”Ett lyckligare år” av Jonas Gardell

 

År 1856 anländer en ung man till Uppsala för att studera. Det är en tid när män har nära vänskapliga relationer, men denne man vet att hans känslor för vissa män är för starka. Han vet att det han känner inte är tillåtet i den tid han lever i. Denne man, den blivande filosofen Pontus Wikner, kan aldrig visa öppet vad han känner men drömmer om att världen en dag ska se annorlunda ut. Han drömmer om en tid då män får älska män och kvinnor får älska kvinnor, för han är säker på att han inte är den enda med dessa känslor.

År 1970 ser världen lite annorlunda ut. Nu finns det ett namn för det som Pontus Wikner var – homosexuell – och det är inte olagligt att vara det, även om det fortfarande ses som en sjukdom. I Örebro bor Ronny. Ronny är trött på att behöva smyga med vem han är. Han är trött på att bara ha kontakt med andra män i mörka parker om kvällarna. Han vill förändra världen. Han inspireras av hur homosexuella i New York kämpar för sina rättigheter och startar en gayklubb i Örebro. På den klubben träffas Vanja och Kerstin. Det enda de vill är att få leva tillsammans, men de två ska ändå komma att skapa en liten del av homosexuell historia i Sverige.

Att läsa en bok av Jonas Gardell känns alltid tryggt. Jag vet att det kommer vara en bra bok. Jag har vetat det sen jag i tonåren läste En komikers uppväxt för första gången. I Ett lyckligare år fortsätter Gardell med något som han startade med trilogin Torka aldrig tårar utan handskar – att utbilda oss om de homosexuellas historia i Sverige. Det är något som skulle kunna bli torrt och opersonligt, men här tar Gardell verkliga livsöden och väver en historia kring dem. Visst märks det ibland att det finns ett utbildningssyfte här, men den här boken lyckas ändå få mig att gråta, vilket är stort för jag gråter aldrig av böcker. Jag personligen tycker mer om andra halvan av boken, där Ronny, Vanja och Kerstin kämpar för sina rättigheter i ett 70-talets Sverige, men det känns viktigt att även ta del av Pontus liv. Han levde i en tid då det inte ens fanns ett ord för det han var och kände, i en tid då homosexuella handlingar var straffbara. Det som Pontus har gemensamt med Ronny, Vanja och Kerstin är drömmen om en tid då de får vara lyckliga. En tid då de inte ses som annorlunda och inte måste gömma sig för samhället. Jonas Gardell har skrivit en väldigt viktig men också väldigt bra och fängslande bok. Och det kanske bästa med Ett lyckligare år, förutom själva historierna, är att den är lättläst. Det är en bok som alla kan ta del av, oavsett om du är en storläsare eller aldrig har läst en bok i ditt liv. Jag älskar den tid jag spenderar med personerna i boken och när boken närmar sig sitt slut är jag nästan inte redo att lämna dem. Det känns onödigt att påstå att Ett lyckligare år kommer leva med mig länge för jag vet att detta är personer som det nu är omöjligt för mig att glömma. Så jag antar att Gardell har lyckats med det han vill göra med den här boken, att lyfta fram personer som fallit i glömska. Det är ju historiens viktigaste uppgift, att aldrig låta oss glömma. Vi får aldrig glömma.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Ett lyckligare år

Författare: Jonas Gardell

Sidor: 304

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!

”Kustobservationer” av Anna Fock

 

Liis är korsordsmakare, en ordkonstnär, men hon kan inte försörja sig på bara det så hon arbetar också som hyttstäderska på Sverigebåten. Största delen av hennes tid går åt till att inte tänka på Madis. Madis som var hennes livs kärlek men som flyttade till Sydostasien. Liis trodde att hon inte kunde lämna Estland och dess vintrar, men nu är hon inte så säker längre. Men Madis går inte att få tag på och för att försöka gå vidare rör hon sig genom Tallinns gator, dess barer och kaféer, på jakt efter något annat.

Kustobservationer är den första romanen av Anna Fock som jag läser, men verkligen inte den sista. Hon har på ett avskalat sätt lyckats beskriva hur det är att vara i trettioårsåldern och stå still när alla andra rör sig framåt. Liis bästa vän i romanen har man och barn och bor i förorten medan Liis själv bor i en etta i ett gammalt trähus och spenderar fler kvällar på krogen än hemma. Liis vän tycker att Liis ska skaffa en ny pojkvän och ett bättre jobb och förstår inte varför Liis själv inte vill det. Och Liis försöker faktiskt, ibland i alla fall. Hon försöker dejta och hon försöker glömma Madis, men hur kommer man över sitt livs kärlek? Kanske är det just det som den här romanen handlar om mest. Hur det är att planlöst vandra omkring i staden och undvika platser som påminner om en viss person bara för att få tiden att gå. Det blir till ett slags icke-liv som Liis fyller sin tomhet med. För ibland behöver man bara fylla sina dagar med någonting för att få tiden att gå.

Jag tyckte väldigt mycket om Kustobservationer och jag kan ibland känna igen mig i Liis liv. Jag vet hur det känns när andra verkar tycka att man går miste om saker i livet medan man själv bara försöker leva. Anna Fock har fångat den tillvaron på ett väldigt träffsäkert sätt. Kustobservationer är lättläst men välskriven, dyster men ändå hoppfull, och väldigt läsvärd. Jag är glad att jag har fler böcker av Anna Fock i hyllan för det här är ett författarskap jag vill bekanta mig mer med.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Kustobservationer

Författare: Anna Fock

Sidor: 227

Förlag: Natur & Kultur

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Natur & Kultur för recensionsexemplar!

”Pastoralia och andra noveller” av George Saunders

 

På ett museum spelar en man och en kvinna stenåldersmänniskor som en del av utställningen, i ett laboratorium utför man experiment på dömda fångar för att hitta ett sätt att bota känslor och i trädgårdarna hänger de förtrollande Semplicaflickorna, men vilka är de egentligen?

I Pastoralia och andra noveller har man samlat femton noveller från George Saunders fyra olika novellsamlingar. Många av dessa finns inte tidigare utgivna på svenska. Innan jag läste samlingen hade jag egentligen inga speciella förväntningar. Jag hade hört George Saunders hyllas för sitt författarskap, men hade ingen aning om vad hans noveller handlade om. Jag måste säga att jag är glad att jag har hittat denna författare för novellerna är både fängslande och välskrivna. De är även absurda och tankeväckande. I Sanders noveller får vi följa med till en verklighet som ligger nära vår men som ändå är främmande för oss. Novellerna är mörka och vemodiga både i handling och ton, men ändå fantastiska på ett kusligt sätt. Ofta handlar det om män som måste försörja sin familj och tvingas till konstiga sysselsättningar. Jag tycker om att vara på gränsen där de otroliga nästan är trovärdigt. Jag tycker om när dröm och verklighet möts och underliga saker händer. Min favoritnovell är ”Semplicaflickorna” som är vacker och fruktansvärd på samma gång, för jag älskar när det hemska och fina får finnas sida vid sida. George Saunders är kanske inte för alla, men jag tycker att alla borde prova att läsa den här novellsamlingen för det vore synd om inte fler fick upp ögonen för denna författare. Jag är förälskad i dessa noveller och hoppas att fler ska översättas till svenska. Och det här är absolut en författare jag kommer läsa mer av.

Betyg; 4 av 5

 

Titel: Pastoralia och andra noveller

Författare: George Saunders

Sidor: 403

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar!