”Heiman” av Ann-Luise Bertell

Elof är tio år när hans far dör och han och lillebrodern blir föräldralösa. De växer upp hos släktingar, men Elof har alltid planen att flytta tillbaka till sitt barndomshem. Uppväxten är svår, och det blir vuxenlivet också. Elof brottas med en rädsla han aldrig får visa, varken vid fronten eller hemma för sin fru. Och för att orka med tar han till alkoholen. Det viktigaste blir för Elof att visa att han är stark och att behålla sitt heiman, den enda egendom släkten har haft.

Jag brukar säga att mina favoritromaner är de som utspelar sig i norra Sverige, men de har på senare tid fått konkurrens. Romaner som utspelar sig i Österbotten har precis samma påverkan på mig. Jag älskar dialekten (som jag inte förstår) och det återhållsamma i språket, som tycks spegla livet i trakten. Och Heiman är inget undantag. I korta kapitel, med ett fängslande språk, får vi följa Elof genom hela hans liv. Det är vemodigt, men med glimtar av lycka. För Elof tycks det viktigaste, förutom att ta hand om gården han ärvt, vara att visa sig stark och han dricker för att mota bort rädslan. Manlighet och alkohol är två tydliga teman i boken. Jag tycker mycket om Ann-Luise Bertells sätt att skriva, de korta kapitlen och de mångsidiga karaktärerna. Elofs historia är fängslande och vacker, och kommer leva kvar i mig länge.

Dessutom ett stort plus för det otroligt vackra omslaget. Troligtvis det finaste i år.

Betyg: 4 av 5

Titel: Heiman

Författare: Ann-Luise Bertell

Sidor: 379

Förlag: Förlaget

Utgiven: 2020

Stort tack till bokförlaget Förlaget för recensionsexemplar av boken!