”Varsel i mörkret” – noveller i urval av Hans-Åke Lilja

 

Jag älskar skräck! Varje gång John Ajvide Lindqvist eller Mats Strandberg kommer ut med en ny roman så kastar jag mig över den, redo att bli ordentligt skrämd. Redan som barn älskade jag spökhistorier och jag började titta på skräckfilmer i 10-årsåldern. I tonåren läste jag Stephen King, precis som säkert alla andra skräckfantaster, och då jag älskade filmen ”Stand by me” så läste jag även novellen som filmen bygger på. Det är jag glad att jag gjorde. Det skulle komma att visa sig att jag tycker mer om vissa av Stephen Kings noveller än hans romaner. Det korta formatet påminde mig om böckerna med spökhistorier jag läste som barn, och jag tycker att skräck passar utmärkt i detta format. I tonåren upptäckte jag även Edgar Allan Poe och hans novell ”Den svarta katten” är fortfarande en stor favorit.

Jag blev väldigt glad när bokförlaget Ekström & Garay förra året gav ut en novellsamling med noveller från några av de främsta skräckförfattarna i världen. Mina favoriter Stephen King, Edgar Allan Poe och John Ajvide Lindqvist har alla med texter i boken. Stephen Kings novell ”Den blå kompressorn: En skräckhistoria” inleder boken, men jag är inte imponerad och blir lite besviken även på de noveller som följer den. Men jag vill inte ge upp boken, för tänk om det kommer något verkligt bra, så jag fortsätter läsa. Det är jag väldigt glad att jag gjorde. Novellerna bli bara bättre och bättre, och avslutas med John Ajvide Lindqvists specialskrivna novell ”The Keeper´s Companion” som är fantastisk! Jag skulle absolut rekommendera Varsel i mörkret. Alla har olika smak och de noveller som jag inte föll för kommer någon annan älska. Och för den som tycker om John Ajvide Lindqvist är det ett måste att läsa hans bidrag till samlingen. För den som inte läst skräck tidigare kan det passa bra att börja med noveller och för den som är mörkrädd är det dessutom ett utmärkt tillfälle att läsa skräck nu på sommaren då det är ljust ute länge på kvällarna. Varsel i mörkret är en väldigt bra introduktion till några av de bästa och mest älskade skräckförfattarna och skräck i novellform är verkligen fantastiskt.

Betyg: 3/5 (Men John Ajvide Lindqvist novell 5/5.)

 

Titel: Varsel i mörkret

I urval av: Hans-Åke Lilja

Sidor: 221

Förlag: Ekström & Garay

Utgiven: 2017 (I denna utgåva hos Ekström & Garay 2020)

 

Stort tack till Ekström & Garay för recensionsexemplar!

”Anteckningar från en orolig planet” av Matt Haig

 

Det senaste året har nog inte varit enkelt för någon. Sedan världen drabbades av covid-19 har vi människor blivit mer försiktiga än någonsin, och med all rätt. Men visst var vi oroliga även innan. För klimatet och det politiska läget i världen. För jobb och hälsa. För våra kroppar och vårt utseende. Och visst bidrar den här oron till att vi mår allt sämre.

I sin bok Skäl att fortsätta leva berättade Matt Haig om sin kamp mot psykisk ohälsa, och i Anteckningar från en orolig planet försöker Matt Haig se sambandet mellan sitt mående och hur världen ser ut. Genom att utgå från sitt eget liv får vi följa Matt Haig på en personlig resa som samtidigt är aktuell för oss alla. Vi lever i en tid då teknologin gör snabba framsteg men vi som människor blir allt mer ensamma. I den här boken får vi fakta och förklaringar, och tankar som kan hjälpa oss att må bättre. Jag skulle inte kalla det en självhjälpsbok, men den känns som en stor, välbehövlig kram. Boken är utgiven innan covid-19 bröt ut, så tyvärr finns här inga hjälpmedel för att överleva en pandemi, men här finns hjälp för mycket annat som vi oroar oss för. Matt Haig vill hjälpa oss att må bättre och jag är så glad att jag har den här boken. Jag kommer absolut läsa om den i framtiden och Matt Haig fortsätter att vara en av mina favoritförfattare.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Anteckningar från en orolig planet

Författare: Matt Haig

Sidor: 339

Förlag: Polaris

Utgiven: 2018 (På svenska 2019)

 

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar!

”Obehaget om kvällarna” av Marieke Lucas Rijneveld

 

Två dagar före jul ber tioåriga Jas till Gud att han ska låta bli att ta hennes kanin och ta hennes bror Matthies istället, och så blir det. Matthies dör, julen ställs in och kaninen får leva. Så slutar Jas mamma äta och mellan Jas och de två syskon hon har kvar bildas ett speciellt band. Medan livet fortsätter på gården är allt och inget som förut och Jas och hennes syster spenderar dagarna med att fantisera om att någon ska komma och rädda dem. Att någon ska ta dem med till andra sidan bron.

En sak jag hade hört om Obehaget om kvällarna var att det skulle vara en fruktansvärt äcklig bok. Jag har svårt för att läsa om äckliga saker och var länge osäker på om jag skulle våga läsa den, men jag är så glad att jag gjorde det. För det första så vad boken inte alls lika äcklig som jag hade förväntat mig och för det andra så var det en fantastisk läsupplevelse. Jas är en karaktär jag troligtvis aldrig kommer glömma. En flicka som inte vågar trotsa sina föräldrar fast hon ofta vill. Många skulle säga att hon växer upp i misär, men hon själv verkar inte helt medveten om detta. Jas längtar bort, till något bättre, men när hon funderar på vart hon vill resa så vill hon helst resa till sig själv. Och jag förstår henne. Jag kan känna igen känslan av att vilja att någon ska ta en med någon annanstans. Så har nog alla känt någon gång som barn. Och jag kan känna igen känslan av att vilja till sig själv, att vilja veta vem man är. Obehaget om kvällarna är ofta äcklig, och ofta obehaglig läsning, men det är den värd. Det är en oerhört välskriven bok och jag älskade den! Varje mening är fantastisk. När slutet kommer är jag inte beredd och blir chockad samtidigt som jag tänker att jag kanske har läst årets bästa bok. Slutet är så oundvikligt och förkrossande och perfekt. Jag är avundsjuk på alla som har den här boken kvar att uppleva för första gången och jag hoppas verkligen på fler böcker av Marieke Lucas Rijneveld i framtiden. Obehaget om kvällarna är en fantastisk bok som kommer stanna hos mig länge.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: Obehaget om kvällarna

Författare: Marieke Lucas Rijneveld

Sidor: 307

Förlag: Tranan

Utgiven: 2018 (På svenska 2021)

”Vår bästa tid” av Kiley Reid

 

Emira blir förvånad när Alix ringer sent en kväll för att be henne komma och ta med dottern Briar ut en stund. Emira som jobbar som barnvakt åt familjen behöver verkligen pengarna, så hon ställer upp och tar med Briar till en mataffär där de tycker om att lukta på teerna. Men i mataffären blir de stoppade av en vakt. Vakten är misstänksam då Emira, en svart ung kvinna, befinner sig i affären sent på kvällen med ett vitt barn. Vakten vägrar låta Emira lämna affären. Det råkar hända att en annan kund filmar hela händelsen och att Alix dessutom blir väldigt upprörd när hon får veta vad som hänt. Incidenten kommer visa sig starta en kedja av händelser som vänder upp och ner på både Alix och Emiras liv.

Jag hade hört mycket gott om Vår bästa tid och hade därför höga förväntningar på boken, men jag blev ganska besviken. Jag kan dock erkänna att det troligtvis inte beror på boken, utan på min smak när det gäller litteratur. Det är en bra bok. Den tar upp ett aktuellt och angeläget ämne, och den har ett bra driv. Men den känns alldeles för amerikansk för min smak. Jag kan inte hjälpa att jämföra den med Celeste Ngs roman Små eldar överallt som också kretsade kring ett känsligt ämne men inte föll mig helt i smaken av samma anledning. Ytterligare ett problem jag har med Vår bästa tid är att jag tycker så väldigt illa om de flesta av karaktärerna. Vanligtvis tycker jag om att läsa om karaktärer jag inte tycker om, men här känns de bara klichéartade och jobbiga, och hela boken känns ganska ytlig. Jag känner helt enkelt inget större intresse för vad som ska hända. Men jag tror att jag är i minoritet eftersom de flesta verkar tycka väldigt bra om romanen. Och om du gillade Små eldar överallt så tror jag att Vår bästa tid kommer passa dig perfekt.

Betyg: 2,5 av 5

 

Titel: Vår bästa tid

Författare Kiley Reid

Sidor: 299

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2019 (På svenska 2021)

 

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplar!

”Konferensen” av Mats Strandberg

 

I Kolarängen ska det byggas ett nytt köpcenter, något som inte alla boende i området är glada för. Den grupp anställda vid kommunens exploateringsenhet som arbetat med projektet ska ha konferens vid Kolarsjön. De anländer till stugbyn, åker zipline, grillar och firar med alkohol. Men inte alla i arbetsgruppen är positiva till nybygget och splittringar uppstår. Vad de inte vet är att en man iakttar dem från skogen som omringar stugorna. En man som är ute efter hämnd och som kommer att tvinga konferensdeltagarna att samarbeta, vare sig de vill eller inte.

Jag har tyckt mycket om Mats Strandbergs båda tidigare skräckromaner, Färjan och Hemmet, så jag hade höga förväntningar på den här och jag blev verkligen inte besviken. På bokens baksida beskrivs Konferensen som ”en blodig thriller om den värsta teambuildingen någonsin” och det är precis vad det är. Kapitlen utgår från olika personer i arbetsgruppen och redan ett trettiotal sidor in i boken så vet jag vilka jag vill ska bli brutalt mördade och vilka jag hoppas ska överleva. Jag tänker också att det här skulle bli en perfekt film, men när morden beskrivs för grafiskt även för mig slutar jag hoppas på en filmadaption. Jag vill inte se det här, det räcker med de obehagliga bilderna jag har i mitt huvud. Men det är också en av anledningarna till att Konferensen är så bra. Den är spännande, originell och som vanligt har Mats Strandberg byggt upp fantastiska karaktärer. Karaktärer jag känner igen, tycker om och hatar. Fängslande är inte ett tillräckligt ord för att beskriva den här romanen. Den är nästan omöjlig at lägga ifrån sig. Mats Strandberg visar att han absolut bör räknas som en av Sveriges främsta författare inom skräckgenren. Och för den som gillar skräck är den här romanen ett måste att läsa.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Konferensen

Författare: Mats Strandberg

Sidor: 353

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!  

”Flickan som fick en röst” av Abi Daré

 

Adunnis högsta önskan är att få gå i skolan, men efter att hennes mamma dör så finns det inte längre någon som kämpar för hennes rätt till utbildning. Adunni är fjorton år när hennes pappa gifter bort henne som tredje hustrun till en av männen i byn. Hon är undergiven både sin make och de två äldre fruarna och hennes största skräck är att bli gravid. En dag lyckas hon rymma och hamnar i Lagos där hon får jobb som hembiträde hos ett förmöget par. Adunni får utstå både fysisk och psykisk misshandel men släpper aldrig sin dröm om att en dag åter få gå i skolan. Adunni vill höras och göra skillnad i världen, bara hon först kan göra sig fri.

Flickan som fick en röst är en fängslande men också skrämmande roman. När Adunni gifts bort och förväntas föda en arvinge åt sin man är hon själv bara ett barn. Hennes tillvaro är fruktansvärd och jag tänker att nu kan det inte bli värre, men det blir det. När hon rymmer tror hon att hon ska få mer frihet och tjäna egna pengar, kanske till och med få fortsätta utbilda sig, men hon säljs under slavliknande förhållanden till en kvinna som misshandlar henne. Adunni är ofta naiv men hon är inte dum. Hon försöker hitta en väg ut ur den situation hon hamnat i samtidigt som hon försöker ta reda på vad som hände med det tidigare hembiträdet som försvann plötsligt en dag.

Flickan som fick en röst är en väldigt speciell roman. Den har ett eget språk, Adunnis språk, talspråk utifrån en person som inte gått klart skolan och det språket ger en känsla av att vara med Adunni i allt som händer. Språket gör att läsaren kommer nära karaktären. Genom allt som Adunni går igenom växer det fram en stor empati för flickan och trots allt det hemska som hon är med om så är Flickan som fick en röst en hoppfull roman. Boken är nominerad till priset Årets bok 2021 och den är väl värd sin nominering.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Flickan som fick en röst

Författare: Abi Daré

Sidor: 394

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2020

 

Stort tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

”Pappa” av Adrian Perera

 

Det är nittiotal och Reidar har fem timmar i veckan på sig att vara pappa. Fem timmar varje helg försöker Reidar vara världens bästa pappa, men han son förstår inte att uppskatta alla bra och roliga saker som Reidar hittar på för dom att göra. Ofta gråter sonen och ofta får Reidar då bjuda på glass, glass som inte sonen tål och som han oftast kräks upp. Men Reidar kämpar. Är det något han vill så är det att vara en så bra pappa som han bara kan.

Pappa är en fristående fortsättning på Adrian Pereras roman Mamma, som jag tyckte mycket om. I den här boken följer vi pappa Reidar som bara träffar sin son några timmar varje helg och som gör allt för att göra dessa träffar så roliga och spännande som möjligt. Det är tydligt att Reidar varken förstår eller når fram till sin son. Deras förhållande blir aldrig så bra som Reidar önskar. Pappa är en bok med mycket känslor, känslor av förhoppningar men också av hopplöshet, och jag tycker att den här boken är snäppet bättre än Mamma. Pappa hade fått en fyra i betyg, men ganska tidigt i boken beskrivs en incident då en katt plågas svårt och jag kunde inte släppa tankarna på katten under resten av läsningen. Även om denna händelse bara upptar en sida i boken så vill jag varna alla som har svårt att läsa om hemska saker som händer djur. Förutom detta så är det dock en väldigt bra bok och jag tror att speciellt de som tyckte om Mamma kommer uppskatta även Pappa.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Pappa

Författare: Adrian Perera

Sidor: 199

Förlag: Förlaget

Utgiven: 2020

 

Stort tack till Förlaget för recensionsexemplar!