Bokhusflickans läsutmaning 2021

 Under 2021 gjorde jag en läsutmaning för mig själv med 25 olika punkter att pricka av under året. Här är alla punkter och de böcker jag läste till utmaningen. 

1. En bok utgiven 2021 
Konferensen av Mats Strandberg 

2. En debutbok 
Vi röstar om vi saknar mamma av Nina Pascoal 

3. En memoar/biografi 
Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson 

4. En novellsamling 
Hennes kropp och andra parter av Carmen Maria Machado 

5. En gul bok 
Jag och Earl och tjejen som dör av Jessie Andrews 

6. En deckare/thriller 
De trasiga flickorna av Simone St. James 

7. En klassiker/modern klassiker
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury 

8. En bok med ett djur på omslaget
Svartsvala av Josefin Roos 

9. En fantasy/science fiction 
Station elva av Emily St. John Mandel 

10. En bok som är minst tio år gammal 
Det hade regnat hela söndagen av Philippe Delerm 

11. En bok av en favoritförfattare 
Ett lyckligare år av Jonas Gardell 

12. En bok som utspelar sig i en storstad 
En andra allians av Denise Rudberg 

13. En bok med guld/silver på omslaget
Fyrvaktarna av Emma Stonex 

14. En bok på över 500 sidor
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist 

15. En barndomsskildring/uppväxtskildring 
Att överleva en sommar av Camilla Prell-Weichl

16. En bok med bilder i
Igår målade jag en stubbe av Gunnar Lundkvist 

17. En bok med en blomma/växt på omslaget
Eden av Monica Sabolo 

18. En bok som finns som film/serie
Mindhunter av John Douglas och Mark Olshaker 

19. En poesisamling
Om dom vänder sig mot oss av Fatimah Asghar 

20. En bok med ett tecknat omslag
Gubbe och katt - en kärlekshistoria av Nils Uddenberg 

21. En bok som vunnit ett pris
Fem kvinnor av Hallie Ruben hold 

22. En bok vars titel består av bara ett ord
Modersmjölken av Nora Ikstena 

23. En bok av en författare från Asien
När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai 

24. En författare från Afrika
Flickan som fick en röst av Abi Daré 

25. En bok av en författare från Sydamerika 
Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor - Sju berättelser av Gabriel Garcia Márquez 

Imorgon kommer min lista med läsutmaningar för år 2022 här på bloggen. 

”Någon annans tidsfördriv” av Ann Edliden

 

När Doris träffar Petter online verkar han för bra för att vara sann, och det är han också. Det visar sig att den man Doris blivit förälskad i inte finns, och hon är inte den enda som blivit lurad. Fler och fler kvinnor som blivit lurad av personen bakom ”Petter” dyker upp, men vem är personen egentligen och kan de få stopp på honom?

Samtidigt arbetar Doris med att ta hand om deltagarna i dokusåpan Chateau Amore under den mest skandalomsusade säsongen någonsin. Säsongen, som anklagas för fusk, kan komma att få förödande konsekvenser för Doris.

Någon annans tidsfördriv är Ann Edlidens debutroman, och jag tror att det är en roman som passar många läsare. Den är intressant och uppkäftig, ligger helt rätt i tiden och är en bladvändare i högt tempo. Dejtingappar och dokusåpor hör nog till mångas vardag och därför tror jag att många kan känna igen sig i Doris och bokens övriga karaktärer. Men för mig som varken nätdejtar eller ser på dokusåpor känns boken inte lika aktuell. Jag tappar snabbt intresse för handlingen, speciellt den del som handlar om Chateau Amore. Det beror inte alls på att boken är dålig, utan på att jag inte är rätt läsare för just den här boken. Det jag tycker mest om med romanen är att läsa om arga kvinnor som organiserar sig i grupp och har begär för hämnd, men jag tycker inte jag får tillräckligt av det. Någon annans tidsfördriv var ändå ganska rolig och avslappande att läsa, och jag är säker på att andra läsare kommer älska den, bara inte jag.

Betyg: 2,5 av 5

 

Titel: Någon annans tidsfördriv

Författare: Ann Edliden

Sidor: 365

Förlag: Polaris

Utgiven: 2021

 

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar!

”Kärlekspsykosen” av Frida Andersson

 

Frida är 21 år och har börjat studera på universitetet när hon träffar Victor. Victor bor i den studentkorridor där Frida flyttar in och de två blir goda vänner. Men Frida känner mer för Victor än bara vänskap, hon är förälskad. När hon berättar för honom hur hon känner visar det sig att han inte har samma känslor för henne. De flesta som varit i Fridas situation hittar ett sätt att gå vidare, att komma över sina känslor, men inte Frida. Hon får en psykos och börjar leva i en värld som är främmande för alla andra än för henne själv. En värld där hon och Victor är menade för varandra.

Kärlekspsykosen är en självbiografisk bok där Frida berättar om den psykos hon hamnade i 2016. Boken har undertiteln ”Min berättelse om mänsklig skörhet” vilket passar bra som beskrivning på den berättelse vi får ta del av. För vem kan säga vilka av oss som ska drabbas av psykisk ohälsa, vilka som ska drabbas av psykoser? Det är något som kan drabba vem som helst av oss, men som samtidigt är väldigt svårt att förstå för oss som inte drabbas. När Frida får sin psykos blir det som att hon skapar en egen värld där hon är trygg, men som är omöjlig för andra att förstå. Det är en värld full av tecken och meddelanden som bara hon kan tyda, men som kommer att ta över hela hennes liv. Det blir till slut väldigt tydligt att Frida inte längre har den kontakt med verkligheten som en person behöver och hon får då hjälp att ta sig ur psykosen.

Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Frida berättar precis hur hon tänkte och kände under psykosen, hur absurda de tankarna och känslorna än kan verka vara, och det ger en bra inblick i hur det kan vara att få en psykos. Det är en kort och lättläst bok vilket jag tycker är bra då det gör att fler läsare kan ta del av den. Det är en rak och ärlig bok som jag tror att många kan ha nytta av. Oavsett om du känner någon som drabbats av en psykos eller inte så tycker jag att det här är en perfekt bok för den som vill veta hur det är att få en psykos. Jag själv har fått en mycket större förståelse för detta och vill därför rekommendera fler att läsa Kärlekspsykosen.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Kärlekspsykosen

Författare: Frida Andersson

Sidor: 112

Förlag: Ordberoende förlag

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Ordberoende förlag för recensionsexemplar!

”Ett lyckligare år” av Jonas Gardell

 

År 1856 anländer en ung man till Uppsala för att studera. Det är en tid när män har nära vänskapliga relationer, men denne man vet att hans känslor för vissa män är för starka. Han vet att det han känner inte är tillåtet i den tid han lever i. Denne man, den blivande filosofen Pontus Wikner, kan aldrig visa öppet vad han känner men drömmer om att världen en dag ska se annorlunda ut. Han drömmer om en tid då män får älska män och kvinnor får älska kvinnor, för han är säker på att han inte är den enda med dessa känslor.

År 1970 ser världen lite annorlunda ut. Nu finns det ett namn för det som Pontus Wikner var – homosexuell – och det är inte olagligt att vara det, även om det fortfarande ses som en sjukdom. I Örebro bor Ronny. Ronny är trött på att behöva smyga med vem han är. Han är trött på att bara ha kontakt med andra män i mörka parker om kvällarna. Han vill förändra världen. Han inspireras av hur homosexuella i New York kämpar för sina rättigheter och startar en gayklubb i Örebro. På den klubben träffas Vanja och Kerstin. Det enda de vill är att få leva tillsammans, men de två ska ändå komma att skapa en liten del av homosexuell historia i Sverige.

Att läsa en bok av Jonas Gardell känns alltid tryggt. Jag vet att det kommer vara en bra bok. Jag har vetat det sen jag i tonåren läste En komikers uppväxt för första gången. I Ett lyckligare år fortsätter Gardell med något som han startade med trilogin Torka aldrig tårar utan handskar – att utbilda oss om de homosexuellas historia i Sverige. Det är något som skulle kunna bli torrt och opersonligt, men här tar Gardell verkliga livsöden och väver en historia kring dem. Visst märks det ibland att det finns ett utbildningssyfte här, men den här boken lyckas ändå få mig att gråta, vilket är stort för jag gråter aldrig av böcker. Jag personligen tycker mer om andra halvan av boken, där Ronny, Vanja och Kerstin kämpar för sina rättigheter i ett 70-talets Sverige, men det känns viktigt att även ta del av Pontus liv. Han levde i en tid då det inte ens fanns ett ord för det han var och kände, i en tid då homosexuella handlingar var straffbara. Det som Pontus har gemensamt med Ronny, Vanja och Kerstin är drömmen om en tid då de får vara lyckliga. En tid då de inte ses som annorlunda och inte måste gömma sig för samhället. Jonas Gardell har skrivit en väldigt viktig men också väldigt bra och fängslande bok. Och det kanske bästa med Ett lyckligare år, förutom själva historierna, är att den är lättläst. Det är en bok som alla kan ta del av, oavsett om du är en storläsare eller aldrig har läst en bok i ditt liv. Jag älskar den tid jag spenderar med personerna i boken och när boken närmar sig sitt slut är jag nästan inte redo att lämna dem. Det känns onödigt att påstå att Ett lyckligare år kommer leva med mig länge för jag vet att detta är personer som det nu är omöjligt för mig att glömma. Så jag antar att Gardell har lyckats med det han vill göra med den här boken, att lyfta fram personer som fallit i glömska. Det är ju historiens viktigaste uppgift, att aldrig låta oss glömma. Vi får aldrig glömma.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Ett lyckligare år

Författare: Jonas Gardell

Sidor: 304

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!

”Kustobservationer” av Anna Fock

 

Liis är korsordsmakare, en ordkonstnär, men hon kan inte försörja sig på bara det så hon arbetar också som hyttstäderska på Sverigebåten. Största delen av hennes tid går åt till att inte tänka på Madis. Madis som var hennes livs kärlek men som flyttade till Sydostasien. Liis trodde att hon inte kunde lämna Estland och dess vintrar, men nu är hon inte så säker längre. Men Madis går inte att få tag på och för att försöka gå vidare rör hon sig genom Tallinns gator, dess barer och kaféer, på jakt efter något annat.

Kustobservationer är den första romanen av Anna Fock som jag läser, men verkligen inte den sista. Hon har på ett avskalat sätt lyckats beskriva hur det är att vara i trettioårsåldern och stå still när alla andra rör sig framåt. Liis bästa vän i romanen har man och barn och bor i förorten medan Liis själv bor i en etta i ett gammalt trähus och spenderar fler kvällar på krogen än hemma. Liis vän tycker att Liis ska skaffa en ny pojkvän och ett bättre jobb och förstår inte varför Liis själv inte vill det. Och Liis försöker faktiskt, ibland i alla fall. Hon försöker dejta och hon försöker glömma Madis, men hur kommer man över sitt livs kärlek? Kanske är det just det som den här romanen handlar om mest. Hur det är att planlöst vandra omkring i staden och undvika platser som påminner om en viss person bara för att få tiden att gå. Det blir till ett slags icke-liv som Liis fyller sin tomhet med. För ibland behöver man bara fylla sina dagar med någonting för att få tiden att gå.

Jag tyckte väldigt mycket om Kustobservationer och jag kan ibland känna igen mig i Liis liv. Jag vet hur det känns när andra verkar tycka att man går miste om saker i livet medan man själv bara försöker leva. Anna Fock har fångat den tillvaron på ett väldigt träffsäkert sätt. Kustobservationer är lättläst men välskriven, dyster men ändå hoppfull, och väldigt läsvärd. Jag är glad att jag har fler böcker av Anna Fock i hyllan för det här är ett författarskap jag vill bekanta mig mer med.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Kustobservationer

Författare: Anna Fock

Sidor: 227

Förlag: Natur & Kultur

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Natur & Kultur för recensionsexemplar!

”Pastoralia och andra noveller” av George Saunders

 

På ett museum spelar en man och en kvinna stenåldersmänniskor som en del av utställningen, i ett laboratorium utför man experiment på dömda fångar för att hitta ett sätt att bota känslor och i trädgårdarna hänger de förtrollande Semplicaflickorna, men vilka är de egentligen?

I Pastoralia och andra noveller har man samlat femton noveller från George Saunders fyra olika novellsamlingar. Många av dessa finns inte tidigare utgivna på svenska. Innan jag läste samlingen hade jag egentligen inga speciella förväntningar. Jag hade hört George Saunders hyllas för sitt författarskap, men hade ingen aning om vad hans noveller handlade om. Jag måste säga att jag är glad att jag har hittat denna författare för novellerna är både fängslande och välskrivna. De är även absurda och tankeväckande. I Sanders noveller får vi följa med till en verklighet som ligger nära vår men som ändå är främmande för oss. Novellerna är mörka och vemodiga både i handling och ton, men ändå fantastiska på ett kusligt sätt. Ofta handlar det om män som måste försörja sin familj och tvingas till konstiga sysselsättningar. Jag tycker om att vara på gränsen där de otroliga nästan är trovärdigt. Jag tycker om när dröm och verklighet möts och underliga saker händer. Min favoritnovell är ”Semplicaflickorna” som är vacker och fruktansvärd på samma gång, för jag älskar när det hemska och fina får finnas sida vid sida. George Saunders är kanske inte för alla, men jag tycker att alla borde prova att läsa den här novellsamlingen för det vore synd om inte fler fick upp ögonen för denna författare. Jag är förälskad i dessa noveller och hoppas att fler ska översättas till svenska. Och det här är absolut en författare jag kommer läsa mer av.

Betyg; 4 av 5

 

Titel: Pastoralia och andra noveller

Författare: George Saunders

Sidor: 403

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar!

”Till de döda” av Emma Ångström

 

När Isas make reser bort lämnas Isa ensam i det stora hus på landet som de nyligen flyttat in i. Det hus där de äntligen ska bilda familj. Men Isa vill inte att hennes man ska åka och när hon är ensam börjar konstiga saker hända. Isa är inte helt säker på att hon verkligen är ensam i huset och ju längre tiden går desto svårare får hon att lita ens på sig själv.

Till de döda är den tredje boken av Emma Ångström som jag läser och jag har hittills inte blivit besviken på någon av dem. Jag gillar inte alltid psykologiska thrillers, men när det gäller Emma Ångström vet jag att jag kommer få något skruvat, något spännande och något hemskt – precis det jag vill ha. Liksom med de två tidigare böckerna sträckläser jag Till de döda. Med ganska korta kapitel och ett bra flyt i språket är det svårt att lägga ifrån sig boken. ”Bara ett kapitel till” säger jag till mig själv gång på gång. När det gäller handlingen vill jag inte avslöja för mycket. Att upptäcka Isas liv och förflutna genom bokens gång är en stor del av vad som driver handlingen framåt, men en ensam kvinna i ett stort hus är väl alltid lockande att läsa om. Jag får en känsla av gotik när Isa lämnas ensam i ett hus på landet där mystiska saker sker som får henne att ifrågasätta om hon håller på att tappa förståndet. Men boken är inte bara spännande, den är också väldigt gripande och sorglig. Att läsa om Isa gör ont och det här känns verkligen som Emma Ångströms mest personliga bok av de jag har läst.

Jag tyckte väldigt mycket om Till de döda och vad än Emma Ångström skriver härnäst kommer jag att läsa. Hon har absolut blivit en av mina favoritförfattare i genren psykologiska thrillers.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Till de döda

Författare: Emma Ångström

Sidor: 209

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!