”Varm mjölk” av Deborah Levy

Sofia är 25 år gammal när hon reser med sin mamma Rose till Spanien. Rose lider av en mystisk åkomma, vissa dagar är hennes ben förlamade, andra dagar kan hon gå, och hon hoppas att den beryktade doktor Gomez ska kunna hjälpa henne. Sofia haltar vid sin mammas sida, följer i hennes takt. Hon spenderar sina dagar på stranden eller tillsammans med tyska Ingrid, som är både hennes vän och älskarinna. Men Sofia tänker allt mer på sitt liv, som hon lever utan någon fast punkt i tillvaron, med en ofullständig utbildning och boendes i ett litet rum ovanpå caféet där hon jobbar. Hon kallar sin mamma Rose och har inte träffat sin pappa på över tio år. För att försöka reda ut vem hon är reser Sofia till den man i Grekland som gett henne hennes namn, men inte mycket mer – hennes far.

Varm mjölk är en egensinnig berättelse om identitetssökande och om förhållandet mellan en mor och en dotter. Det är en bok som innehåller brustna förhoppningar, svek och alla de känslor som följer med det. Vi får följa en mor och dotter som inte tycks stå varandra nära, men som samtidigt är helt beroende av varandra. De uttrycker inte kärlek, varken för varandra eller för andra, och när Sofia inleder en passionerad kärlekshistoria drivs den mer av passion och destruktivitet än av kärlek. Sofia bär sina sår inom sig och utanpå i form av brännmärken efter maneter, eller ”medusor” som de också kallas. Av allt detta lyckas Deborah Levy bygga en roman som är både fascinerande och fängslande. Det är en bok som suger in läsaren och får en att känna som att man är i Spanien tillsammans med Rose och Sofia. Jag har inte läst något av Deborah Levy tidigare och jag kan inte förstå varför. Om hennes tidigare böcker är hälften så bra som den här så vill jag läsa alla. Jag är väldigt glad att jag har läst Varm mjölk och kanske hittat en ny favoritförfattare, och jag tycker att alla borde läsa den här boken!

Betyg: 4 av 5

Titel: Varm mjölk

Författare: Deborah Levy

Sidor: 261

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2016 (På svenska 2019)