söndag 30 maj 2021

”Konferensen” av Mats Strandberg

 


I Kolarängen ska det byggas ett nytt köpcenter, något som inte alla boende i området är glada för. Den grupp anställda vid kommunens exploateringsenhet som arbetat med projektet ska ha konferens vid Kolarsjön. De anländer till stugbyn, åker zipline, grillar och firar med alkohol. Men inte alla i arbetsgruppen är positiva till nybygget och splittringar uppstår. Vad de inte vet är att en man iakttar dem från skogen som omringar stugorna. En man som är ute efter hämnd och som kommer att tvinga konferensdeltagarna att samarbeta, vare sig de vill eller inte.

Jag har tyckt mycket om Mats Strandbergs båda tidigare skräckromaner, Färjan och Hemmet, så jag hade höga förväntningar på den här och jag blev verkligen inte besviken. På bokens baksida beskrivs Konferensen som ”en blodig thriller om den värsta teambuildingen någonsin” och det är precis vad det är. Kapitlen utgår från olika personer i arbetsgruppen och redan ett trettiotal sidor in i boken så vet jag vilka jag vill ska bli brutalt mördade och vilka jag hoppas ska överleva. Jag tänker också att det här skulle bli en perfekt film, men när morden beskrivs för grafiskt även för mig slutar jag hoppas på en filmadaption. Jag vill inte se det här, det räcker med de obehagliga bilderna jag har i mitt huvud. Men det är också en av anledningarna till att Konferensen är så bra. Den är spännande, originell och som vanligt har Mats Strandberg byggt upp fantastiska karaktärer. Karaktärer jag känner igen, tycker om och hatar. Fängslande är inte ett tillräckligt ord för att beskriva den här romanen. Den är nästan omöjlig at lägga ifrån sig. Mats Strandberg visar att han absolut bör räknas som en av Sveriges främsta författare inom skräckgenren. Och för den som gillar skräck är den här romanen ett måste att läsa.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Konferensen

Författare: Mats Strandberg

Sidor: 353

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!  

fredag 14 maj 2021

”Flickan som fick en röst” av Abi Daré

 


Adunnis högsta önskan är att få gå i skolan, men efter att hennes mamma dör så finns det inte längre någon som kämpar för hennes rätt till utbildning. Adunni är fjorton år när hennes pappa gifter bort henne som tredje hustrun till en av männen i byn. Hon är undergiven både sin make och de två äldre fruarna och hennes största skräck är att bli gravid. En dag lyckas hon rymma och hamnar i Lagos där hon får jobb som hembiträde hos ett förmöget par. Adunni får utstå både fysisk och psykisk misshandel men släpper aldrig sin dröm om att en dag åter få gå i skolan. Adunni vill höras och göra skillnad i världen, bara hon först kan göra sig fri.

Flickan som fick en röst är en fängslande men också skrämmande roman. När Adunni gifts bort och förväntas föda en arvinge åt sin man är hon själv bara ett barn. Hennes tillvaro är fruktansvärd och jag tänker att nu kan det inte bli värre, men det blir det. När hon rymmer tror hon att hon ska få mer frihet och tjäna egna pengar, kanske till och med få fortsätta utbilda sig, men hon säljs under slavliknande förhållanden till en kvinna som misshandlar henne. Adunni är ofta naiv men hon är inte dum. Hon försöker hitta en väg ut ur den situation hon hamnat i samtidigt som hon försöker ta reda på vad som hände med det tidigare hembiträdet som försvann plötsligt en dag.

Flickan som fick en röst är en väldigt speciell roman. Den har ett eget språk, Adunnis språk, talspråk utifrån en person som inte gått klart skolan och det språket ger en känsla av att vara med Adunni i allt som händer. Språket gör att läsaren kommer nära karaktären. Genom allt som Adunni går igenom växer det fram en stor empati för flickan och trots allt det hemska som hon är med om så är Flickan som fick en röst en hoppfull roman. Boken är nominerad till priset Årets bok 2021 och den är väl värd sin nominering.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Flickan som fick en röst

Författare: Abi Daré

Sidor: 394

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2020

 

Stort tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

fredag 7 maj 2021

”Pappa” av Adrian Perera

 


Det är nittiotal och Reidar har fem timmar i veckan på sig att vara pappa. Fem timmar varje helg försöker Reidar vara världens bästa pappa, men han son förstår inte att uppskatta alla bra och roliga saker som Reidar hittar på för dom att göra. Ofta gråter sonen och ofta får Reidar då bjuda på glass, glass som inte sonen tål och som han oftast kräks upp. Men Reidar kämpar. Är det något han vill så är det att vara en så bra pappa som han bara kan.

Pappa är en fristående fortsättning på Adrian Pereras roman Mamma, som jag tyckte mycket om. I den här boken följer vi pappa Reidar som bara träffar sin son några timmar varje helg och som gör allt för att göra dessa träffar så roliga och spännande som möjligt. Det är tydligt att Reidar varken förstår eller når fram till sin son. Deras förhållande blir aldrig så bra som Reidar önskar. Pappa är en bok med mycket känslor, känslor av förhoppningar men också av hopplöshet, och jag tycker att den här boken är snäppet bättre än Mamma. Pappa hade fått en fyra i betyg, men ganska tidigt i boken beskrivs en incident då en katt plågas svårt och jag kunde inte släppa tankarna på katten under resten av läsningen. Även om denna händelse bara upptar en sida i boken så vill jag varna alla som har svårt att läsa om hemska saker som händer djur. Förutom detta så är det dock en väldigt bra bok och jag tror att speciellt de som tyckte om Mamma kommer uppskatta även Pappa.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Pappa

Författare: Adrian Perera

Sidor: 199

Förlag: Förlaget

Utgiven: 2020

 

Stort tack till Förlaget för recensionsexemplar!