”Längs den lila linjen” av Deepa Anappara

 

Jai älskar polisserier och han tycker att han är minst lika smart som poliserna som löser brott på tv. När en av Jais klasskamrater försvinner bestämmer han sig för att lösa fallet. Han övertalar sina vänner Pari och Fazi att bli hans assistenter och tillsammans ger de sig ut på en jakt genom Indiens basarer och marknader för att försöka hitta den försvunna pojken.

Deepa Anappara har skrivit en roman som på sätt och vis baserar sig på verkliga händelser. I Indien försvinner ca 180 barn varje dag, många av dem fattiga eller hemlösa, och polisen gör väldigt lite för att hitta dessa barn. Med sin debutroman vill Deepa Anappara uppmärksamma detta, och hon gör det väldigt bra. I Längs den lila linjen beskrivs ett Indien jag inte visste fanns. Ett Indien där barn kidnappas och polisen är korrumperad och ser åt ett annat håll. Vi får följa fattiga familjer som arbetar för de rika och som är rädda för polisen. Pojken Jais jakt på sin försvunna klasskamrat börjar som en lek, men då fler barn från grannskapet försvinner blir situationen allt mer allvarlig. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Jag tycker om Jai och hans familj och vänner, jag tycker om miljöbeskrivningarna fast de väldigt ofta är äckliga, och jag tycker om berättelsen om de försvunna barnen. Boken känns väldigt äkta samtidigt som den är spännande och intressant. Jag läser sällan böcker som utspelar sig utanför Europa eller USA och är väldigt glad att jag läst denna skildring av dagens Indien. Längs den lila linjen är en bra, välskriven och viktig bok som jag hoppas fler läsare ska få upp ögonen för.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Längs den lila linjen

Författare: Deepa Anappara

Sidor: 323

Förlag: Polaris

Utgiven: 2020

 

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar av boken! 

”Biblioteket” av Susan Orlean

 

En vårdag 1986 brinner det i Los Angeles centralbibliotek. En brand som ska komma att bli den största biblioteksbranden i USA:s historia, med en halv miljon förstörda böcker. Journalisten Susan Orlean försöker lösa gåtan om vem som startade branden och vad som egentligen hände den där vårdagen för trettio år sedan. Men det här är inte en bok bara om branden. Den handlar om bibliotekets historia, dess bibliotekarier och bibliotekschefer. Det handlar om Los Angeles och om hur en hel stad sluter upp för att försöka rädda och återuppbygga ett älskat bibliotek. Och den handlar om kärleken till böcker, såklart.

Jag kan inte säga annat än att Biblioteket är en smått fantastisk bok. Och Susan Orlean är en smått fantastisk författare. Innan läsningen var jag rädd för att det skulle vara en ganska torr och tråkig redogörelse över en brand och dess konsekvenser, men oj vad fel jag hade. Susan Orlean skriver intressant, lättläst och passionerat om biblioteket, dess historia och människorna omkring det. Jag sugs in i boken, som ibland nästan känns mer som en roman i stilen än en facklitterär bok, och jag har väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Det här är självklar läsning för alla bibliotekarier, men också för alla bokälskare. Boken handlar om människor som älskar böcker och läsning och om hur biblioteken är en naturlig samlingspunkt för dessa människor. När Los Angeles bibliotek brinner sluter folk från hela staden upp för att hjälpa till och det blir tydligt hur de anser att biblioteket har en viktig plats i samhället. Och berättelsen om den unga man som misstänks ligga bakom branden är fascinerande, bisarr och ibland komisk. Det här är inte en bok som ger ett slutgiltigt svar på gåtan om vem som startade branden i Los Angeles bibliotek 1986, men det är en bok om kärleken till böcker och bibliotek. Alla som älskar böcker borde läsa den här boken. Jag kan inte rekommendera den nog.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Biblioteket

Författare: Susan Orlean

Sidor: 374

Förlag: Atlantis

Utgiven: 2018 (På svenska 2020)

Stort tack till bokförlaget Atlantis för recensionsexemplar! 

”Ormarna” av Sadie Jones

 

Bea och hennes man Dan ger sig ut på en bilsemester genom Europa. De lämnar London och har ett första inplanerat stopp hos Beas bror Alex, som driver ett hotell i Frankrike. Men allt verkar inte stå rätt till på Alex hotell. Byggnaden är i behov av renovering, det bor ormar på vinden och gästboken är full av fejkade namn. Till Beas förskräckelse dyker syskonens stenrika föräldrar upp, och när Alex plötsligt försvinner blir de tvungna att umgås på ett sätt som Bea aldrig hade tänkt sig.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av Ormarna, men efter läsningen känner jag mig lite besviken. Sadie Jones skriver väldigt bra, och bokens första hundra sidor är fantastiska, men sen tar historien en vändning jag inte var beredd på. Det handlar om konflikter och hemligheter inom familjen, om hur dottern Bea vill stå på egna ben medan hennes man lockas av svärfaderns rikedomar. Det är bra och intressant till en början, men blir i längden lite tjatigt och tråkigt, och det finns andra delar av historien jag hellre hade velat läsa mer om. Boken tar en vändning till att bli en slags thriller, och det är en genre jag sällan läser. Jag är kluven till Ormarna. Jag gillar början och slutet väldigt mycket, men känner mig uttråkad av en ganska stor del av bokens mitt och tycker att den hade kunnat kortas ner. Men Sadie Jones är en bra författare och jag blir ändå nyfiken på att läsa mer av henne. Och Ormarna är en bok värd att läsa, även om den visade sig vara något annat än jag först fick intryck av.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Ormarna

Författare: Sadie Jones

Sidor: 422

Förlag: Etta (Sekwa) förlag

Utgiven: 2019 (På svenska 2020)

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar!