”Lektioner” av Ian McEwan

 

Roland är bara fjorton år när han blir älskare till sin internatskolas pianolärarinna. Hon tvingar honom att strunta i skolan för att spendera all tid i hennes hus, tillgänglig för henne närhelst hon vill. Deras relation varar i flera år och det är först i vuxen ålder som Roland inser att han blivit utsatt för övergrepp. Han börjar tänka tillbaka på sina tonår när hans fru lämnar honom. När Roland kommer hem från en promenad med deras sju månader gamla son är hans fru borta. Hon har lämnat ett vykort som förklarar att hon är okej, men att hon har lämnat honom för gott och att han inte ska leta efter henne. Därmed tar Rolands liv en ny vändning, en som han inte valt själv, och han börjar reflektera över vilka händelser som format honom samtidigt som han försöker hitta sin plats i världen.

Jag har bara läst en roman av Ian McEwan tidigare, Nötskal, men jag tyckte att den var tillräckligt bra för att jag skulle ta mig an den 573 sidor långa romanen Lektioner. Jag älskar korta romaner och läser sällan böcker som är mer än 500 sidor långa, men ibland måste jag göra undantag. Det här var ett sådant undantag, och jag är glad att jag gjorde det. Det råder knappast några tvivel om att Ian McEwan är en bra författare och han lyckas hålla mitt intresse trots bokens längd. Jag tyckte mest om att läsa om Rolands tonår, som fick mig att tänka på Kate Elizabeth Russels roman Min mörka Venessa som jag tyckte väldigt mycket om. Även i Lektioner handlar det om hur övergrepp i tonåren kan fortsätta att påverka personer även som vuxna. Men den vuxna Roland är också intressant. Han intresserar sig för konst och litteratur, äter middagar med vänner och söker efter kärlek. Genom hans liv får vi ta del av stora historiska händelser och hur dessa kan påverka människors liv. Jag tycker att Lektioner var väldigt intressant och fängslande och ser fram emot att läsa fler böcker av Ian McEwan.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Lektioner

Författare: Ian McEwan

Sidor: 573

Förlag: Brombergs

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

”Barnsköterskan” av Stacey Halls

 

Ruby är en omtyckt barnsköterska med en utmärkt utbildning, men när familjen hon arbetar för bestämmer sig för att flytta utomlands säger hon upp sig. Det är ovanligt att barnsköterskor avslutar sitt arbete på det sättet, men Ruby är lovordad och lyckas få en ny plats hos paret England. De har rötter i en dynasti av kvarnägare och deras gård Hardcastle ligger avsides. Ruby försöker göra sig vän med de övriga tjänarna men förgäves. Dessutom verkar underliga saker hända kring den mystiska Mrs England och Ruby börjar fundera på hur det egentligen står till med makarna. Kanske döljer det sig något mer bakom deras perfekta fasad.

Barnsköterskan är den tredje boken av Stacey Halls jag läser och den ger mig samma känsla som de första två. Den är trevlig och bitvis spännande läsning, men jag tror inte att historiska romaner är något för mig. Den här utspelar sig visserligen senare än de två andra, i början på 1900-talet, men det gör liten skillnad. De som har läst och tyckt om Stacey Halls tidigare kommer känna igen sig och säkert tycka om den här med, och det känns som att det är det enda jag har att säga om den här romanen. Jag tänker inte påstå att jag aldrig kommer läsa en historisk roman igen, men om eller när jag gör det kommer det troligtvis inte vara Stacey Halls. Det känns som att jag känner hennes stil rätt bra nu och den är trevlig men inte mer än så. Jag älskar att läsa om 1970- och 1980-talet, men längre bak än så vill jag sällan bege mig. Kanske kommer det komma en tid då jag kommer älska historiska romaner, men den tiden är inte nu. Men för dig som tycker om historiska romaner tror jag att Stacey Halls är en utmärkt författare och Barnsköterskan en bra bok.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Barnsköterskan

Författare: Stacey Halls

Sidor: 314

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2021 (I Sverige 2022)

”Jag är glad att mamma dog” av Jennette McCurdy

 

Jennette McCurdy var en av barnstjärnorna på tv-bolaget Nickelodeon. Hon var ung, söt och talangfull, och hade turen att medverka i den populära serien iCarly. Men det som förekom bakom fasaden var det ingen som ville veta av. En flicka som hela sin barndom gjort allt för att tillfredsställa sin mammas önskningar. En tonårstjej som inte tilläts duscha själv och som vägdes flera gånger om dagen. En dotter som på grund av sin mammas krav utvecklat ätstörningar, tvångssyndrom och ångest. En ung kvinna som längtar efter frihet, och som är livrädd för den.

Jennette McCurdy var bara sex år gammal när hennes mamma började skjutsa henne till olika filmauditions. Hennes mammas stora dröm hade varit att få bli filmstjärna och nu vill hon att dottern ska få allt det som hon själv drömde om. Men Jennette vill egentligen inte vara filmstjärna. Vad hon dock vill är att göra sin mamma glad, och hennes mamma blir glad när det går bra för henne på auditions. Hela Jennettes uppväxt går ut på att göra sin mamma glad, även när det leder till att Jennette själv mår allt sämre. Under sin mammas hårda bevakande av allt hon gör lyckas Jennette till slut få huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat på Nickelodeon. Då händer det overkliga. Jennettes mamma dör i cancer. Plötsligt är Jennette fri att fatta sina egna beslut i livet, och det blir starten på en resa mot ett bättre liv. Ett liv fritt från ätstörningar och självskadebeteende. Men det kommer att bli en lång och svår resa mot återhämtning.

Jag är glad att mamma dog är en självutlämnande berättelse om en flickas ohälsosamma relation till sin mamma. På ett naket sätt och med mörk humor har Jennette McCurdy skrivit en bok om kontroll, men också om frigörelse. Det är fruktansvärt att läsa om den kontroll som hennes mamma hade över hela familjen, men främst över Jennette. Det är lätt att se och förstå hur Jennette påverkas av sin mammas krav på henne. Samtidigt så är det svårt att förstå hur detta kunde pågå under så lång tid. Jag väntar boken igenom på att Jennette ska göra uppror mot sin mamma, men istället beskriver hon hur beroende hon är av mammans regler och hur svårt hon har att frigöra sig från dem. Jennette McCurdys sätt att skriva, men en ton av mörk humor, gör att det faktiskt är möjligt att ta sig igenom denna annars väldigt tragiska uppväxtskildring. Och den är inte alltigenom mörk. Efter sin mammas död tar Jennettes liv en ny riktning, mot hälsa och välmående. Lika uppriktigt berättar hon om den tid då hon får kämpa för att frigöra sig från allt hennes mamma krävde av henne. Fast den här boken kan tyckas mörk och tung så är den förvånansvärt lättläst. Och något tidigare förhållande till författaren krävs inte för att läsa och förstå boken. Jag har aldrig sett Jennette McCurdy i någon serie eller film. Det enda jag vet är att hon har skrivit en fantastiskt bra och fängslande självbiografi som jag rekommenderar alla att läsa.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel:  Jag är glad att mamma dog

Författare: Jennette McCurdy

Sidor: 338

Förlag: Bookmark

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

”Jag är inte sådan här egentligen” av Marie Aubert

 

Det är Linneas konfirmationshelg. Hon borde vara glad, men mest av allt saknar hon sin bästa vän som inte längre vill träffa henne. Hon vet inte vad hon ska göra för att få prata med sin vän igen. Linneas faster Hanne återvänder till hembyn efter en operation som gjort henne smal. Nu ska hon visa alla som retade henne under uppväxten när hon var tjock, men det blir långt ifrån hur hon föreställt sig det. Linneas pappa Bård borde även han vara glad. Den lyckade familjefadern. Men han har en hemlighet som kan komma att förändra hela hans liv. Och bredvid dem alla står Nils, Linneas farfar som bara vill att alla ska må bra.

Jag har läst och tyckt mycket om både Marie Auberts novellsamling Får jag följa med dig hem och hennes tidigare roman Vuxna människor, så när hennes senaste roman kom på svenska var det inget tvivel om att jag skulle läsa den med. Precis som i romanen Vuxna människor handlar mycket om familj och vår roll i familjen. Handlingen kretsar också mycket kring hur vi uppfattar oss själva och hur vi tror att andra uppfattar oss. Hos karaktärerna i boken finns en längtan efter att bli sedda och älskade. Olika karaktärer får komma till tal i olika kapitel. De har svårt att förstå varandra och andra i sin omgivning. Marie Aubert har förmågan att berätta mycket på få sidor, så även här. Jag är inte sådan här egentligen är en roman där allt och inget händer på en och samma gång. Den är intressant och svår att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa. Jag är säker på att de som tyckt om Marie Auberts tidigare böcker kommer tycka om även den här. Och jag är säker på att jag kommer fortsätta läsa böcker av författaren så länge hon fortsätter att skriva dem.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Jag är inte sådan här egentligen

Författare: Marie Aubert

Sidor: 197

Förlag: Wahlström & Widstrand

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

”Blomsterdalen” av Niviaq Korneliussen

 

Berättaren i Blomsterdalen ska lämna Grönland för att studera på universitetet i Århus. Hennes mamma är orolig för att hon ska lämna hemmet. Själv är hon orolig för att den tjej hon träffat på slutet ska glömma bort henne. I Århus är hon ensam och gör allt sämre ifrån sig i skolan, så när tjejen hon träffat hör av sig och söker tröst efter en närståendes självmord vill hon finnas där för henne. Men trots att hon inte kände den avlidna kommer detta självmord, och alla andra hon har varit i närheten av, påverka henne starkt, och när hon återvänder till Århus blir ingenting sig likt.

Niviaq Korneliussen har även tidigare skrivit om hur det är att vara ung och queer på Grönland, men inte riktigt ur samma perspektiv som i Blomsterdalen. Här blir det direkt tydligt att ett tema i boken är självmord, något som tyvärr är vanligt bland grönländare. Bokens titel syftar dessutom på en kyrkogård i fjällen i östgrönland där gravarna är smyckade med plastblommor i olika färger. Det behövs nog knappast nämnas att det här är en känslosam och tragisk roman, men skriven på vacker prosa. Blomstardalen handlar mycket om tillhörighet och vad det innebär att inte höra till. Den handlar också om de fördomar som grönländare möter i resten av världen och vilken skada dessa fördomar kan göra. Det är en bok om kärlek, vänskap och familj. Och sorg, så mycket sorg. Bitvis är det en tung bok att ta sig igenom, men det är också lite som att köra förbi en olycka, man kan inte sluta titta. Det här är feelbad från första sidan till sista, inget för den känslige. Men det är en väldigt bra och välskriven bok, och den handlar om något vi utanför Grönland borde känna till bättre. Jag hoppas att Niviaq Korneliussen kommer fortsätta att skriva om de unga queera på Grönland, men vet att vad hon än skriver om härnäst så kommer jag att läsa det. För det kommer, med största sannolikhet, vara berörande.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Sidor: 285

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2020 (På svenska 2023)

”Zoopojken” av Peter Hammarbäck

 

Adam har älskat djur så länge han kan minnas. Alla djur, vilket gör honom till en av de viktigaste djurskötarna på djurparken i Stockholm. Men när djur börjar dö och de skolelever som besöker parken inte visar minsta intresse för djuren börjar Adam känna ett agg växa fram mot djurparkens chef och mot parkens besökare. Adams chef är mer inriktad på antalet besökare än på djurens välmående, och när hon planerar att köpa in lejon, gorillor och elefanter från en nedlagd cirkus till den redan trånga ytan i parken får Adam nog. Tillsammans med cirkusens djurskötare Natalie smider han en galen plan om hur de ska smuggla ut djuren ur Sverige och hjälpa dem till frihet.

Jag vet inte om man ska kalla Zoopojken för en feelgood-roman, eftersom jag sällan läser den typen av böcker och därför inte riktigt vet vad som gör en bok till just feelgood, men jag skulle vilja säga att det här är en sådan. Det är en fin, värmande och bitvis rolig roman som jag tror passar väldigt många läsare. Den är lättläst och har ett driv som gör att läsningen går snabbt. Den väcker frågor om djurparkens varande, ifrågasätter om det är okej att stänga in vilda djur i bur för att underhålla oss människor. Jag kan varna om att man efter läsningen av Zoopojken kanske aldrig kommer vilja besöka en djurpark eller cirkus igen. Och det är bra, för vi behöver fler böcker med detta tema, fler böcker som handlar om hur vi människor behandlar djuren. Böcker om miljöförstöringens möjliga konsekvenser säljer bra, men vi får inte glömma bort djuren. Men fast boken tar upp ett ämne som jag tycker är viktigt så tycker jag inte att den är jättebra. Den är bra, men troligtvis är det stilen som inte passar mig riktigt. Feelgood är inte någon favoritgenre och det känns som att den här boken drar väldigt mycket åt det hållet. Fast en del av mig tycker att det är bra. Jag tror att många fler läsare kan ta till sig detta ämne när det kommer förpackat i det här formatet. För mig blir det lite som att predika för den redan frälsta och därför vill jag att den här boken ska nå ut till andra som kanske aldrig har reflekterat över detta ämne. Jag hoppas att mitt ljumma betyg inte avskräcker folk från att läsa Zoopojken för det är en bok som jag är säker på att många kommer älska och som dessutom har ett viktigt budskap.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Zoopojken

Författare: Peter Hammarbäck

Sidor: 382

Förlag: Bazar

Utgiven: 2023

”Hittebarnet” av Stacey Halls

 

I London i slutet av 1700-talet tvingas Bess lämna bort sitt barn till ett barnhem samma dag som det fötts. Sex år senare återvänder hon för att hämta hem sin dotter, men möts bara av förvirring. På barnhemmet hävdar man att Bess redan hämtat barnet, för sex år sedan. Förtvivlad ger sig Bess ut på jakt efter sin dotter, för att få veta vem som har tagit henne, och varför. I en annan del av London har en änka isolerat sig och sin dotter i sitt hus. De går bara ut en gång i veckan, på söndagar, för att delta i gudstjänsten. Änkan har endast några få vänner och vågar sällan släppa folk inpå livet. När hennes nära vän, som också är familjens läkare, föreslår att hon ska anställa en barnflicka till sin dotter är hon till en början väldigt tveksam, men låter sig till slut övertalas. Men hur kommer det bli när hon släpper in en främling i huset?

Jag har tidigare läst De sammanbundna av Stacey Halls och har ungefär samma uppfattning av den och Hittebarnet; en trevlig bok, men ingen favorit precis. Med det sagt ska jag nog nämna att historiska romaner inte är min kopp te. Jag tycker sällan om böcker som utspelar sig före 1900-talet. Så varför har jag läst två böcker av Stacey Halls? Kanske för att de verkar, och är, relativt lättlästa och därför perfekt för att prova på en historisk roman. Kanske för att baksidtexten får dem att verka så spännande. Och kanske bara för att de har fantastiskt fina omslag. Säkert väger alla dessa saker in. Hittebarnet är absolut ingen dålig bok. Den är bra skriven, ganska spännande, och passar säkert den läsare som tycker om historiska romaner. Jag har redan en person i åtanke som boken ska få flytta hem till och som jag vet kommer älska den. Själv har jag en roman av Stacey Halls kvar i bokhyllan med olästa böcker. Jag kommer läsa den, men förväntar mig inte att den kommer bli en ny favoritbok. Kanske kommer jag hålla mig borta från historiska romaner efter det.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Hittebarnet

Författare: Stacey Halls

Sidor: 294

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: År 2020

”Folk som sår i snö” av Tina Harnesk

 

Máriddja tänker inte berätta för någon om sin cancerdiagnos. Inte ens hennes man får veta något, även om hon oroar sig mycket för hur han ska klara sig utan henne en dag. För hennes man är inte riktigt som han brukade vara han heller. Máriddja stänger in sig och gubben i stugan i skydd mot omvärlden. Men det kan hända att hon tjuvskjuter en älg, och tänder eld på en lada, och att omvärlden då börjar närma sig henne. Samtidigt flyttar Kaj med sin blivande fru till orten. Men Kaj passar inte in. Han kan inte saker som verkar självklara för norrbottningarna. I takt med att han packar upp sin avlidna mammas kartonger i det nya hemmet upptäcker han en del av sitt förflutna som det aldrig har pratats om i familjen. För sanningen är att det inte bara är Máriddja som har något att dölja.

Folk som sår i snö är Tina Harnesks debutroman, och vilken debut det är! Jag fullkomligt älskar allt med den här boken. Karaktärerna är intressanta, mångsidiga och levande, och språket är fantastiskt. Jag känner verkligen för alla karaktärer i romanen, oroar mig för deras framtid och öden, för det är så många känslor som får komma fram i boken. Bitvis är den tragisk och på andra ställen får den mig att skratta högt. Tina Harnesk kan verkligen konststycket att blanda humor och allvar, för det här är bland det roligaste och mest hjärtskärande jag har läst i år. Att romanen handlar om samerna och deras historia är också det något som får mig att tycka så mycket om boken, för det skrivs fortfarande alldeles för lite om och av vårt lands ursprungsbefolkning. Det här var en bok som jag inte ville lägga ifrån mig, och som jag tänkte mycket på även när jag inte läste den. Det är en sådan där bok som man vill att alla ska läsa. Jag vill att alla ska läsa den. Och jag vill läsa fler böcker av Tina Harnesk, för om hon fortsätter skriva så här bra kommer hon absolut bli en favoritförfattare.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: Folk som sår i snö

Författare: Tina Harnesk

Sidor: 314

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2022

”Sakerna vi såg” av Hanna Bervoets

 

När Kayleigh får ekonomiska problem söker hon jobb som innehållsmoderator på en sociala medier-plattform. Hennes arbetsuppgifter innebär att granska hatiska inlägg, konspirationsteorier och djurplågeri, allt för att avgöra vad som får stå kvar och vad som ska tas bort. Riktlinjerna i jobbet är suddiga och dagarna ägnas åt att betrakta människors värsta sidor. Kayleigh är bra på sitt jobb, hon trivs med kollegorna och inleder ett förhållande med en av dem. Men hur lång tid kommer det ta innan de saker hon granskar på jobbet får konsekvenser i hennes vardagliga liv.

Väldigt förenklat skulle jag vilja påstå att Sakerna vi såg handlar om ondska. Den handlar om hur ondskan har blivit synlig i vår tid som till stor del påverkas av sociala medier. Den handlar om de människor som tvingas granska dessa fruktansvärda inlägg och om hur deras vardag kan påverkas av deras arbete. Det är en kort och skarp iakttagelse av vår samtid och om sociala mediers allra mörkaste sidor. Romanen är skriven med ett ganska känslolöst språk, vilket gör den ännu mer skrämmande och ännu mer obehaglig. Med sina endast 134 sidor kryper den in under huden på mig och stannar där. Jag har svårt att sluta tänka på Sakerna vi såg, svårt att glömma Kayleigh och hennes kollegor, och kanske är det bra. Jag tyckte mycket om den här romanen och jag önskar att den fick större uppmärksamhet, för det är en bok med ett viktigt budskap.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Sakerna vi såg

Författare: Hanna Bervoets

Sidor: 134

Förlag: Volante

Utgiven: 2021 (På svenska 2023)

”Sommaren 1985” av John Ajvide Lindqvist

 

Johannes har spenderat alla sina barndoms somrar på Särsö, och där har han sina bästa vänner. Men sommaren 1985, Live Aid-sommaren, då de alla har fyllt 14, kommer att bli annorlunda. Alla i kompisgänget verkar ha förändrats och plötsligt vill killarna imponera på tjejerna. Det är därför de åker till Svärtan, och det är där som killarna hittar en sjöjungfru. Inte en som i sagorna, långt ifrån, och dessutom fastbunden. Killarna bestämmer sig för att ta med sjöjungfrun hem och gömma henne i ett badkar i en sjöbod. Vad de inte vet är att sjöjungfrun ska visa sig ha oanade förmågor som kommer att påverka flera av ungdomarna. Och vad de inte har funderat tillräckligt på är varför den var fastbunden och lämnad att dö på en öde strand.

Jag ska inte hymla med att John Ajvide Lindqvist två senaste skräckromaner har gjort mig besviken. Fettfobin i Vänligheten och de stereotypiska personskildringarna i Verkligheten har fått mig att undra om jag någonsin mer kommer att älska en bok av författaren. Men när det kommer en bok som handlar om ungdomar och en sjöjungfru, som dessutom utspelar sig på 1980-talet, kan jag inte låta bli att läsa den. Jag är så glad att jag gjorde det. Jag fullkomligt älskade allt med den här romanen. Mina favoritböcker handlar inte sällan om just barn och tonåringar. Jag var dessutom barn på 80-talet och tycker därför mycket om 80-talsskildringar. Man kan ifrågasätta om det här är en skräckroman. Är den speciellt läskig? Snarare obehaglig skulle jag säga. Som alltid när det gäller John Ajvide Lindqvist romaner handlar det om mer än bara skräckmomentet. Den här handlar om så mycket mer än om en sjöjungfru. Den handlar om vuxenblivande, kärlek och sorg, om att förändras och se människor omkring dig förändras. Och den handlar om vänskap och om hur viktigt det kan vara med vänner, speciellt när det känns som att världen omkring dig rasar samman. Sommaren 1985 är en tragisk och vacker skildring om ett gäng ungdomar som sakta glider isär, men samtidigt försöker finnas där för varandra. Det är en välskriven och fängslande roman, svår att lägga ifrån sig. Och jag är glad att jag än en gång kan säga att John Ajvide Lindqvist har skrivit en fantastisk roman.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: Sommaren 1985

Författare: John Ajvide Lindqvist

Sidor: 325

Förlag: Ordfront

Utgiven: 2023

”Jordbor” av Sayaka Murata

 

Natsuki Sasamoto är elva år gammal och hennes liv är långt ifrån enkelt. Hennes mamma och syster är elaka mot henne och hennes far gör inget för att mildra deras beteende. När hon utsätts för övergrepp av en magister på skolan är det ingen som tror på henne. Natsuki fantiserar ihop en egen värld att fly in i. Hon gifter sig med sin kusin Yuu som hon tror är en rymdvarelse från planeten Pohapipinpobopia, där också hennes gosedjur kommer ifrån. Tillsammans planerar de att lämna jorden och allt elände, men deras familjer skiljer dom åt. Det är först i vuxen ålder som Natsuki ska återse Yuu. Hon är då gift med en man som också han har haft en dysfunktionell uppväxt. Tillsammans skapar de tre en egen värld, skild från samhällets regler och normer. Ju starkare påtryckningarna från deras familjer blir, desto djupare in i sin värld sjunker de.

För några år sedan läste jag Sayaka Muratas roman Hur mår fröken Furukura? med förhoppningen att jag skulle älska den. Det gjorde jag inte. Jag var besviken och hade inga planer på att läsa något mer från författaren. Så kom Jordbor på svenska, och beskrivningen av boken fick mig att kasta mig över den. Jag är svag för uppväxtskildringar. Jag är svag för berättelser om dysfunktionella familjer och elände i största allmänhet. Och mörker; jag älskar mörka berättelser. Jordbor visade sig vara en roman som inte alls liknar Hur mår fröken Furukura? Jag har förstått att de flesta tycker om en av romanerna, men att få läsare gillar båda. Jag sällar mig till skaran som föredrar Jordbor. Jag vill nästan gå så långt som till att säga att jag älskade Jordbor. Det är kanske inte en perfekt roman, men inte långt ifrån. Den var precis så mörk och obehaglig som jag hade väntat mig. Den handlar om trasiga människor och om hur det är att inte passa in i samhällets normer, eller ens i sin egen familj. Den är tragisk, fängslande och på något sätt vacker.

Jag vet att Jordbor inte är en bok för alla, och det är svårt att veta vem jag ska rekommendera den till. Samtidigt vet jag att det finns många som skulle älska den här romanen om de gav den en chans. Själv är jag väldigt glad att jag har läst den och nu hoppas jag att fler böcker av Sayaka Murata kommer ges ut i svensk översättning. Jag vill läsa dem alla.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Jordbor

Författare: Sayaka Murata

Sidor: 275

Förlag: Lind & Co

Utgiven: 2018 (På svenska 2022)

”Den underjordiska solen” av Andrea Lundgren

 

Mela växer upp i ett hus i skogen, och det är i skogen hon känner sig som mest hemma. Hon trivs som bäst bland träden, djuren och bergen. Melas pappa lämnade henne och hennes mamma när hon var liten, men plötsligt en dag när Mela närmar sig tonåren kommer han och hämtar henne. Med sig har en pojke något år äldre än Mela som visar sig vara hennes bror Sasja. När Mela är vuxen får hon ett dödsbud som tvingar henne att tänka tillbaka till tiden när hon var barn. Hur hon var ensam med sin mamma tills den dag då hon plötsligt fick en bror. En bror som hon avskyr, men som hon sakta men säkert närmar sig, och som hon med tiden får ett alldeles speciellt band till.

Jag har tidigare läst både Andrea Lundgrens roman Glupahungern och hennes novellsamling Nordisk fauna, och tyckt väldigt mycket om båda. Därför blev jag inte heller förvånad när jag tyckte lika mycket om hennes senaste roman Den underjordiska solen. Jag läser sällan böcker där naturen och skogen beskrivs på ett lika fascinerande och magiskt sätt som hos Andrea Lundgren. Det känns lite som att jag läser en saga där skogen är förtrollad, där det bor främmande väsen och man kan försvinna från verkligheten. Samtidigt så är Den underjordiska solen en fängslande uppväxtskildring och berättelse om ett udda barn som aldrig riktigt passar in. Det är en bok som är lättläst, men för den skull inte enkel, och som jag hade svårt att lägga ifrån mig. Andrea Lundgren förtrollar mig lika mycket med sitt språk som med sina naturbeskrivningar. Jag skulle bli förvånad om Andrea Lundgren skrev en bok som jag inte tyckte om, för jag har hittills inte blivit besviken. Hon blandar det gamla med samtiden på ett skickligt sätt och får en att se sammanhang mellan natur och samhälle. Jag rekommenderar Den underjordiska solen till alla som tyckt om hennes tidigare verk, och till alla andra också. Andrea Lundgren är definitivt en författare som jag hoppas fortsätter skriva böcker i samma anda som den här.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Den underjordiska solen

Författare: Andrea Lundgren

Sidor: 273

Förlag: Natur & Kultur

Utgiven: 2022

”Galanterna” av Mia Franck

 

Helsingfors 1912. Modisten Dagmar bor i en lägenhet i huset Hoppet tillsammans med väninnan Hilma. De är unga, moderna yrkeskvinnor som drömmer om att se världen. Men det är inte lätt att vara ung kvinna på den här tiden. Männen finns överallt och tränger sig på och tar sig friheter, speciellt de ryska militärerna. Kvinnorna vågar inte ens gå på restaurang utan en man med sig. Så en dag när Dagmar och Hilma som vanligt umgås med väninnorna Ebba och Klara får de en idé: de ska klä sig som män för att kunna röra sig fritt i staden. De sätter sin plan i verket, övar på att tala, röra sig och bete sig som män – och det funkar! På restauranger kan de äta gott, dricka mycket och umgås med andra män och kvinnor obesvärat. Men de tar allt större risker och det som började som en oskyldig lek blir snart mer till allvar.

Galanterna är en historisk roman som kryddats med tidningsnotiser och artiklar från den aktuella tiden. Huvudkaraktären Dagmar är även fritt baserad på Mia Francks mormorsmor som drömde om en egen hattaffär. Att följa Dagmar och hennes tre väninnor är intressant. Jag tycker överhuvudtaget att det är intressant att läsa om kvinnor och deras liv i början av 1900-talet och har aldrig tidigare läst om den tiden i Finland, i alla fall inte som utspelar sig i storstadsmiljö. Här finns ett klart feministiskt tema, men boken handlar också om vänskap och om vad som händer när de starkaste vänskapsbanden prövas. Galanterna är välskriven men också lättläst, och väldigt fängslande. Jag oroar mig hela boken igenom för de fyra unga kvinnorna och hoppas att inget ont ska hända dem. Jag tänker också på att det var kvinnor som dessa som såg till att framtiden blev bättre för oss som kom efter. Jag i alla fall får inte nog av att läsa om kvinnor som går sin egen väg, som utmanar normer och gränser, oavsett i vilken tid de dör det. Jag tycker att Galanterna är en intressant och bra roman och jag kan varmt rekommendera den.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Galanterna

Författare: Mia Franck

Sidor: 350

Förlag: Förlaget

Utgiven: 2021

”De sammanbundna” av Stacey Halls

 

Fleetwood Shuttleworth är endast sjutton år men redan gravid för fjärde gången. Hon har hittills inte fullbordat en graviditet och hennes make Richard väntar på en arvinge. Fleetwood har hittat ett undangömt brev där en läkare skriver att hon inte kommer att överleva en graviditet till. Men så, av en slump, träffar hon på den unga och mystiska Alice Gray, som blir Fleetwoods jordemor och nära vän. När Alice blir anklagad för häxkonster riskerar Fleetwood allt för att rädda henne. Hon är övertygad om att Alice är den enda som kan rädda både henne och barnet vid förlossningen.

De sammanbundna är Stacey Halls debutroman, men den andra av hennes böcker som ges ut i svensk översättning. Det är en historisk roman som tar oss tillbaka till den blodigaste häxprocessen i Storbritanniens historia. Jag personligen är ingen storläsare av historiska romaner, men vill ibland läsa någon för att vidga mina vyer. Jag tycker att De sammanbundna är en bra roman. Den är inte för lång, vilket gör att jag inte hinner bli uttråkad, och den handlar om ett intressant ämne: häxor. För mig hade själva häxprocesserna gärna fått ta större del av handlingen, men man kan inte alltid få som man vill. Jag tror att De sammanbundna är en roman som passar både de som är vana att läsa historiska romaner och de som liksom jag inte är så bevandrade inom genren. Det är en roman som jag varmt kan rekommendera och som gjort mig nyfiken på att läsa mer av Stacey Halls.

Betyg: 3 av 5.

 

Titel: De sammanbundna

Författare: Stacey Halls

Sidor: 322

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2018 (På svenska 2021)

”När bergen sjunger” av Nguyen Phan Que Mai

 

Hanoi 1972. I en grop i marken som fungerar som skyddsrum sitter en flicka med sin mormor. De var på väg till skolan när de amerikanska bombplanen närmade sig. Flickans föräldrar har båda gett sig ut i kriget, precis som flickans morbröder. För att skingra flickans tankar börjar mormodern berätta sin egen historia, från barndom till där hon är nu. Hon berättar om att leva på flykt, i fattigdom, och om hur kärleken till sina barn fick henne att alltid kämpa för överlevnad. Genom mormoderns berättelse tas vi med på en resa genom Vietnams 1900-talshistoria, och parallellt med den följer vi flickan under hennes uppväxt i väntan på att hennes föräldrar ska komma hem.

Jag har inte läst många böcker som utspelar sig i Vietnam och därför blev jag intresserad av att läsa När bergen sjunger. Det och för att den har ett fantastiskt omslag. Jag känner att det här är ett land med en historia som jag borde veta mer om, men en sak som är bra med just den här boken är att det inte gör något att jag inte känner till något om Vietnam. Det här är som en historiebok, fast mycket mer fängslande och gripande. För det är en gripande berättelse vi får ta del av i När bergen sjunger. Här får vi läsa om krig och vad det gör med människor och hur det kan splittra familjer, men även om hur det kan föra familjer tätare samman. Relationer och moderskärlek är centrala teman, men här finns också många exempel på främmande människors godhet. När bergen sjunger handlar om överlevnad, men också om att livet ibland blir vad du gör det till och att hoppet kan ha en osannolik kraft. Med ett fängslande språk färdas vi genom Vietnam både i tid och rum. Det här är en bok som passar både den som sedan tidigare har kunskaper om Vietnams historia och den som, liksom mig, inte har det. Det här är verkligen en roman som kommer leva kvar i mig länge och jag är så glad att jag har läst den.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: När bergen sjunger

Författare: Nguyen Phan Que Mai

Sidor: 381

Förlag: Historiska Media

Utgiven: 2020 (På svenska 2021)

”Verkligheten” av John Ajvide Lindqvist

 

”Hemma med Hallbergs” är en populär realityshow där Heidi Hallberg tillsammans med man och barn visar upp allt som händer i vardagen, men något håller på att hända med Heidis egen vardag. Plötsligt så uppträder glitchar och skeva saker i Heidis omgivning. Allt börjar med en fluga som försvinner från fönsterbrädet, i ett ögonblick, och som påbörjar en spiral där Heidi tvingas ifrågasätta vad som egentligen är verkligt.

Verkligheten är, vilket är ovanligt för John Ajvide Lindqvist, en tunnis. På endast 156 sidor får vi följa den framgångsrika Heidi under ett dygn då hela hennes värld faller samman, men inte på det sätt man skulle kunna tro. Verkligheten är, på pappret, en roman som jag borde gilla, men det gör jag tyvärr inte. Jag finner karaktärerna och deras beteende stereotypiskt och förutsägbart, och jag fastnar aldrig riktigt för berättelsen. Jag tycker att den tar sig under den sista tredjedelen, men inte tillräckligt för att höja mitt betyg av romanen. Jag är besviken på John Ajvide Lindqvist. Han har varit en av mina absoluta favoritförfattare, men hans förra bok Vänligheten var inte heller någon favorit. Jag frågar mig; är det John Ajvide Lindqvists författande som har ändrats eller är det jag? Trots det så vet jag att jag kommer att läsa kommande verk från författaren. För hans tidigare böcker har ju varit så bra. Men skulle jag då rekommendera Verkligheten? Ja, om du har läst och tyckt om tidigare böcker från John Ajvide Lindqvist. Men om du aldrig har läst något av honom skulle jag rekommendera dig att börja med Låt den rätte komma in eller Människohamn. Det här är tyvärr ingen ny favorit i hyllan.

Betyg: 2 av 5

 

Titel: Verkligheten

Författare: John Ajvide Lindqvist

Sidor: 156

Förlag: Ordfront

Utgiven: 2022

”Min dyra ögonsten” av Marieke Lucas Rijneveld

 

Veterinären och familjefadern Kurt har förälskat sig i en fjortonårig flicka på en av gårdarna som han brukar besöka i jobbet. Han vet att det han känner är förbjudet, men kan inte hålla sig ifrån henne. Den här boken är hans kärleksförklaring till den unga flickan, samtidigt som den riktar sig till de rådmän som står i färd att döma honom.

Efter att ha läst Marieke Lucas Rijnevelds debutroman Obehaget om kvällarna stod en sak klart; jag kommer att läsa allt som denna författare ger ut. Samtidigt så var jag lite nervös för att läsa hans andra bok, lite rädd för att den inte skulle kunna mäta sig med debuten, men jag var orolig i onödan. Min dyra ögonsten är en nutida Lolita-berättelse som utspelar sig på den nederländska landsbygden. Det är en rå, tät och obehaglig roman. Precis som med Obehaget om kvällarna är det nästan omöjligt att lägga boken ifrån sig. Här finns dessutom inga styckesindelningar, vilket inte lämnar något andrum till läsaren. Vi befinner oss ständigt i Kurts huvud och det går inte att värja sig från hans tankar. Jag är medveten om att många inte förstår varför man vill läsa en roman berättad från en pedofils perspektiv, och det här är verkligen inte en bok för alla. För oss som gillar ”feel-bad” är det dock nästan ett måste att läsa den. Det är en oerhört mörk roman som kryper sig in under skinnet på en. Jag tänker fortfarande på Rijnevelds debut Obehaget om kvällarna minst en gång i veckan, fast det var över ett år sedan jag läste den, och jag vet att det kommer bli lika med Min dyra ögonsten. Rijneveld har en förmåga att skriva scener som stannar kvar hos en, även om man kanske helst hade velat glömma dom. Hans böcker är fulla av misär och obehag, men dom är samtidigt så bra skrivna att man inte kan sluta läsa. Jag rekommenderar inte Min dyra ögonsten till alla, för den kräver en viss sorts läsare, men jag kan nästan lova att den som tyckte om Obehaget om kvällarna kommer att älska den här.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Min dyra ögensten

Författare: Marieke Lucas Rijneveld

Sidor: 329

Förlag: Tranan

Utgiven: 2021 (På svenska 2022)

”Kentukis” av Samanta Schweblin

 

De kallas Kentukis. Små mjukisdjur på hjul med kameror installerade i ögonen. Den som äger en Kentuki följs ständigt av en främlings blick, medan den som styr Kentukin har full insyn i någon annans vardagsliv. De som äger dem och de som styr dem kan inte kommunicera annat än genom djurets rörelser. En Kentuki tenderar att förändra livet både för ägaren och betraktaren. Ibland på de mest oväntade sätt.

För några år sedan läste jag Samanta Schweblins roman Räddningsavstånd och älskade den, så jag blev väldigt glad över att ännu en av hennes böcker översatts till svenska. Jag brukar tycka om science fiction som ligger nära den värld vi lever i, så jag hade höga förväntningar på Kentukis. Samanta Schweblin har skrivit en roman om en inte alltför avlägsen framtid där gränsen för det mest privata suddats ut. Människors godhet, men också deras mörkaste sidor, kommer fram när det inte längre finns några regler att följa. I romanen följer vi några återkommande karaktärer, men får också inblickar i andra personers liv. I just de kapitlen där vi får möta personer som sen inte återkommer är romanen enligt mig som bäst. Det är då det kan bli riktigt mörkt och obehagligt, något som jag saknar i resten av boken. Visst ligger det en känsla av obehag över stora delar av berättelsen, men jag önskar att Samanta Schweblin hade tagit ut svängarna lite mer. Kentukis är en bra bok, och Samanta Schweblin kan konsten att fängsla mig som läsare, men jag hade velat få samma känsla som jag fick av Räddningsavstånd, något jag sällan får under läsningen. Det här är ändå en bok jag kan rekommendera folk att läsa och jag själv kommer definitivt att läsa fler böcker av författaren.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Kentukis

Författare: Samanta Schweblin

Sidor: 300

Förlag: Tranan

Utgiven: 2018 (På svenska 2022)

”De galna kvinnornas bal” av Victoria Mas

 

På ett sjukhus i Paris år 1885 förbereder sig de intagna till bal. De är kvinnor, galna och utstötta, lämnade på sjukhuset av fäder, bröder och makar när de blivit för besvärliga. På sjukhuset visas de upp för publik då de sätts i trans och ”behandlas”. Nu är det dags för den årliga bal då kvinnorna visas upp för Paris societet. Men under förberedelserna för balen kommer en ny kvinna till sjukhuset, den unga Eugenie. Eugenie har förmågor som anses fel, men som hon är säker på kommer hjälpa henne att ta sig ifrån sjukhuset.

Kvinnlig galenskap i Paris på 1880-talet, det låter absolut som något jag borde tycka om. Men kanske är historiska romaner inte riktigt min kopp te. Eller kanske går den här romanen inte in på djupet på det sätt jag hade önskat. Det är i alla fall någonting som gör att det här inte är den fantastiska bok jag hade hoppats på. Det är en helt okej bok, men det där extra som gör en roman riktigt bra fattas. Ganska långt in i romanen är det händelsefattigt, och på slutet känns allt stressat. Och den där balen jag så gärna ville gå på får jag knappt vara med på alls. Nej, det här är ingen roman jag kommer minnas länge och ingen ny favorit som jag hade hoppats. Den är inte dålig, men för mig blev det ändå en besvikelse tyvärr.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: De galna kvinnornas bal

Författare: Victoria Mas

Sidor: 253

Förlag: Sekwa

Utgiven: 2019 (På svenska 2022)

 

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar!