En mor och dotter smyger in i folks trädgårdar för att arrangera
om, en man hämtar varje dag sin döda sons kläder från grannens trädgård och två
små barn försvinner tillsammans med sina nakna farföräldrar. Novellerna i Sju
tomma hus är klaustrofobiska och absurda, och stannar kvar långt efter att
jag lagt ifrån mig boken. Samanta Schweblin håller sakta men säkert på att bli
en av mina favoritförfattare och det är främst hennes noveller jag älskar. De
är egensinniga och innehåller ofta drag av magisk realism, dock inte så mycket
i just den här novellsamlingen. Men trots att dessa noveller håller sig mer
realistiska så är de lika fängslande och atmosfäriska som de övriga jag läst.
Jag tycker mycket om noveller i allmänhet, speciellt när författare som Samanta
Schweblin låter det udda, skeva och absurda genomsyra berättelserna. Inte alla
berättare i novellerna är pålitliga, och en oro byggs ofta upp under läsningen.
Jag har läst allt som finns utgivet på svenska av Samanta Schweblin och jag
hoppas att fler av hennes verk kommer översättas. Jag har alltid höga
förväntningar på hennes böcker och jag blir sällan besviken. Sju tomma hus
är en riktig pärla som jag vill rekommendera till alla novellälskare. Det vore
synd att missa denna lilla samling berättelser, från vad som sägs vara ”en av
den latinamerikanska litteraturens främsta novellister.”
Betyg: 4,5 av 5
Titel: Sju tomma hus
Författare: Samanta Schweblin
Sidor: 163
Förlag: Tranan
Utgiven: 2015 (På svenska 2023)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar