”Mamma” av Adrian Perera

I en lägenhet bor pojken Tony med sin mamma. Han är fast framför tv:n medan mamman jobbar på fabriken. Det är sommar, 90-tal, och vi läsare är med Tony som är ensam hemma i lägenheten som är liten, varm, klaustrofobisk och skyddande. Tony är en pojke som slits mellan sina föräldrar. Han har en pappa som hälsar på honom ibland och tar med honom ut från mammans lägenhet. Men större delen av tiden är Tony i lägenheten, ensam. Han ringer sin mamma på fabriken ibland, har lärt sig hur han ska fråga efter henne på ett språk han egentligen inte förstår. Men Tony förstår flera andra språk, för hans mamma pratar fyra olika språk. Och språk är viktigt. Språk kan vara befriande, eller begränsande.

Jag hade stora förväntningar på Mamma, kanske lite för stora. Mamma är en bok där språk spelar en stor roll och där flera olika språk används i berättandet. Det är dock inget problem att läsa boken även om man inte förstår de olika språken för i slutet finns ett appendix med översättningar av de olika kapitlen. Jag tycker mycket om berättelsen om Tony, men blir ändå lite besviken på boken. Jag hade velat att den var mer dragen till sin spets. Det känns som att Perera är och nosar på något riktigt stort, men att han inte riktigt lyckas uttrycka det i texten. Jag hade till exempel önskat att Tony aldrig lämnade lägenheten, så att den klaustrofobiska känslan hade blivit ännu större. Men boken är bra, väldigt bra till och med. Den gör mig nyfiken på vad Adrian Perera kommer skriva härnäst, och vad det än är så kommer jag att läsa det. Boken har dessutom ett av de snyggaste omslagen vad gäller förra årets utgivning, och är nästan värd att läsa bara för det.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Mamma

Författare: Adrian Perera

Sidor: 174 (Med appendix 217)

Förlag: Förlaget

Utgiven: 2019

Stort tack till Förlaget för recensionsexemplar av boken!