Testamente är
berättelsen om ett mord. Det får vi veta redan i bokens början. Någon kommer att
dö och någon annan kommer att vara skyldig till denna död. Det hela har sin
början när äldsta dottern Annie åker hem till Tornedalen över jul. De flesta av
familjens tolv barn har samlats för att försöka övertala sin mor att ta ut
skilsmässa, något som var väldigt ovanligt i trakten i början av 1980-talet, då
historien utspelar sig. I och med samtalet med modern sätts en boll i rullning som
är omöjlig att stoppa. Och medan bollen rullar får vi lära känna hela familjen
Toimi, för att kanske förstå vad och varför historien kommer sluta som den
gör.
Testamente är
ingen lättsam läsning. Det är vad jag skulle kalla ”norrländsk misär”, vilket
har kommit att bli en av mina favoritgenrer. Och det här är en väldigt bra bok
om norrländsk misär. Det är en bok som sätter klorna i läsaren från första
sidan och håller fast en till sista. Jag vill veta allt om familjen Toimi, om
föräldrarna, om barnen som dog, om barnen som lever och hur de har blivit som
de blivit. Historien om familjen är fascinerande och fängslande, och det är
svårt att lägga ifrån sig boken. Karaktärerna är intressanta och inga man
glömmer i första taget. De är alla skadade och bär på hemligheter som sakta
bubblar upp mot ytan. Lägg till detta ett bra språk som flyter genom
berättelsen och du har en fantastisk läsupplevelse. För mig är det här nästan
en fullpoängare, men några kapitel mot bokens slut drar ner betyget. Det
förekommer ett längre brev som jag tyckte var onödigt och inte trovärdigt, och
som jag önskar inte hade varit med i boken. I stort består det av upprepningar
av sådant vi redan läst och jag tycker inte att det är troligt att
brevskrivaren skulle ha uttryckt sig på det sättet. Men det är egentligen ett
mindre klagomål från mig, för i stort tycker jag att boken är vansinnigt bra
och rekommenderar alla att läsa den!
Betyg: 4 av 5
Titel: Testamente
Författare: Nina Wähä
Sidor: 437
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2019
Jag förstår vad du menar med brevet, men för mig blev det ändå en fullpoängare. Älskade verkligen upplägget med att alla personer i den stora familjen fick komma till tals i olika kapitel.
SvaraRaderaJag älskade också karaktärerna. Nästan full pott för mig med, och för de flesta andra som läst den verkar det som. :)
Radera