Helsingfors 1912. Modisten Dagmar bor i en lägenhet i huset
Hoppet tillsammans med väninnan Hilma. De är unga, moderna yrkeskvinnor som
drömmer om att se världen. Men det är inte lätt att vara ung kvinna på den här
tiden. Männen finns överallt och tränger sig på och tar sig friheter, speciellt
de ryska militärerna. Kvinnorna vågar inte ens gå på restaurang utan en man med
sig. Så en dag när Dagmar och Hilma som vanligt umgås med väninnorna Ebba och
Klara får de en idé: de ska klä sig som män för att kunna röra sig fritt i
staden. De sätter sin plan i verket, övar på att tala, röra sig och bete sig
som män – och det funkar! På restauranger kan de äta gott, dricka mycket och
umgås med andra män och kvinnor obesvärat. Men de tar allt större risker och
det som började som en oskyldig lek blir snart mer till allvar.
Galanterna är en historisk roman
som kryddats med tidningsnotiser och artiklar från den aktuella tiden. Huvudkaraktären
Dagmar är även fritt baserad på Mia Francks mormorsmor som drömde om en egen
hattaffär. Att följa Dagmar och hennes tre väninnor är intressant. Jag tycker
överhuvudtaget att det är intressant att läsa om kvinnor och deras liv i början
av 1900-talet och har aldrig tidigare läst om den tiden i Finland, i alla fall
inte som utspelar sig i storstadsmiljö. Här finns ett klart feministiskt tema,
men boken handlar också om vänskap och om vad som händer när de starkaste
vänskapsbanden prövas. Galanterna är välskriven men också lättläst, och
väldigt fängslande. Jag oroar mig hela boken igenom för de fyra unga kvinnorna
och hoppas att inget ont ska hända dem. Jag tänker också på att det var kvinnor
som dessa som såg till att framtiden blev bättre för oss som kom efter. Jag i
alla fall får inte nog av att läsa om kvinnor som går sin egen väg, som utmanar
normer och gränser, oavsett i vilken tid de dör det. Jag tycker att Galanterna
är en intressant och bra roman och jag kan varmt rekommendera den.
Betyg: 3,5 av 5
Titel: Galanterna
Författare: Mia Franck
Sidor: 350
Förlag: Förlaget
Utgiven: 2021
