”Lisa och Lilly” av Mian Lodalen

 

Året är 1910 då Lisa smiter ut från lägenheten där hon bor med sina föräldrar och syskon och beger sig till Årstaviken på dans. Där träffar hon Lilly. Det Lisa känner för Lilly liknar inget hon känt för någon förut och när Lilly visar sig ha samma känslor för Lisa borde deras lycka vara gjord. Men tiderna var andra då och Lisa och Lilly tvingas smita ut från sina hem och träffas i smyg. Deras föräldrar gör allt de kan för att hålla dem isär och deras kärlek driver dem mot ett tragiskt öde.

Lisa och Lilly har undertiteln ”En sann kärlekshistoria” och bygger på det öde som drabbade två unga kvinnor i början av förra seklet. Lisas och Lillys kärlek till varandra tycks inte veta några gränser och paret utsätter sig för stora risker för att kunna träffas. I en tid inte alltför långt ifrån vår var samkönade relationer inte tillåtna och homosexuella par tvingades hålla sin kärlek hemlig. Berättelsen om Lisa och Lilly är väldigt tragisk och väldigt trovärdig. Tidsskildringen är bra och boken är fängslande. Fast läsaren vet från början vilket öde som väntar paret så vill jag så gärna att de ska få uppleva lycka tillsammans. Jag kan inte sluta läsa fast jag vet hur fruktansvärt det kommer sluta. Lisa och Lilly är en viktig bok om hur historien har sett ut för homosexuella i Sverige och om hur det fortfarande ser ut i många länder. En drabbande skildring av förbjuden förälskelse. Jag har inte läst något av Mian Lodalen tidigare men är väldigt sugen på att göra det nu. Och om du inte har läst Lisa och Lilly så tycker jag att du ska göra det.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Lisa och Lilly

Författare: Mian Lodalen

Sidor: 348

Förlag: Romanus & Selling

Utgiven: 2020

”Fjärilsvägen” av Patrik Lundberg

 

På baksidan av Fjärilsvägen finns bara en mening. ”Det här är berättelsen om Ingrid Birgitta Lundberg”. Det är delvis sant. Samtidigt är det en berättelse om så mycket mer. Det är en berättelse om politik, samhälle och fattigdom, en uppväxtskildring och en redogörelse för en klassresa. Allt detta följer Ingrids liv. Hennes liv blir ett exempel för hur en del levde från 1950-talet fram till idag. Ett mycket intressant sådant.

Ingrid Birgitta Lundberg har en bra uppväxt och trivs bra med sin första make i huset de bygger på Fjärilsvägen i Sölvesborg. De engagerar sig politiskt i Socialdemokraterna och drömmer om att bilda familj. När de visar sig att de inte kan få barn adopterar de först Patrik och sedan han syster Paula från Sydkorea. De lever ett riktigt kärnfamiljsliv till den dag det visar sig att barnens pappa har en affär med en annan kvinna och Ingrid skiljer sig. Hon får vårdnaden om barnen men lever fattigt och får till exempel hoppa över lunchen på jobbet för att ha råd med nya skor till barnen. Vi följer Ingrids kamp för att försörja sin familj samtidigt som vi följer det politiska läget i Sverige. Ingrid är trogen socialdemokrat men har hon det egentligen så mycket bättre under deras tid i regeringen? Patrik Lundberg beskriver väldigt bra hur det är att växa upp i ett fattigt hushåll. Hur det är att inte ha en pappa som följer med på fotbollsläger eller en fin bil att skjutsa kompisar till träningen i. Hur det är att alltid handla kläder på rea, och allra helst när det är rea på rean. 

Fjärilsvägen är en bok som berör. Patrik Lundberg väljer att tala direkt till sin mamma genom att använda ”du” som tilltal genom hela berättelsen, vilket ger boken en personlig känsla. Samtidigt som vi följer Ingrids liv så följer vi Patriks då han till exempel blir den första i sin familj att ta studenten. Huset på Fjärilsvägen blir ett slags symbol för uppväxten, för Ingrids fattigdom och Patriks början på den klassresa han kommer att göra. Bådas liv är intressanta att följa. Kanske är det för att jag själv är i Patriks ålder och kan känna igen mycket av det han skriver om från min egen uppväxt som jag tycker så mycket om den här boken, men samtidigt känns boken viktigare än så. Berättelsen om den fattigdom som fanns men aldrig riktigt uppmärksammades känns viktig. Det här är inte en lättsam eller lycklig historia, men ändå en bok jag tycker att alla borde läsa. Och jag ska absolut kolla upp Patrik Lundbergs tidigare utgivning. Jag har en känsla av att hans andra böcker är lika bra som denna.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Fjärilsvägen

Författare: Patrik Lundberg

Sidor: 175

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2020

”Monica Magnus 1966” av Ulrika Ewerman

 

Monica är bara 14 år då hon träffar den åtta år äldre Magnus på en fest. Fast hon redan har pojkvän följer hon med Magnus hem och inleder en relation med honom. Monicas mamma vill inte acceptera att de två är tillsammans och gör allt hon kan för att skilja dem åt, men förgäves. Monica och Magnus ser till att få träffas hur omständigheterna än ser ut, även när det betyder att Monica måste rymma hemifrån. Och ju starkare relationen mellan de två unga blir desto mer trasas relationen mellan Monica och hennes mamma sönder.

Monica Magnus 1966 är en roman som bygger på en sann historia. Det är en historia om en kärlek mellan två personer som inte kan leva utan varandra och hur den kärleken riskerar att rasera allt i sin väg. Monica beskrivs som en flicka som mognat långt före sina kamrater, som när hon träffar Magnus är trött på det mesta i livet – skola, pojkvän, familj. Kärleken till Magnus blir det absolut viktigaste i hennes liv. Samtidigt försöker Monicas mamma hålla henne ifrån Magnus, men misslyckas ständigt. Lika mycket som det här är en bok om kärlek så är det en bok om en trasig relation mellan en tonårsflicka och hennes mamma. En mamma som vill rädda sin dotter från att gå samma öde som hon själv till mötes och en dotter som anser sig vuxen nog att göra sina egna val i livet.

Både titeln på boken och inledningen, kallad ”nutid”, ger en hint om att det här inte är en historia med ett lyckligt slut. Men fast jag under läsningen är på väg mot det oundvikliga så kan jag inte sluta läsa. Jag fastnar direkt för berättelsen och fascineras av den unga Monica. Jag vill att allt ska sluta bra fast jag vet att det inte kommer göra det. När slutet kommer är jag beredd fast ändå inte. Drabbas extra hårt när jag påminner mig om att det är en sann historia. En tragisk berättelse om två personer som inte vill eller kan leva utan varandra. Det är en fängslande bok och en väldigt bra debutroman. En bok jag vill rekommendera till alla er som tål att få ont i hjärtat, för den här boken drabbar en vare sig man vill eller inte.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Monica Magnus 1966

Författare: Ulrika Ewerman

Sidor: 268

Förlag: Bookmark

Utgiven: 2020

”Vedergällningen” av Lotta Lundh

 

En kropp hittas i sjön Fryken. Det visar sig vara kroppen efter en man som blivit brutalt mördad. Kriminalkommissarie Erik Ljung får i uppgift att lösa fallet, vilket kommer visa sig bli mer komplicerat än polisen först trott. Snart mördas en till man, med kopplingar till det första offret, på ett lika bestialiskt sätt. En seriemördare härjar i Sunne och det är nu upp till Erik Ljung att hitta den skyldige innan fler går en brutal död till mötes.

Vedergällningen är tredje delen i serien om kriminalkommissarie Erik Ljung och den som har läst de tidigare delarna kommer känna igen sig. Platsen är Sunne, en annars väldigt idyllisk stad, där polisen denna gång letar efter en seriemördare. Morden som denne begår är väldigt brutala, vilket vittnar om det enorma hat som mördaren känner för sina offer. Redan titeln avslöjar att den här boken handlar om hämnd och i tillbakablickar får vi veta vad som hänt mördaren och varför denna vill hämnas på detta sätt. Plötsligt får jag sympatikänslor för mördaren, innan jag ens vet vem denne är. Samtidigt vill jag att Erik Ljung ska lyckas i sin jakt på att ta fast den skyldige. Kluvenheten jag känner gör den här boken bättre än många andra liknande deckare.

Vedergällningen är en bra deckare. Den ger mig det som jag förväntar mig mest av böcker i den här genren: spänning, högt tempo och brutala mord. Jag har tidigare läst första delen i serien om Erik Ljung, Familjen, som jag också tyckte var bra och jag vill gärna läsa fler deckare av Lotta Lundh i framtiden.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Vedergällningen

Författare: Lotta Lundh

Sidor: 342

Förlag: Lind & Co

Utgiven: 2020

 

Stort tack till Lind & Co för recensionsexemplar! 

”Längs den lila linjen” av Deepa Anappara

 

Jai älskar polisserier och han tycker att han är minst lika smart som poliserna som löser brott på tv. När en av Jais klasskamrater försvinner bestämmer han sig för att lösa fallet. Han övertalar sina vänner Pari och Fazi att bli hans assistenter och tillsammans ger de sig ut på en jakt genom Indiens basarer och marknader för att försöka hitta den försvunna pojken.

Deepa Anappara har skrivit en roman som på sätt och vis baserar sig på verkliga händelser. I Indien försvinner ca 180 barn varje dag, många av dem fattiga eller hemlösa, och polisen gör väldigt lite för att hitta dessa barn. Med sin debutroman vill Deepa Anappara uppmärksamma detta, och hon gör det väldigt bra. I Längs den lila linjen beskrivs ett Indien jag inte visste fanns. Ett Indien där barn kidnappas och polisen är korrumperad och ser åt ett annat håll. Vi får följa fattiga familjer som arbetar för de rika och som är rädda för polisen. Pojken Jais jakt på sin försvunna klasskamrat börjar som en lek, men då fler barn från grannskapet försvinner blir situationen allt mer allvarlig. Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Jag tycker om Jai och hans familj och vänner, jag tycker om miljöbeskrivningarna fast de väldigt ofta är äckliga, och jag tycker om berättelsen om de försvunna barnen. Boken känns väldigt äkta samtidigt som den är spännande och intressant. Jag läser sällan böcker som utspelar sig utanför Europa eller USA och är väldigt glad att jag läst denna skildring av dagens Indien. Längs den lila linjen är en bra, välskriven och viktig bok som jag hoppas fler läsare ska få upp ögonen för.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Längs den lila linjen

Författare: Deepa Anappara

Sidor: 323

Förlag: Polaris

Utgiven: 2020

 

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar av boken! 

”Biblioteket” av Susan Orlean

 

En vårdag 1986 brinner det i Los Angeles centralbibliotek. En brand som ska komma att bli den största biblioteksbranden i USA:s historia, med en halv miljon förstörda böcker. Journalisten Susan Orlean försöker lösa gåtan om vem som startade branden och vad som egentligen hände den där vårdagen för trettio år sedan. Men det här är inte en bok bara om branden. Den handlar om bibliotekets historia, dess bibliotekarier och bibliotekschefer. Det handlar om Los Angeles och om hur en hel stad sluter upp för att försöka rädda och återuppbygga ett älskat bibliotek. Och den handlar om kärleken till böcker, såklart.

Jag kan inte säga annat än att Biblioteket är en smått fantastisk bok. Och Susan Orlean är en smått fantastisk författare. Innan läsningen var jag rädd för att det skulle vara en ganska torr och tråkig redogörelse över en brand och dess konsekvenser, men oj vad fel jag hade. Susan Orlean skriver intressant, lättläst och passionerat om biblioteket, dess historia och människorna omkring det. Jag sugs in i boken, som ibland nästan känns mer som en roman i stilen än en facklitterär bok, och jag har väldigt svårt att lägga den ifrån mig. Det här är självklar läsning för alla bibliotekarier, men också för alla bokälskare. Boken handlar om människor som älskar böcker och läsning och om hur biblioteken är en naturlig samlingspunkt för dessa människor. När Los Angeles bibliotek brinner sluter folk från hela staden upp för att hjälpa till och det blir tydligt hur de anser att biblioteket har en viktig plats i samhället. Och berättelsen om den unga man som misstänks ligga bakom branden är fascinerande, bisarr och ibland komisk. Det här är inte en bok som ger ett slutgiltigt svar på gåtan om vem som startade branden i Los Angeles bibliotek 1986, men det är en bok om kärleken till böcker och bibliotek. Alla som älskar böcker borde läsa den här boken. Jag kan inte rekommendera den nog.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Biblioteket

Författare: Susan Orlean

Sidor: 374

Förlag: Atlantis

Utgiven: 2018 (På svenska 2020)

Stort tack till bokförlaget Atlantis för recensionsexemplar! 

”Ormarna” av Sadie Jones

 

Bea och hennes man Dan ger sig ut på en bilsemester genom Europa. De lämnar London och har ett första inplanerat stopp hos Beas bror Alex, som driver ett hotell i Frankrike. Men allt verkar inte stå rätt till på Alex hotell. Byggnaden är i behov av renovering, det bor ormar på vinden och gästboken är full av fejkade namn. Till Beas förskräckelse dyker syskonens stenrika föräldrar upp, och när Alex plötsligt försvinner blir de tvungna att umgås på ett sätt som Bea aldrig hade tänkt sig.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av Ormarna, men efter läsningen känner jag mig lite besviken. Sadie Jones skriver väldigt bra, och bokens första hundra sidor är fantastiska, men sen tar historien en vändning jag inte var beredd på. Det handlar om konflikter och hemligheter inom familjen, om hur dottern Bea vill stå på egna ben medan hennes man lockas av svärfaderns rikedomar. Det är bra och intressant till en början, men blir i längden lite tjatigt och tråkigt, och det finns andra delar av historien jag hellre hade velat läsa mer om. Boken tar en vändning till att bli en slags thriller, och det är en genre jag sällan läser. Jag är kluven till Ormarna. Jag gillar början och slutet väldigt mycket, men känner mig uttråkad av en ganska stor del av bokens mitt och tycker att den hade kunnat kortas ner. Men Sadie Jones är en bra författare och jag blir ändå nyfiken på att läsa mer av henne. Och Ormarna är en bok värd att läsa, även om den visade sig vara något annat än jag först fick intryck av.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Ormarna

Författare: Sadie Jones

Sidor: 422

Förlag: Etta (Sekwa) förlag

Utgiven: 2019 (På svenska 2020)

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar!