tisdag 26 mars 2024

”Stormberget” av Liza Marklund

 


Det firas midsommar i Stenträsk när en kropp flyter upp ur Kallmyren. Alla tror att det är Wiking Stormbergs försvunna hustru som äntligen hittas. Men kroppen visar sig tillhöra en man som fästs vid myrens botten med en påle genom hjärtat. Kroppen ska visa sig ha kopplingar till Wikings egen historia och ett mörkt förflutet kommer uppdagas för honom.

Stormberget är den tredje och avslutande delen i Liza Marklunds serie om Stenträsk i Norrbotten. Jag tycker om att åter få följa Wiking och jag tycker att serien avslutas på ett bra sätt. Den är kanske inte riktigt lika bra som första boken, Polcirkeln, men bättre än bok nummer två, Kallmyren. Boken utspelar sig dels i nutid, då en kropp hittats i myren, och dels i dåtid, där man får följa Wikings mammas historia. Att få följa hur dessa historier lindas upp och hänger ihop är intressant och spännande. Jag tycker att romanen håller ett bra tempo och är väldigt lättläst, vilken gör att den går fort att läsa, och det gillar jag. Jag har tyckt om alla böckerna i serien, och tycker att det är lagom med tre böcker i en serie. Jag ger mig sällan in i att läsa serier om jag inte vet hur många böcker som kommer skrivas, och det var just för att jag visste att Liza Marklund skulle skriva tre böcker om Stenträsk som jag från början ville läsa dem. Jag är väldigt glad att jag gjorde det och jag kommer kanske läsa fler böcker i spänningsgenren efter dessa. Stormberget är en bok jag rekommenderar, men bara om man läst de första två böckerna i serien, för dessa böcker ska läsas i ordning. Annars rekommenderar jag såklart Polcirkeln, första boken om Stenträsk, som är väldigt spännande och förhoppningsvis får läsaren att vilja läsa mer.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Stormberget

Författare: Liza Marklund

Sidor: 329

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2023

söndag 10 mars 2024

”Bedårarna” av Sandra Eklund

 


En kväll hänger sig Andreas syster i sin älskares trädgård. Hon har haft en affär med en professor vid universitetet där hon studerat. Hos Andrea väcks tankar om hur hon ska kunna hämnas på den man som drev hennes syster till självmord. Och Andrea kommer få hjälp från ett oväntat håll. Den väldigt karismatiske Dario som också studerar vid universitetet tar kontakt med henne. Han kände hennes syster och har en egen anledning till att vilja komma åt professorn. Det visar sig att han och några till studenter ägnar sig åt högst oetiska och väldigt hemliga experiment med attraktion och besatthet. Klienter betalar stora summor pengar för att få äktenskap krossade och personer förälskade i dem. Dario har snart dragit in Andrea i ett farligt spel där allt handlar om att manipulera andra människors känslor, på gott och ont.

Bedårarna kan beskrivas som en roman i dark academia-genren. Den utspelar sig till stor del på Stockholms universitet och bland en liten skara studenter därifrån. Andrea, som är bokens huvudkaraktär, har liksom författaren Sandra Eklund själv anknytningsproblem. Det är intressant att läsa om denna karaktär, som inte är helt känslokall, men har svårt att känna djupare känslor och som därför också lever ett ganska ensamt liv. Till en början tror man att det kan vara så romanens övriga karaktärer också känner, att de kan stänga av sina känslor, men så enkelt är det inte. Känslor kan sägas vara huvudtemat i denna mörka roman, både hur viktiga känslor kan vara och vilka ödesdigra konsekvenser manipulation av andras känslor kan leda till. Jag hade inte hört mycket om boken innan jag läste den, men drogs till handlingen och det faktum att Andrea hade anknytningsproblem, något jag aldrig läst om förut. Jag tyckte om att läsa om Andrea. Det var intressant att lära sig om något jag tidigare inte kände till. Däremot så tappade jag lite intresse för handlingen. Boken kändes lång och utdragen. Även om det händer saker hela tiden så kändes mycket som upprepningar i berättelsen, och snart kändes historien ganska förutsägbar. Det är dock ingen dålig bok egentligen, jag tror bara att den hade vunnit på att kortas ner något. Det är en bok som jag känner att jag kan rekommendera även fast jag själv inte älskade den, för jag tror absolut att andra kan göra det.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Bedårarna

Författare: Sandra Eklund

Sidor: 426

Förlag: HarperCollins

Utgiven: 2023

tisdag 27 februari 2024

”Sju tomma hus” av Samanta Schweblin

 


En mor och dotter smyger in i folks trädgårdar för att arrangera om, en man hämtar varje dag sin döda sons kläder från grannens trädgård och två små barn försvinner tillsammans med sina nakna farföräldrar. Novellerna i Sju tomma hus är klaustrofobiska och absurda, och stannar kvar långt efter att jag lagt ifrån mig boken. Samanta Schweblin håller sakta men säkert på att bli en av mina favoritförfattare och det är främst hennes noveller jag älskar. De är egensinniga och innehåller ofta drag av magisk realism, dock inte så mycket i just den här novellsamlingen. Men trots att dessa noveller håller sig mer realistiska så är de lika fängslande och atmosfäriska som de övriga jag läst. Jag tycker mycket om noveller i allmänhet, speciellt när författare som Samanta Schweblin låter det udda, skeva och absurda genomsyra berättelserna. Inte alla berättare i novellerna är pålitliga, och en oro byggs ofta upp under läsningen. Jag har läst allt som finns utgivet på svenska av Samanta Schweblin och jag hoppas att fler av hennes verk kommer översättas. Jag har alltid höga förväntningar på hennes böcker och jag blir sällan besviken. Sju tomma hus är en riktig pärla som jag vill rekommendera till alla novellälskare. Det vore synd att missa denna lilla samling berättelser, från vad som sägs vara ”en av den latinamerikanska litteraturens främsta novellister.”

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Sidor: 163

Förlag: Tranan

Utgiven: 2015 (På svenska 2023)

tisdag 20 februari 2024

”Satansviskningar” av Sami Said

 


Långt borta i en namnlös öken ligger en internatskola för besvärliga flickor. Dit skickas Nadine för att hon gömt sig i garderoben. Väl där känner hon sig utanför den gemenskap som finns bland de andra flickorna och som främst utmärks av den idoldyrkan flickorna känner för undergroundartisten Assam Lo, som precis mördats av sin bror. Nadine blir vän med den första flickan och den andra flickan, och dras mer och mer in i de övriga flickornas värld. Föreståndaren för internatet vill isolera flickorna för att skydda dem från det onda och göra dem till bra unga kvinnor, men Nadine och den första flickan längtar bara bort. Långsamt testar de gränserna och ger sig allt längre ut i öknen.

Besvärliga flickor är något jag älskar att läsa om. Barndom och ungdomsår som inte är så idylliska som man skulle kunna önska. Sami Saids gestaltning av flickorna på internatskolan är fascinerande. Ofta flyter flickorna ihop till ett kollektivt medvetande, där deras tankar, känslor och agerande är ett och samma, och jag älskar de bitarna. Jag älskar att läsa om deras upproriskhet och om hur mycket de styrs av sin besatthet av Assam Lo. Att låta handlingen utspela sig i ett namnlöst land är väldigt smart, även om jag i alla fall hade en specifik del av världen i åtanke när jag läste boken. När jag läser om hettan och isoleringen i öknen känns det nästa som ett drömlikt tillstånd. Jag tycker mycket om att Sami Said undersöker vad som sker med dessa flickor när de befinner sig utanför den övriga världen. De växlar mellan trött känslolöshet och passionerade utbrott, och drömmer om att vara som Assam Lo, deras stora förebild. Jag får aldrig nog av böcker om flickor som inte passar in i samhället, som inte passar normen för vad som anses vara en bra flicka. Satansviskningar är en bok helt i min smak och jag har svårt att sluta tänka på den. Väl värd sin Augustprisnominering och jag hoppas att den når ut till många läsare.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Satansviskningar

Författare: Sami Said

Sidor: 235

Förlag: Natur och kultur

Utgiven: 2023

onsdag 1 november 2023

”Lektioner” av Ian McEwan

 


Roland är bara fjorton år när han blir älskare till sin internatskolas pianolärarinna. Hon tvingar honom att strunta i skolan för att spendera all tid i hennes hus, tillgänglig för henne närhelst hon vill. Deras relation varar i flera år och det är först i vuxen ålder som Roland inser att han blivit utsatt för övergrepp. Han börjar tänka tillbaka på sina tonår när hans fru lämnar honom. När Roland kommer hem från en promenad med deras sju månader gamla son är hans fru borta. Hon har lämnat ett vykort som förklarar att hon är okej, men att hon har lämnat honom för gott och att han inte ska leta efter henne. Därmed tar Rolands liv en ny vändning, en som han inte valt själv, och han börjar reflektera över vilka händelser som format honom samtidigt som han försöker hitta sin plats i världen.

Jag har bara läst en roman av Ian McEwan tidigare, Nötskal, men jag tyckte att den var tillräckligt bra för att jag skulle ta mig an den 573 sidor långa romanen Lektioner. Jag älskar korta romaner och läser sällan böcker som är mer än 500 sidor långa, men ibland måste jag göra undantag. Det här var ett sådant undantag, och jag är glad att jag gjorde det. Det råder knappast några tvivel om att Ian McEwan är en bra författare och han lyckas hålla mitt intresse trots bokens längd. Jag tyckte mest om att läsa om Rolands tonår, som fick mig att tänka på Kate Elizabeth Russels roman Min mörka Venessa som jag tyckte väldigt mycket om. Även i Lektioner handlar det om hur övergrepp i tonåren kan fortsätta att påverka personer även som vuxna. Men den vuxna Roland är också intressant. Han intresserar sig för konst och litteratur, äter middagar med vänner och söker efter kärlek. Genom hans liv får vi ta del av stora historiska händelser och hur dessa kan påverka människors liv. Jag tycker att Lektioner var väldigt intressant och fängslande och ser fram emot att läsa fler böcker av Ian McEwan.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Lektioner

Författare: Ian McEwan

Sidor: 573

Förlag: Brombergs

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

fredag 13 oktober 2023

”Barnsköterskan” av Stacey Halls

 


Ruby är en omtyckt barnsköterska med en utmärkt utbildning, men när familjen hon arbetar för bestämmer sig för att flytta utomlands säger hon upp sig. Det är ovanligt att barnsköterskor avslutar sitt arbete på det sättet, men Ruby är lovordad och lyckas få en ny plats hos paret England. De har rötter i en dynasti av kvarnägare och deras gård Hardcastle ligger avsides. Ruby försöker göra sig vän med de övriga tjänarna men förgäves. Dessutom verkar underliga saker hända kring den mystiska Mrs England och Ruby börjar fundera på hur det egentligen står till med makarna. Kanske döljer det sig något mer bakom deras perfekta fasad.

Barnsköterskan är den tredje boken av Stacey Halls jag läser och den ger mig samma känsla som de första två. Den är trevlig och bitvis spännande läsning, men jag tror inte att historiska romaner är något för mig. Den här utspelar sig visserligen senare än de två andra, i början på 1900-talet, men det gör liten skillnad. De som har läst och tyckt om Stacey Halls tidigare kommer känna igen sig och säkert tycka om den här med, och det känns som att det är det enda jag har att säga om den här romanen. Jag tänker inte påstå att jag aldrig kommer läsa en historisk roman igen, men om eller när jag gör det kommer det troligtvis inte vara Stacey Halls. Det känns som att jag känner hennes stil rätt bra nu och den är trevlig men inte mer än så. Jag älskar att läsa om 1970- och 1980-talet, men längre bak än så vill jag sällan bege mig. Kanske kommer det komma en tid då jag kommer älska historiska romaner, men den tiden är inte nu. Men för dig som tycker om historiska romaner tror jag att Stacey Halls är en utmärkt författare och Barnsköterskan en bra bok.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Barnsköterskan

Författare: Stacey Halls

Sidor: 314

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2021 (I Sverige 2022)

tisdag 3 oktober 2023

”Jag är glad att mamma dog” av Jennette McCurdy

 


Jennette McCurdy var en av barnstjärnorna på tv-bolaget Nickelodeon. Hon var ung, söt och talangfull, och hade turen att medverka i den populära serien iCarly. Men det som förekom bakom fasaden var det ingen som ville veta av. En flicka som hela sin barndom gjort allt för att tillfredsställa sin mammas önskningar. En tonårstjej som inte tilläts duscha själv och som vägdes flera gånger om dagen. En dotter som på grund av sin mammas krav utvecklat ätstörningar, tvångssyndrom och ångest. En ung kvinna som längtar efter frihet, och som är livrädd för den.

Jennette McCurdy var bara sex år gammal när hennes mamma började skjutsa henne till olika filmauditions. Hennes mammas stora dröm hade varit att få bli filmstjärna och nu vill hon att dottern ska få allt det som hon själv drömde om. Men Jennette vill egentligen inte vara filmstjärna. Vad hon dock vill är att göra sin mamma glad, och hennes mamma blir glad när det går bra för henne på auditions. Hela Jennettes uppväxt går ut på att göra sin mamma glad, även när det leder till att Jennette själv mår allt sämre. Under sin mammas hårda bevakande av allt hon gör lyckas Jennette till slut få huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat på Nickelodeon. Då händer det overkliga. Jennettes mamma dör i cancer. Plötsligt är Jennette fri att fatta sina egna beslut i livet, och det blir starten på en resa mot ett bättre liv. Ett liv fritt från ätstörningar och självskadebeteende. Men det kommer att bli en lång och svår resa mot återhämtning.

Jag är glad att mamma dog är en självutlämnande berättelse om en flickas ohälsosamma relation till sin mamma. På ett naket sätt och med mörk humor har Jennette McCurdy skrivit en bok om kontroll, men också om frigörelse. Det är fruktansvärt att läsa om den kontroll som hennes mamma hade över hela familjen, men främst över Jennette. Det är lätt att se och förstå hur Jennette påverkas av sin mammas krav på henne. Samtidigt så är det svårt att förstå hur detta kunde pågå under så lång tid. Jag väntar boken igenom på att Jennette ska göra uppror mot sin mamma, men istället beskriver hon hur beroende hon är av mammans regler och hur svårt hon har att frigöra sig från dem. Jennette McCurdys sätt att skriva, men en ton av mörk humor, gör att det faktiskt är möjligt att ta sig igenom denna annars väldigt tragiska uppväxtskildring. Och den är inte alltigenom mörk. Efter sin mammas död tar Jennettes liv en ny riktning, mot hälsa och välmående. Lika uppriktigt berättar hon om den tid då hon får kämpa för att frigöra sig från allt hennes mamma krävde av henne. Fast den här boken kan tyckas mörk och tung så är den förvånansvärt lättläst. Och något tidigare förhållande till författaren krävs inte för att läsa och förstå boken. Jag har aldrig sett Jennette McCurdy i någon serie eller film. Det enda jag vet är att hon har skrivit en fantastiskt bra och fängslande självbiografi som jag rekommenderar alla att läsa.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel:  Jag är glad att mamma dog

Författare: Jennette McCurdy

Sidor: 338

Förlag: Bookmark

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)