Vid
världens ände är en självbiografisk bok där Jessica
Thåström berättar om sin tid i DBT-terapi, Dialektisk Beteendeterapi. Under
resans gång får vi veta vad Jessica varit med om som gjort att hon hamnat i
terapigruppen, men huvuddelen av boken fokuserar på själva terapin. Jag var
intresserad av att läsa den här boken då jag delar en av Jessicas diagnoser,
nämligen borderline personlighetsstörning, eller emotionellt instabil
personlighetsstörning som det också kallas. Jag ville se om jag kunde känna
igen mig själv i Jessica. Tyvärr var det vid få tillfällen i läsningen som jag
kände igen mig. Jag tror detta beror på att Jessica har varit med om flera
traumatiska händelser i sitt liv, och det har nog format henne mer än vad
borderline har gjort. Bland annat så handlar boken mycket om hennes diagnos
posttraumatisk stress. Jag har inte heller deltagit i någon form av DBT-terapi
eller gruppterapi överhuvudtaget, så jag kunde inte känna igen mig i de bitarna
heller. Jag tror dock att många som har gått igenom saker liknande Jessicas
erfarenheter kan ha stort utbyte av den här boken. Och jag tyckte det var
intressant att läsa om Jessicas resa även fast jag inte kände igen mig på det
sätt jag hade hoppats.
Det finns en del saker som jag har svårt för när det
gäller Vid världens ände. Jessica
Thåström använder väldigt mycket liknelser och metaforer när hon skriver, något
som inte faller mig personligen i smaken, och som jag får ännu svårare för då
hon även lägger in vetenskapliga fakta i texten. Jag blir förvirrad då boken
blir någon slags blandning mellan poetisk självbiografi och faktabok. Kanske
hade faktadelarna i texten gjort sig bättre i en inlaga i slutet, och boken vunnit
på att bara handla om Jessicas erfarenheter av terapin. Jag upplever också att
jag ibland blir förvirrad av hoppen i bokens tidslinje, och att jag inte håller
reda på vad som är ”förr” och vad som är ”nu” i texten. Jag tror att boken helt
enkelt hade tjänat på att någon redigerat den.
Även om Vid
världens ände enligt min mening hade kunnat redigeras och kortats ner lite så
är det svårt att vara hårt kritisk mot en självbiografisk bok. Självklart så
tycker jag att det som Jessica varit med om är fruktansvärt, och jag beundrar
hur stark hon har blivit och hennes mod att berätta om sina erfarenheter. Jag
tror att många, speciellt yngre tjejer, som varit med om liknande saker kan ha
stort utbyte av denna bok. Det jag tycker mest om med den här boken är att den
visar att terapi kan vara något bra och kan rädda livet på dig om du bara vågar
ta emot den hjälp det kan ge. Den visar att det kan vara det jobbigaste att gå
igenom, men att det kan finnas ljus på andra sidan. Jag applåderar alla som
vågar skriva om sin mentala ohälsa och jag tycker vi behöver fler som Jessica –
fler som öppet vågar berätta om sina känslor, även om de av normalstörda
uppfattas som fel eller konstiga. Att läsa och känna igen sina känslor hos
någon annan är vissa gånger livsviktigt. Tack Jessica för att jag fick läsa din
bok och för att du ger hopp åt andra som varit med om samma saker som du!
Och är du nyfiken på att läsa om psykisk ohälsa eller
terapiformen Dialektisk Beteendeterapi så tycker jag att du ska läsa den här
boken.
Betyg: 3 av 5
Titel: Vid världens
ände
Författare: Jessica Thåström
Sidor: 366
Utgiven: 2017
Stort tack till Jessica Thåström för recensionsexemplar
av boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar