär Laura Palmer. Båda är tonåringar, populära och vet för mycket för deras eget bästa. För alla i byn har hemligheter och sakta kommer dessa hemligheter stiga upp till ytan. Här finns flera sidoberättelser som är lika intressanta som mysteriet med vad som hänt Jannica. Men den främsta anledningen till att jag tycker så mycket om Drunkna tyst är Minna. Den udda och lite utstötta flickan som ser så mycket upp till sin försvunna syster att hon försöker vara som hon. Jag älskar de kapitel där vi får följa Minna och vill inte att hennes berättelse ska ta slut. Lite önskar jag att hela boken hade varit skriven ur Minnas perspektiv, för dessa delar är de mest välskrivna och fängslande, men det är nog mycket för att jag personligen älskar böcker skrivna ur barns perspektiv. Drunkna tyst är i vilket fall som helst välskriven, intressant och spännande, och en bok jag rekommenderar både till de som vanligtvis läser böcker ur den här genren och till de som inte gör det. Och så hoppas vi såklart på fler romaner från Åsa Leijon.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Drunkna tyst

Författare: Åsa Leijon

Sidor: 413

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2021

”Offermur” av Sarah Moss

Det är en varm sommarvecka i England då Sylvie och hennes mamma tvingas följa med fadern i familjen för att tillsammans med en grupp akademiker lajva järnåldern. Sylvies pappa är inte akademiker utan busschaufför och amatörhistoriker, men blir ändå en slags ledare i gruppen. Nu tvingas Sylvie och hennes mamma delta i leken, klä sig i särkar och överleva av det som de kan hitta i skogen. Sylvie tyr sig till studenten Molly, något som inte går obemärkt förbi i övriga familjen. Männen i lägret dras alltmer med i stenålderslivet och besöker platser där man under järnåldern utförde ritualer och offrade unga kvinnor. Och snart är leken på väg att bli alltför allvarlig.

Offermur är en imponerande roman. På mindre än 150 sidor lyckas Sarah Moss berätta en historia som är både fängslande och skrämmande. En historia om makt och maktlöshet, om patriarkat och övergrepp. En historia som känns klaustrofobisk och där allt tycks leda mot ett förfärligt slut. Och mitt i allt det obehagliga är boken så bra att det är svårt att sluta läsa. Jag följer en del YouTube-konton där engelska läsare tipsar om böcker och bland dem tycks Sarah Moss vara en favoritförfattare. Jag blev därför väldigt glad när Offermur kom ut i svensk översättning förra året. Jag älskar författare som kan konsten att skriva bra korta böcker och Sarah Moss visar sig ha den förmågan. Jag var lite rädd att boken inte skulle leva upp till mina förväntningar och även om det inte var precis det jag hade väntat mig så är jag inte besviken. Offermur är mörkare än jag förväntade mig, men det gör den bara bättre. Jag rekommenderar romanen till läsare som gillar korta, välskrivna böcker och inte är rädda för obehagliga sådana. Och jag vill absolut läsa fler böcker av Sarah Moss.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Offermur

Författare: Sarah Moss

Sidor: 145

Förlag: Atlas

Utgiven: 2018 (På svenska 2021)

 

Stort tack till bokförlaget Atlas för recensionsexemplar! 

 

”Polcirkeln” av Liza Marklund

 

I början av 1980-talet bildar fem tonårsflickor bokcirkeln Polcirkeln. En gång i månaden träffas de på biblioteket i Stenträsk och diskuterar böcker. Men flickorna är väldigt olika och kommer inte överens väl, och i samma veva som Polcirkeln upplöses försvinner en av flickorna spårlöst. Fyrtio år senare hittar man ett huvudlöst lik av en tonårsflicka inmurad i ett brofundament. Är det liket efter flickan som försvann? Det är upp till polischefen Wiking Stormberg, som var skolkamrat till flickorna i Polcirkeln och som var väldigt populär under 80-talet, att försöka lösa fallet. Och under julen 2019, för första gången på fyrtio år, samlas Polcirkeln igen.

Polcirkeln är en spänningsroman som utspelar sig under två tidsperioder, tidigt 1980-tal och år 2019. Vi får följa vad som händer både i dåtid och nutid och jag tycker ofta om den sortens berättande. Det här är inget undantag. Jag tycker om att följa Polcirkelns diskussioner, och jag tycker om att följa flickorna när de träffas som vuxna. Jag tycker dessutom mycket om att läsa om tonårsflickor med destruktiva förhållanden till varandra, och det får jag i den här boken. Slutligen så utspelar sig romanen i Norrland, och även det är något som jag ofta gillar i böcker. Jag läser sällan spänningsromaner, men när det delvis handlar om en bokcirkel för tonårsflickor kan jag inte låta bli. Och jag är glad att jag har läst den. Polcirkeln är lättläst och egentligen inte en speciellt utmärkande roman, men den är bra. Den var precis det som jag förväntade mig, fast lite bättre än jag brukar tycka om den här typen av böcker. Norrland, tonårsflickor, bokcirkel och 80-tal är en blandning som tydligen går hem hos mig. Polcirkeln är första romanen i en trilogi och fast jag inte ofta gillar spänningsromaner så är jag nyfiken på de kommande böckerna. Och jag är glad att kunna rekommendera Polcirkeln till er som inte har läst den.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Polcirkeln

Författare: Liza Marklund

Sidor: 375

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

”Kvinnorna byggde välfärden” av Britt-Marie Mattsson

 

Kvinnorna byggde välfärden är en bok om hur kvinnorna i Sverige gick från att vara hemmafruar till att ge sig ut i yrkeslivet, och hur det kom att påverka det svenska samhället. Vi får följa med hundra år bakåt i tiden då de flesta kvinnor var hemma och tog hand om hus och barn. För dom var det otänkbart att ge sig ut på arbetsmarknaden. Britt-Marie Mattsson skriver personligt och med utgång från kvinnorna i sin egen familj hur samhället såg ut från 1920-talet och framåt. Vi följer kvinnorna fram till 1970-talet då den unga generationen kvinnor bröt med det gamla hemmafruidealet och gav sig ut i yrkeslivet. Att kvinnor skulle arbeta vid sidan av männen var inte helt självklart men blev en del av den feministiska kampen på 70-talet. Den förändring som Sverige genomgick skulle dessutom komma att få positiva följder. Genom att låta verkliga kvinnor berätta om sina liv får vi en bild av hur det varit att vara kvinna hemma och på arbetsmarknaden de senaste hundra åren. Det är bland annat forskare, politiker och experter som får komma till tals och ger en personlig bild av ett Sverige i förändring. Kvinnorna byggde välfärden är en lättläst men väldigt intressant bok om kvinnor i Sverige under 1900-talet. Den kräver inte några som helst förkunskaper och det personliga tilltalet är något som jag tycker mycket om. Det här är en bok som jag önskar att fler kände till och läste för kvinnors historia är viktig att berätta om, nu och i framtiden.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Kvinnorna byggde välfärden

Författare: Britt-Marie Mattsson

Sidor: 321

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

”Vår del av natten” av Mariana Enriquez

 

Det är tidigt 1980-tal och Juan Peterson reser med sin lilla son Gaspar genom Argentina, på väg mot sina svärföräldrars hus. Där ska Juan användas som medium i det hemliga sällskap som kallar Orden. Orden är ett sällskap för rika jordägare och de skyr inte att offra människor i jakten på evigt liv. Juan misstänker att det är hans svärmor som står bakom hans frus död, att hon tagit livet av sin egen dotter, men Juan har inget sätt att fly undan sällskapet. Han är däremot fast besluten att skydda Gaspar från att överta platsen som medium, för det är bestämt att hans son också ska bli ett verktyg för Orden. Men Juan är svårt hjärtsjuk och blir av varje möte med Orden allt svagare. Det kommer att krävas mycket för att hålla Gaspar gömd under hans uppväxt, där faror hotar bakom varje hörn.

Vår del av natten är en mäktig roman. Det är en riktig tegelsten vars historia kommer att spänna över flera decennier. Det är en roman med övernaturliga inslag, och den skulle nog kunna räknas till skräckgenren, men inte helt. Stora delar av romanen är en skildring av ett annorlunda förhållande mellan en pojke och hans far. Det är också en roman om barndom och vänskap, och om att växa upp och hitta kärleken. Men det finns alltid ett mörker i bakgrunden och vissa delar av boken är riktigt obehagliga. Samtidigt så är det ett slags tidsdokument över Argentina under 1900-talets senare decennier. Våld är ett tydligt tema i Vår del av natten, både i de övernaturliga och de verklighetsnära delarna av berättelsen. Det är en mörk och våldsam saga som Mariana Enriquez har skrivit, men en ganska briljant sådan. Enriquez har ett trollbindande sätt att skriva och jag tror aldrig jag har läst en bok på över 600 sidor som varit så fängslande. Jag brukar bli uttråkad av så tjocka böcker, men här lyckas författaren hålla mig intresserad hela vägen ut. Det här är inte en bok för den känslige eller mörkrädda, men en bok jag tycker ni andra ska ge en chans. Och jag ser med spänning fram emot vad Mariana Enriquez kommer skriva härnäst.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Vår del av natten

Författare: Mariana Enriquez

Sidor: 635

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2019 (På svenska 2021)

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!

”Vi vänder vågorna” av Vendela Vida

Maria Fabiola är Eulabees bästa vän. Där finns också Julia och Faith, men Maria Fabiola är viktigast. Tillsammans vet de allt som pågår på gatorna i Sea Cliff. De befinner sig i tidiga tonåren och hela världen ligger för deras fötter, men en dag kommer allt att ändras för Eulabee. När de fyra flickorna är på väg till skolan händer något, eller händer inte något, det är det som är frågan. Och så försvinner plötsligt Maria Fabiola spårlöst. Allt vänds upp och ner i Sea Cliff och i Eulabees liv och det blir svårt att veta vad som egentligen är sant.

Jag älskade den här boken! Jag njöt verkligen under läsningen. Här finns så mycket som jag tycker om: det är 1980-tal, det är tonårsflickor och det är destruktiv vänskap i centrum. Det är en vänskap som både är det viktigaste i livet och som kan brytas av minsta meningsskiljaktighet. Det handlar om en tid i livet då allt känns som viktigast. En tid då man ska göra sig självständig utan att än vara vuxen. Vendela Vida beskriver den tiden på ett sätt som inte alla författare kan. Hon lyckas även göra det med humor och värme i en ibland ganska mörk berättelse. Det här är en sådan bok som jag efter sista sidan vill börja om på direkt. En bok jag visste att jag skulle älska och som sen levde upp till mina förväntningar. Det är en fängslande läsning och jag vet att jag kommer läsa den igen, för vissa böcker är så bra att jag vill återvända till dom. Och Vi vänder vågorna är en bok som jag väldigt varmt rekommenderar. Den som liksom jag tycker om böcker om tonårens förbryllande tid kommer att tycka om den här.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Vi vänder vågorna

Författare: Vendela Vida

Sidor: 279

Förlag: Etta (Sekwa)

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Sekwa för recensionsexemplar!  

”Inte död än” av Johan Ehn

 

Elis firar jul hos sin son när han plötsligt faller ihop för att senare vakna upp på hjärtintensiven. Han är sängbunden och det enda han har att göra är att tänka tillbaka på det liv han levt. Han upptäcker att han på ett speciellt sätt kan resa tillbaka i minnet till avgörande händelser i sitt liv. Han återupplever hur han bodde som fosterbarn i Dalarna, hos de som han kallar mor och far, men även hur han togs tillbaka till morsan och sina syskon i Stockholm. Han får vara med om att träffa sin första kärlek igen och att upptäcka sin kärlek för jazzmusik. Och på sjukhuset finns sjuksköterskan Tony, som kommer få ta del av många av Elis minnen och bli en verklig vän till honom.

Jag ska erkänna att det första som drog mig till den här romanen var det faktum att Televerkets gamla logga finns på omslaget. Min pappa, som gick bort för några år sedan, arbetade många år av sitt liv på just Televerket och det får mig att känna nostalgi när jag ser symbolen. Jag minns hur jag som litet hälsade på pappa på jobbet och fick åka med i hans stora telebil. Jag är väldigt glad att jag tack vare Televerketloggan lade märke till boken för jag tyckte väldigt mycket om den. Jag tycker om Elis, fast han på intet sätt är en perfekt eller alla gånger sympatisk person. Jag tycker om hur mänsklig och verklig han framställs. Jag tycker om att få följa Elis genom stora delar av 1900-talet, genom det som kallades folkhemmet i Sverige. Inte död än är en fin berättelse som väcker många känslor inom mig. Jag tycker om Johan Ehn sätt att skriva. Det här är en bok som är lättläst, men ändå välskriven och som handlar om viktiga och känslosamma saker. Jag är glad att jag har fått följa Elis resa genom sina minnen.

Inte död än är en sån där bok som jag kan säga att jag rekommenderar alla att läsa. Det är en bok som jag tror passar de flesta läsare. Jag tyckte väldigt mycket om den och jag hoppas på fler böcker från Johan Ehn i framtiden.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Inte död än

Författare: Johan Ehn

Sidor: 345

Förlag: Romanus & Selling

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Romanus & Selling för recensionsexemplar!  

”Hon minns inte” av Jonas Brun

 

Författarens mamma dör. Det är så det börjar. När mamman är död så vill hennes son berätta om hennes sista tid i livet, den tiden då hon glömde allt. Det är den tiden han har fört anteckningar om. Och nu berättar han, men han gör det baklänges, från mammans död till hennes insjuknande. Resultatet blir en känslosam roman om hur det kan vara att vara anhörig till någon med demenssjukdom.

Det här var en bok som jag bokstavligen inte kunde lägga ifrån mig. Nästan hela boken läste jag en sömnlös natt i början på det nya året. Jag har själv en demensdrabbad förälder och precis som det beskrivs i Hon minns inte så är demens till stor del en anhörigsjukdom. Och att läsa om demens passar verkligen inte alla. En del tycker inte om att bli påminda om hur jobbigt det kan vara att vara barn, partner, syskon till någon drabbad. Jag själv läser gärna om sjukdomen, speciellt ur en anhörigs perspektiv. Det ger mig tröst och styrka att läsa om andra i min situation. Jonas Brun beskriver väldigt träffande hur frustrerande det kan vara och om hur man nästan kan gå under av skuldkänslor. Jag ville sluka den här boken, ta in varje ord och mening, och det gjorde jag. En del av mig önskar att jag hade gett den mer tid, låtit den sjunka in långsamt, men det gör inget för jag är säker på att jag kommer läsa Hon minns inte fler gånger. Det här är en roman som är både vacker och hemsk, drabbande och sorglig. Jag tycker om att vi får följa mammans sjukdom baklänges i tiden, att den börjar med döden och vandrar bakåt, så det på något sätt blir lättare och lättare under läsningen. Det är som att författaren skriver tillbaka sin mamma till livet och som att han skriver bort sjukdomen. Som sagt inte en bok för alla, men en bok för alla som vill läsa om hur det kan vara att vara anhörig till någon med demens. En väldigt välskriven och känslosam bok. Rekommenderas varmt.

 

Titel: Hon minns inte

Författare: Jonas Brun

Sidor: 337

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar!