”Bärarn” av Linnéa Wikman

 

Veira återvänder till sin hembygd efter flera år i storstaden. Hon flyttar in i sitt barndomshem som stått tomt sedan modern dog flera år tidigare. Hon hoppas att ingen i byn ska känna igen henne, men det gör byborna och de viskar kring henne om vad som hände innan Veira lämnade byn och vad som hände med hennes mor. Men Veira känner inte igen bybornas berättelser, de stämmer inte överens med hennes egna minnen. Veira är ensam, fattig och hungrig när ett erbjudande som kan rädda henne från allt det dyker upp. Plötsligt är Veira knuten till mörka krafter och inte längre säker på vem hon är eller vad som hänt i hennes förflutna.

Jag brukar påstå att jag inte tycker om historiska romaner, och det stämmer oftast, men inte när det gäller skräck och speciellt inte när det gäller folktro. Jag älskar att läsa om väsen som folk trodde på i äldre tider. Bärarn av Linnéa Wikman utspelar sig i en svunnen tid och är väldigt inspirerad av folktro. Den är lättläst, fängslande och ger en känsla av att man flyter fram med texten. Den ger vibbar av gamla vandringssägner, på allra bästa sätt, och innehåller en mängd fantastiska illustrationer av Alex Viksten. Jag älskar obehagliga sagor för vuxna och det här är en väldigt bra sådan. Min enda önskan är att den fanns som ljudbok. Jag lyssnar väldigt sällan på ljudböcker men den här skulle jag verkligen vilja få uppläst för mig. Kanske är det mitt beroende av Creepypodden som gjort att jag älskar att lyssna på skräckberättelser. Bärarn är i alla fall en ny favoritskräcksaga som jag redan längtar efter att läsa om och som jag varmt rekommenderar till alla likasinnade folktroälskare därute. Läs och njut!

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Bärarn

Författare: Linnéa Wikman

Sidor: 162

Förlag: Swedish Zombie

Utgiven: 2024

”Likfarmen” av Elin Edberg

 

Sharon kommer till norra Sverige från Tennessee för att jobba på nordens första rättstafonomiska center, det som lokalinvånarna kallar ”likfarmen”. Där studerar man hur kroppar bryts ner under olika förhållanden. Sharons fru, som genomgår en behandling till följd av bröstcancer, har också följt med till Sverige. Fruns cancerdiagnos gör att Sharon tvingas se på döden på ett annat sätt och när en kvinnokropp med ett bortopererat bröst kommer till centret för observation påverkar det Sharon mer än vanligt. Sharon besöker kvinnokroppen allt oftare och känner att den har något att säga henne, men vad är egentligen verkligt i den värld som kryper sig allt mer in under skinnet på Sharon.

Jag älskar svensk skräck. Jag älskar speciellt svensk skräck skriven av kvinnliga författare. Likfarmen är precis det jag vill ha när jag läser skräck. Här finns fruktansvärt äckliga beskrivningar av maskar som krälar ur lik blandat men en djupare, mer psykologisk skräck som sakta kryper sig på läsaren. Det kroppsliga och den psykiska tillsammans ger en obehaglig känsla som finns med genom hela romanen. Som läsare vet man att allt är på väg mot bristningsgränsen men man kan inte sluta läsa för det, tvärt om. Jag kunde inte lägga den här boken ifrån mig. Elin Edberg vet verkligen hur man skriver skräck. Språket är vackert och berättelsen precis så obehaglig som man kan vänta sig. Likfarmen är en roman som väcker många känslor. Här beskrivs sorg, kärlek, svek, ensamhet, utsatthet och begär, allt på bara 180 sidor. Det är så bra. Så fruktansvärt bra. Jag tycker att alla som tycker om skräck borde läsa den här boken och jag hoppas att Elin Edberg kommer att skriva fler romaner i den här genren. Och till dess har jag som tur är några till svenska kvinnliga skräckförfattare att beta av, för efter Likfarmen är jag mer taggad än någonsin på att läsa skräck.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: Likfarmen

Författare: Elin Edberg

Sidor: 180

Förlag: Swedish Zombie

Utgiven: 2022 (Andra utgåvan utgiven hos Swedish Zombie år 2024)

”Månsjuk” av Isabelle Bervenius

 

”Till Paris åker man vid arton eller nitton. Inte när man just har fyllt trettioett.”

Så säger Billies lillasyster när Billie berättar att hon ska åka till Paris och studera franska. För Billie måste komma bort. Och fast hennes bästa vän Luna inte är med så är det ofta till henne tankarna går. Luna som var allt för Billie. I Frankrike ska Billie träffa spännande fransmän som ska ta med henne på spännande äventyr tänker hon, men saker blir ju sällan som man tänkt sig. Men en man träffar hon. En spännande och intressant, men samtidigt ibland taktlös och otrevlig man. Innan hon vet ordet av är Billie mer fäst vid denna man än hon trott att hon skulle kunna bli vid en annan människa än Luna. Frågan är om hon kommer få sitt hjärta krossat igen.

Efter att ha läst Isabelle Bervenius debutroman Ecstasy var jag nyfiken på att läsa mer av henne, och jag är så glad att jag gjorde det. Månsjuk är vassare både när det gäller handling och skrivsätt. Stilen är mycket mer avskalad än i Ecstasy vilket jag verkligen uppskattar, och handlingen är råare. Billie fäster sig vid vissa människor på ett närmast ohälsosamt vis. Hon blir som besatt av en del personer. Liksom i Ecstasy förekommer nattklubbar och droger, men här mer i förbifarten. Det är inte det livet Billie är intresserad av, kanske för att hon är äldre än huvudkaraktären i Ecstasy. Det här är i alla fall en roman som faller mig mer i smaken. Jag tyckte om Ecstasy, men den lämnade inte ett lika bestående intryck som Månsjuk gör. Månsjuk är en roman som jag har svårt att lägga ifrån mig och som väcker mer känslor i mig. Jag bryr mig verkligen om Billie, mer än jag trodde att jag skulle göra. Jag tycker om att läsa om Paris, om Billie som är turist bland några vänner som bott där flera år, vissa hela sitt liv. Boken ger intrycket av att Paris är en stad som det är lätt att driva omkring i. Det finns ständigt nya barer, caféer och nattklubbar att förlora sig i. Frågan är om Billie förlorar sig i Paris eller om hon hittar sig själv. Jag tyckte i vilket fall mycket om att befinna mig i Billies värld och vill gärna förlora mig i vilken värld som helst som Isabelle Bervenius bestämmer sig för att skriva om härnäst.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Månsjuk

Författare: Isabelle Bervenius

Sidor: 327

Förlag: Polaris

Utgiven: 2024 

”Ecstasy” av Isabelle Bervenius

 

Miranda pluggar beteendevetenskap, men drömmer om att komma in på konstfack. Men nu när bästa vännen väntar barn lär det väl aldrig hända att de två får studera tillsammans där. Själv har Miranda ett odefinierat förhållande med Cykelkillen, som hon inte är säker på om hon vill ha ett seriöst förhållande med. Då dyker den karismatiske Adrian upp i föreläsningssalen och Miranda blir alltmer osäker på sin relation till Cykelkillen. Problemet är att Adrian har flickvän, men det hindrar honom inte från att ta med Miranda på rejv, ta droger och dansa hela natten. Men vad är det egentligen som Miranda längtar efter?

Ecstacy är inte en omvälvande bok, men ändå bra och intressant, och gör mig nyfiken på att läsa fler romaner av Isabelle Bervenius. Kanske är det Stockholms hemliga partyliv och deras trendiga mat som distanserar mig från romanen. Eller den ingående beskrivningen av yoga. Och kanske är det just vid dessa onödigt långa beskrivningarna som det märks som mest att detta är en debutroman. Men det är som sagt en bra sådan. Jag tycker om att följa Miranda i sitt liv, som hon är ganska trött på. Jag känner igen mig i hur det är att vara ung och längta efter mer än det man redan har. Miranda tvingas välja mellan trygghet i den stabila Cykelkillen eller äventyr med den spännande Adrian. Visst blir jag ibland frustrerad på Miranda och vill skrika till henne att ta tag i sitt liv, men det är ju också det som gör boken bra och intressant. För inte vill jag läsa om en ung kvinna som är förståndig och har ett lugnt och stabilt liv. Att läsa om Miranda är spännande och det går fort att läsa ut boken. Jag är glad att jag har läst den och är som sagt sugen på att läsa mer från Isabelle Bervenius.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Ecstasy

Författare: Isabelle Bervenius

Sidor: 349

Förlag: Polaris

Utgiven: 2021

”Stormberget” av Liza Marklund

 

Det firas midsommar i Stenträsk när en kropp flyter upp ur Kallmyren. Alla tror att det är Wiking Stormbergs försvunna hustru som äntligen hittas. Men kroppen visar sig tillhöra en man som fästs vid myrens botten med en påle genom hjärtat. Kroppen ska visa sig ha kopplingar till Wikings egen historia och ett mörkt förflutet kommer uppdagas för honom.

Stormberget är den tredje och avslutande delen i Liza Marklunds serie om Stenträsk i Norrbotten. Jag tycker om att åter få följa Wiking och jag tycker att serien avslutas på ett bra sätt. Den är kanske inte riktigt lika bra som första boken, Polcirkeln, men bättre än bok nummer två, Kallmyren. Boken utspelar sig dels i nutid, då en kropp hittats i myren, och dels i dåtid, där man får följa Wikings mammas historia. Att få följa hur dessa historier lindas upp och hänger ihop är intressant och spännande. Jag tycker att romanen håller ett bra tempo och är väldigt lättläst, vilken gör att den går fort att läsa, och det gillar jag. Jag har tyckt om alla böckerna i serien, och tycker att det är lagom med tre böcker i en serie. Jag ger mig sällan in i att läsa serier om jag inte vet hur många böcker som kommer skrivas, och det var just för att jag visste att Liza Marklund skulle skriva tre böcker om Stenträsk som jag från början ville läsa dem. Jag är väldigt glad att jag gjorde det och jag kommer kanske läsa fler böcker i spänningsgenren efter dessa. Stormberget är en bok jag rekommenderar, men bara om man läst de första två böckerna i serien, för dessa böcker ska läsas i ordning. Annars rekommenderar jag såklart Polcirkeln, första boken om Stenträsk, som är väldigt spännande och förhoppningsvis får läsaren att vilja läsa mer.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Stormberget

Författare: Liza Marklund

Sidor: 329

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2023

”Bedårarna” av Sandra Eklund

 

En kväll hänger sig Andreas syster i sin älskares trädgård. Hon har haft en affär med en professor vid universitetet där hon studerat. Hos Andrea väcks tankar om hur hon ska kunna hämnas på den man som drev hennes syster till självmord. Och Andrea kommer få hjälp från ett oväntat håll. Den väldigt karismatiske Dario som också studerar vid universitetet tar kontakt med henne. Han kände hennes syster och har en egen anledning till att vilja komma åt professorn. Det visar sig att han och några till studenter ägnar sig åt högst oetiska och väldigt hemliga experiment med attraktion och besatthet. Klienter betalar stora summor pengar för att få äktenskap krossade och personer förälskade i dem. Dario har snart dragit in Andrea i ett farligt spel där allt handlar om att manipulera andra människors känslor, på gott och ont.

Bedårarna kan beskrivas som en roman i dark academia-genren. Den utspelar sig till stor del på Stockholms universitet och bland en liten skara studenter därifrån. Andrea, som är bokens huvudkaraktär, har liksom författaren Sandra Eklund själv anknytningsproblem. Det är intressant att läsa om denna karaktär, som inte är helt känslokall, men har svårt att känna djupare känslor och som därför också lever ett ganska ensamt liv. Till en början tror man att det kan vara så romanens övriga karaktärer också känner, att de kan stänga av sina känslor, men så enkelt är det inte. Känslor kan sägas vara huvudtemat i denna mörka roman, både hur viktiga känslor kan vara och vilka ödesdigra konsekvenser manipulation av andras känslor kan leda till. Jag hade inte hört mycket om boken innan jag läste den, men drogs till handlingen och det faktum att Andrea hade anknytningsproblem, något jag aldrig läst om förut. Jag tyckte om att läsa om Andrea. Det var intressant att lära sig om något jag tidigare inte kände till. Däremot så tappade jag lite intresse för handlingen. Boken kändes lång och utdragen. Även om det händer saker hela tiden så kändes mycket som upprepningar i berättelsen, och snart kändes historien ganska förutsägbar. Det är dock ingen dålig bok egentligen, jag tror bara att den hade vunnit på att kortas ner något. Det är en bok som jag känner att jag kan rekommendera även fast jag själv inte älskade den, för jag tror absolut att andra kan göra det.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Bedårarna

Författare: Sandra Eklund

Sidor: 426

Förlag: HarperCollins

Utgiven: 2023

”Sju tomma hus” av Samanta Schweblin

 

En mor och dotter smyger in i folks trädgårdar för att arrangera om, en man hämtar varje dag sin döda sons kläder från grannens trädgård och två små barn försvinner tillsammans med sina nakna farföräldrar. Novellerna i Sju tomma hus är klaustrofobiska och absurda, och stannar kvar långt efter att jag lagt ifrån mig boken. Samanta Schweblin håller sakta men säkert på att bli en av mina favoritförfattare och det är främst hennes noveller jag älskar. De är egensinniga och innehåller ofta drag av magisk realism, dock inte så mycket i just den här novellsamlingen. Men trots att dessa noveller håller sig mer realistiska så är de lika fängslande och atmosfäriska som de övriga jag läst. Jag tycker mycket om noveller i allmänhet, speciellt när författare som Samanta Schweblin låter det udda, skeva och absurda genomsyra berättelserna. Inte alla berättare i novellerna är pålitliga, och en oro byggs ofta upp under läsningen. Jag har läst allt som finns utgivet på svenska av Samanta Schweblin och jag hoppas att fler av hennes verk kommer översättas. Jag har alltid höga förväntningar på hennes böcker och jag blir sällan besviken. Sju tomma hus är en riktig pärla som jag vill rekommendera till alla novellälskare. Det vore synd att missa denna lilla samling berättelser, från vad som sägs vara ”en av den latinamerikanska litteraturens främsta novellister.”

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Sju tomma hus

Författare: Samanta Schweblin

Sidor: 163

Förlag: Tranan

Utgiven: 2015 (På svenska 2023)