Berättaren i Blomsterdalen ska lämna Grönland för
att studera på universitetet i Århus. Hennes mamma är orolig för att hon ska
lämna hemmet. Själv är hon orolig för att den tjej hon träffat på slutet ska
glömma bort henne. I Århus är hon ensam och gör allt sämre ifrån sig i skolan,
så när tjejen hon träffat hör av sig och söker tröst efter en närståendes
självmord vill hon finnas där för henne. Men trots att hon inte kände den
avlidna kommer detta självmord, och alla andra hon har varit i närheten av,
påverka henne starkt, och när hon återvänder till Århus blir ingenting sig
likt.
Niviaq Korneliussen har även tidigare skrivit om hur det är
att vara ung och queer på Grönland, men inte riktigt ur samma perspektiv som i Blomsterdalen.
Här blir det direkt tydligt att ett tema i boken är självmord, något som tyvärr
är vanligt bland grönländare. Bokens titel syftar dessutom på en kyrkogård i fjällen
i östgrönland där gravarna är smyckade med plastblommor i olika färger. Det
behövs nog knappast nämnas att det här är en känslosam och tragisk roman, men
skriven på vacker prosa. Blomstardalen handlar mycket om tillhörighet
och vad det innebär att inte höra till. Den handlar också om de fördomar som
grönländare möter i resten av världen och vilken skada dessa fördomar kan göra.
Det är en bok om kärlek, vänskap och familj. Och sorg, så mycket sorg. Bitvis
är det en tung bok att ta sig igenom, men det är också lite som att köra förbi
en olycka, man kan inte sluta titta. Det här är feelbad från första sidan till
sista, inget för den känslige. Men det är en väldigt bra och välskriven bok,
och den handlar om något vi utanför Grönland borde känna till bättre. Jag
hoppas att Niviaq Korneliussen kommer fortsätta att skriva om de unga queera på
Grönland, men vet att vad hon än skriver om härnäst så kommer jag att läsa det.
För det kommer, med största sannolikhet, vara berörande.
Betyg: 4 av 5
Titel: Blomsterdalen
Författare: Niviaq Korneliussen
Sidor: 285
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2020 (På svenska 2023)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar