”Silvervägen” av Stina Jackson

Det är sommar i norrland. Varje natt åker Lelle fram och tillbaka efter Silvervägen och letar efter sin dotter som varit försvunnen i tre år. Han har lovat sig själv att han ska hitta henne. Samtidigt anländer Meja med sin mamma till orten Glimmersträsk. Hon är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Lelles och Mejas vägar korsas, och när ännu en ung flicka försvinner närmar sig deras öden varandra allt mer.

Silvervägen är Stina Jacksons debutroman, och vilken bra debut det är! Jag ska erkänna att jag inte är en person som kastar mig över kriminalromaner, men jag är glad att jag gjorde ett undantag för denna. Det som lockade mig var att den bland annat handlar om en tonårstjej, och jag tycker om att läsa om flickor på väg in i vuxenvärlden. En annan sak som lockade var att den utspelar sig i norrland och miljön är verkligen förtrollande i Silvervägen. Det är mörka skogar med djupa sjöar och ändlösa vägar genom små byar. Jag drogs snabbt in i berättelsen och hade väldigt svårt att lägga boken ifrån mig. Dels så är den fängslande och dels så är den lättläst. Jag tycker också om att den är ca 300 sidor, vilket jag personligen tycker är en bra längd på en bok. Boken är välskriven och historien är väldigt bra. Det som drar ner betygen ett snäpp för mig är att den är lite väl förutsägbar. Det finns inget i slutet som förvånar mig, vilket gör mig lite besviken. Men trots det så är det en bra bok, speciellt om man tycker om spänningsromaner, och jag kan varmt rekommendera den.

Betyg: 3 av 5

Titel: Silvervägen

Författare: Stina Jackson

Sidor: 295

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgivningsår: 2018

Stina Jackson tilldelades 2018 års pris för ”Årets bästa svenska kriminalroman” av Svenska Deckarakademien för sin debutroman Silvervägen.

”En spellista för sömnlösa nätter” av Déa Solin

19-åriga Isabella kommer direkt från en musikfestival, i en skrotig bil hon nyss köpt, till Natalies begravning. Natalie var Isabellas flickvän som tragiskt tagit sitt eget liv. Isabella vet inte hur hon ska hantera sorgen. Hon kan inte sova på nätterna, utan åker omkring i bilen och lyssnar på musik. På en fest träffar hon Audrey, som börjar följa med Isabella på de nattliga färderna. Känslor uppstår, men Isabella är osäker. Hur kan hon få känslor för någon ny så snart efter Natalies bortgång? Hon är rädd för att följa sina känslor och samtidigt rädd för att såra Audrey. Ju närmare varandra de kommer desto mer drar sig Isabella undan. Hur länge måste man sörja någon innan man får gå vidare med sitt liv?

En spellista för sömnlösa nätter är en fin roman om sorg och saknad, och om hur man går vidare med sitt liv efter att ha förlorat sin partner. Visst är det tydligt att det handlar om unga människor, och ung kärlek, men den förtjänar ju också sin plats i litteraturen. Isabella brottas med tanken på att bli kär i någon ny efter att ha förlorat det hon trodde var sitt livs kärlek, men trots det blir boken inte överdrivet ledsam eller deprimerande. Snarare handlar det om en ny kärlek som sakta växer fram, om hur det kan kännas att bli kär när man är 19 år och på väg in i vuxenvärlden. Boken är bra skriven och svår att lägga ifrån sig. Och fast den riktar sig till ungdomar så tycker jag absolut att även vuxna kan läsa den, och kanske minnas hur kärleken kändes då man var ung.

Betyg: 4 av 5

Titel: En spellista för sömnlösa nätter

Författare: Déa Solin

Sidor: 210

Förlag: Förlaget

Utgivningsår: 2018

Stort tack till Förlaget för recensionsexemplar!

”Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden” av Maggie O’Farrell

Man kan skriva om sitt liv på många olika sätt. Maggie O’Farrell har i sin bok Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden valt att utgå från de gånger hon varit i kontakt med livsfaror för att berätta om sig själv och sitt liv. Hela sjutton stycken nedslag i livet, från år 1975 fram till idag. Maggie beskriver situationer då hon på något sätt varit nära döden, allt från sjukdomar, till missfall och till hennes svårt allergiska dotter. Men det är inte bara själva nära-döden-upplevelsen hon berättar om, utan även andra saker runt omkring händelsen, och på det sättet får vi följa Maggie genom livet. Boken följer ingen kronologisk ordning och är egentligen ingen riktig memoar, utan snarare nedslag i Maggies liv. Det enda kapitlet som ligger rätt kronologiskt är det sista, ”Dotter”, som handlar om Maggies dotters sjukdom och inte om något som drabbat Maggie själv.

Jag älskar den här boken! Att läsa om död kan nog för många tyckas makabert eller deprimerande, men jag tycker aldrig att det blir det i den här boken. Vissa kapitel är tyngre, allvarligare, sorgligare än andra, men det blir aldrig så tungt att jag vill sluta läsa. Och även fast man vet att Maggie överlever allt hon är med om så är det spännande att läsa om hennes kontakt med döden. Jag förundras över alla gånger hon varit nära döden och jag börjar tänka på de gånger jag själv varit i liknande situationer. För mig är idén att skriva en bok utifrån de gånger man varit nära döden fascinerande, och speciellt att det kan bli så bra som i det här fallet. När jag har läst ut boken känns det som att jag känner Maggie O’Farrell lite, som att jag verkligen har fått en inblick i hennes liv och tankar. Jag kan tänka mig att den här boken inte är för alla, men jag tycker att alla borde ge den en chans. Maggie O’Farrell skriver väldigt bra och har ett fint språk, och boken är lättläst trots sin ganska tunga utgångspunkt. Jag trodde inte att jag skulle tycka så här mycket om en bok som handlar om nära-döden-upplevelser, men jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig denna. En väldigt, väldigt bra bok som jag varmt rekommenderar!

Betyg: 5 av 5

Titel: Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden

Författare: Maggie O’Farrell

Sidor: 288

Förlag: Etta förlag

Utgivningsår: 2017 (På svenska 2018)  

Stort tack till Etta förlag för recensionsexemplar!

”Höst” av Ali Smith

Det är hösten 2016. Storbritannien har precis röstat ja till att lämna EU och landet befinner sig i kris. Daniel Gluck ligger i sin säng på äldreboendet och sover. Han är 101 år och sover väldigt mycket, ett tecken på att slutet närmar sig säger sköterskorna. Hans vän, 32-åriga Elisabeth, hälsar på honom och läser högt ur böcker. Daniel drömmer, medan Elisabeth försöker förstå vad som pågår i världen.

Höst är en ganska lättläst bok, samtidigt som den känns väldigt komplicerad. När jag läser den kan jag inte undgå att tänka att den vill förmedla något till mig, något som jag inte är smart nog att uppfatta. Kanske så är det så, eller så spelar mina känslor mig ett spratt. Jag kan heller inte låta bli att tänka att den här boken beskriver Storbritannien strax efter Brexit-omröstningen och därför troligtvis läses på ett annat sätt av de som själva bor i landet.

Personligen så är jag kluven till Höst. Vissa kapitel beskriver drömmar, och jag har svårt att veta hur jag ska tolka dessa. Samtidigt så tycker jag väldigt mycket om de kapitel som berättar om vänskapen mellan Daniel och Elisabeth, och de som handlar om Elisabeths liv i allmänhet. Boken är intressant, välskriven och bitvis rolig, men som sagt så gör den mig förvirrad ibland. Jag är inte säker på vad boken vill säga och om jag har förstått den riktigt. Det här är den första boken jag läser av Ali Smith, men troligtvis inte den sista. Höst är första delen i en kvartett döpt efter de fyra årstiderna, men med fristående handlingar, och jag är intresserad av att fortsätta läsa de kommande delarna. Jag ångrar inte att jag läste Höst, och trots att jag inte är säker på att jag har förstått den helt så kan jag rekommendera andra att läsa den.

Betyg: 3 av 5

Titel: Höst

Författare: Ali Smith

Sidor: 230

Förlag: Atlas

Utgivningsår: 2017 (På svenska 2018)

”Homo Sapienne” av Niviaq Korneliussen

Grönlands huvudstad Nuuk, dess yngre befolkning och uteliv tycks inte helt olikt andra ställen på jorden, men gamla traditioner lever kvar på ön och är svåra att göra upp med. I Homo Sapienne får vi följa fem unga grönländare som bryter mot normen men längtar efter kärlek precis som alla andra. Vi får följa dem i ett kapitel var, men historierna går in i varandra, vävs samman och bildar en större berättelse.

Huruvida det är vanligt med queerlitteratur på Grönland eller inte har jag ingen aning om, men med tanke på att det fortfarande är relativt ovanligt i Sverige så kan jag tänka mig att det inte finns böcker om detta ämne i överflöd därifrån. Jag är alltid på jakt efter bra böcker som bryter mot heteronormen och är väldigt glad att ha hittat Homo Sapienne. Dels för att jag som sagt gärna läser queerlitteratur, men också för att jag inte ofta stöter på författare och böcker från Grönland. Homo Sapienne är lättläst, men välskriven. Författaren använder sig av både medvetandeström och sms-konversation, och är alltså inte rädd för att experimentera med berättartekniker. Då boken är endast 150 sidor lång går den fort att läsa, men det är verkligen en intressant läsupplevelse. En väldigt bra bok om hur det är att vara ung och homosexuell. Och om längtan efter kärlek, som är densamma oavsett sexuell läggning.

Betyg: 4 av 5

Titel: Homo Sapienne

Författare: Niviaq Korneliussen

Sidor: 150

Förlag: Leopard förlag

Utgivningsår: 2014 (På svenska 2018)

”Patriarkatet” av Lisa Gummesson

Det är höst år 2017, tiden alldeles innan #metoo drar in som en väldig våg över Sverige. Tre kvinnor – Mia, Sara och Victoria – möts och blir vänner då de har liknande erfarenheter av män. Våldsamma män. Och de bestämmer sig för att hämnas. Det som från början är en kamp för frihet kommer att visa sig förändra deras liv, men inte på det sätt de hade planerat eller hoppats på.

Patriarkatet är en tunn och relativt lättläst bok, men samtidigt en hemsk skildring om hur mäns våld mot kvinnor kan ta sig uttryck. Det handlar både om sexuellt våld och om våld i nära relationer, så om detta är något man har svårt att läsa om bör man inte läsa den här boken. Personligen så tycker jag att Lisa Gummesson på ett bra sätt visar på hur olika slags våld och övergrepp kan se ut, och det är också det jag tycker är bokens stora behållning. Jag tycker om alla de kvinnliga karaktärerna i boken och jag tycker illa om de flesta manliga, som jag antar är tanken. Det är svårt att skriva om boken utan att ge några spoilers, men jag kan säga att slutet gör mig lite förvirrad. Slutet får mig att fundera över vad författaren egentligen vill säga med boken. Men trots det så tycker jag att det är en bra, välskriven bok om ett intressant ämne, och jag tycker att den är väl värd att läsa. Jag är dessutom nyfiken på om Lisa Gummesson kommer att skriva fler böcker i framtiden, för Patriarkatet är så pass bra att jag gärna skulle vilja läsa mer av henne.

Betyg: 3 av 5

Titel: Patriarkatet

Författare: Lisa Gummesson

Sidor: 158

Förlag: Ordberoende förlag

Utgivningsår: 2018

Stort tack till Ordberoende förlag för recensionsexemplar!

”Sovande jättar” av Sylvain Neuvel

På sin elvaårsdag är Rose Franklin ute och cyklar då marken plötsligt försvinner under henne. När räddningspersonal anländer till platsen så hittar de henne i ett hål, liggandes i en gigantisk hand i metall. Sjutton år senare är Rose utbildad fysiker och leder ett hemligt team som letar efter fler kroppsdelar i metall och försöker reda ut vad kroppen de bildar har för funktion. Det visar sig att kroppen är äldre än mänskligheten själv, vilket ger upphov till fler frågor än svar. Var kommer denna metallkropp ifrån och vill den mänskligheten ont eller gott?

Sovande jättar är en annorlunda bok. Den är inte skriven som en vanlig roman utan består av utdrag ur förhör och loggböcker. Det är ett intressant sätt att skriva och bygga upp en historia på, och jag tror att sättet boken är skriven på tillför något till berättelsen. Jag tycker verkligen om det här sättet att bygga upp berättelsen, men boken handlar också väldigt mycket om militär och världspolitik, två ämnen som jag inte gärna läser böcker om, och det drar ner mitt helhetsintryck av Sovande jättar. Jag uppskattar dock att den är lättläst och gick fort att läsa, mycket på grund av att den är skriven i intervjuform. Frågorna om var metallkroppen kommer ifrån och vad den är till för är väldigt intressanta, men jag tycker inte de får så stort utrymme som jag hade hoppats på. Kanske är det något som kommer tas upp mer i seriens andra bok, eftersom det här är första boken i en serie. Sovande jättar föll som sagt inte mig i smaken, men jag tror att om man gillar science fiction och inte har något emot att läsa om det militära och politiska så kommer man tycka om den här. Tycker man inte så mycket om sci-fi så kan man hoppa över den och läsa något annat istället.

Betyg: 2 av 5

Titel: Sovande jättar

Författare: Sylvain Neuvel

Sidor: 343

Förlag: Bromsbergs

Utgivningsår: 2016 (På svenska 2018)

”Ögat” av Emma Frey-Skött och Elin Jonsson

Ögat är en samling med 13 korta och lättlästa skräckhistorier skrivna av Emma Frey-Skött, med illustrationer av Elin Jonsson. Här finns alla möjliga berättelser, om allt från mobbing till spöken och andra övernaturligheter. De flesta historierna är på ca 10-16 rader, och frågan är om man kan skriva något läskigt på så litet utrymme. Ja, det kan man tydligen, och Emma Frey-Skött gör det riktigt bra. Varje ord är noga utvalt och resultatet blir nästan som skräck i diktform. Tillsammans med Elin Johanssons illustarioner blir det riktigt skrämmande. Min favorit är inte helt oväntat ”Asken”, som får en att tänka på filmen Hellraiser. Vill man ha bra och läskig läsning i lättläst format så är Ögat en perfekt bok!

Betyg: 4 av 5

Titel: Ögat

Författare: Emma Frey-Skött

Illustratör: Elin Jonsson

Sidor: 55

Förlag: LL-förlaget

Utgivningsår: 2018

Stort tack till Emma Frey-Skött och LL-förlaget för recensionsexemplar!