onsdag 31 oktober 2018

”Stockholmspesten” av Sofia Albertsson


Stockholmspesten utspelar sig i Stockholm i en inte alltför avlägsen framtid. Vattnet luktar surt och är odrickbart. T-bana, tåg och bussar står stilla och det ryktas om att människor bor i tunnelbanetunnlarna. Staden drabbas av ständiga strömavbrott och när man ringer larmnumret är det alltid upptaget. En smitta sprider sig bland människorna och under Södersjukhuset fraktas döda människor till okända platser. Många av de boende i huvudstaden söker sig till andra, mindre städer, som ännu är opåverkade av det som sker, men några väljer att stanna kvar. Några väljer att tro att det ska vända till det bättre, men då staden blir allt mer mardrömslik och laglösheten härjar är frågan hur länge de kan överleva.
Dystopier och apokalyptiska romaner brukar inte ligga högt på min lista över böcker att läsa, men ibland dyker det upp guldklimpar och Stockholmspesten är en sådan. Kanske är det för att den utspelar sig i Stockholm, kanske är det för att den blandar sci-fi och skräck – något är det i alla fall som gör att jag inte kan lägga den ifrån mig. Stockholmspesten är mörk, skrämmande och värst av allt trovärdig. Att något liknande det som beskrivs i boken skulle kunna hända inom en överskådlig framtid är inte otänkbart. Och för en gång skull är jag glad att jag inte bor i en av Sveriges större städer. Det är inte alla författare som kan skriva riktigt bra och otäck skräck, men Sofia Albertsson har verkligen lyckats med detta. Jag är imponerad över att detta är hennes första roman och jag är väldigt intresserad av att läsa de novellsamlingar hon har gett ut tidigare. Om man gillar apokalyptiska romaner, sci-fi eller skräck så är Stockholmspesten en bok man verkligen inte borde missa. Tack Sofia Albertsson för riktigt otäck läsning!
Betyg: 4,5 av 5

Titel: Stockholmspesten
Författare: Sofia Albertsson
Sidor: 285
Förlag: Swedish Zombie
Utgivningsår: 2018

Stort tack till Swedish Zombie för recensionsexemplar!

fredag 26 oktober 2018

”Bara ha roligt” av Maria Maunsbach


Lydia träffar Johannes via en kompis som tycker att de borde passa bra ihop. Johannes är visserligen några år äldre än Lydia, men de är båda trötta på singellivet och inställda på ett fast förhållande. Men det som ser bra ut i teorin funkar inte alltid i praktiken och det visar sig snart att Lydia och Johannes har olika idéer om hur de vill ha det i en relation. Då Johannes är väldigt bestämd och har sina invanda vanor blir det Lydia som försöker anpassa sig efter honom. Lydia vill verkligen få förhållandet att fungera och gör allt hon kan för att göra Johannes nöjd. Frågan är om det räcker i längden och hur länge Lydia står ut utan att göra sin röst hörd.
Jag tycker verkligen om den här boken! Troligtvis för att jag delvis känner igen mig i den. Jag har också dejtat killar där jag försökt vara till lags lite mer än vad som känts bekvämt. Och visst stör jag mig på Johannes och tycker illa om honom, men jag har dejtat liknande killar och kan relatera till Lydias tankar och känslor. Men man kan absolut läsa och tycka om boken även om man inte känner igen sig i den. Boken är verklighetstrogen och det är intressant att läsa en bok om ett förhållande som skaver i kanterna och inte riktigt fungerar som det borde. Boken är lättläst och känns luftig och lättsam, fast den ibland blir känslomässig. Vill man läsa en lite annorlunda roman om förhållande och jakten på kärlek så tycker jag absolut att man ska ge denna en chans. Och det är okej om man hatar Johannes – det är meningen att man ska göra det.
Betyg: 4 av 5

Titel: Bara ha roligt
Författare: Maria Maunsbach
Sidor: 249
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2018

Stort tack till Brombergs förlag för recensionsexemplar av boken!

måndag 22 oktober 2018

”Den som ser” av Joe Heap


Nova är trettiotvå år, talar fem olika språk och jobbar som tolk åt polisen. Hon är blind sedan födseln, men nu ska en mirakulös operation ge henne syn. Att välja att göra operationen är inte helt självklart för Nova, och det visar sig också efter operationen att det inte är alls oproblematiskt att läsa sig se. På sjukhuset träffar Nova Kate. Kate är där efter att ha fallit och slagit i huvudet, vilket resulterade i en operation. Kate och Nova blir vänner, men de brottas båda med problem på var sitt håll. Nova vet inte om hon verkligen vill kunna se och Kate misstänker att hennes man Tony döljer något för henne. Kate och Nova dras till varandra, och deras relation ska visa sig vara viktigare för de båda än de först trott.
Den som ser är Joe Heaps debutroman, och det är en bra debut. En bok om vänskap och kärlek, men inte på ett helt lättsamt sätt. Det är fascinerande att följa Nova när hon lär sig att se. Hennes ”regler för seende” som hon sätter upp för sig själv är tänkvärda och får en att ifrågasätta sådant som är självklart för oss som alltid kunnat se. Även delarna där vi får följa Kate är intressanta och spännande, och texten har ett bra driv framåt. Boken är lättläst, och trots över 400 sidor känns den luftig och går relativt snabbt att läsa. Det är en fin och känslosam, men bitvis hemsk historia. Om man inte tycker om att läsa om mäns våld mot kvinnor ska man hoppa över den här, men då missar man också en läsvärd bok om hur starka kvinnors förhållanden till varandra kan vara. Den som ser är en bok som är svår att lägga ifrån sig och jag hoppas att Joe Heap kommer skriva fler böcker i framtiden.
Betyg: 3,5 av 5

Titel: Den som ser
Författare: Joe Heap
Sidor: 431
Förlag: HarperCollins
Utgivningsår: 2018

Stort tack till HarperCollins för recensionsexemplar av boken!

fredag 19 oktober 2018

”Tusen bitar” av Marcus Jarl


Nils och Benke har ett bra förhållande, men Nils förhållande till sina föräldrar har inte varit bra sedan han berättade att han och Benke var ett par. Nils pappa har svårt att acceptera att hans son är homosexuell och de två har inte haft kontakt på många år. Trots det kämpar Nils och Benke för att få leva ihop som vilket par som helst, och de planerar att gifta sig.
Ebba och Robert är gifta, men förhållandet är inte bra. Robert drivs av ett hat, speciellt riktat mot homosexuella män, och spenderar mycket tid med att föra ett drev mot dem på nätet. Ebba planerar att lämna Robert, men de planerna läggs på is då det visar sig att Robert är svårt hjärtsjuk. Robert behöver ett nytt hjärta, men vad händer om det hjärta han får är ett han hellre hade dött än tagit emot.

Tusen bitar är en stark roman om kärlek och hat – de starkaste känslor vi människor har. Den handlar om att vilja bli accepterad och älskad för den man är. Den visar att homosexuella inte lever liv olikt heterosexuella, men den visar också att homosexuella än idag blir utsatta för hot och våld bara på grund av sin sexuella läggning. Boken beskriver ett hat som de flesta av oss har svårt att förstå. Det är emellanåt svårt att läsa om Robert och hur djupt rotade hans känslor är. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att beskriva detta hat som uppenbarligen finns hos vissa människor. Kanske är det först när vi försöker förstå dessa människor som det finns plats och möjlighet till förändring.
Tusen bitar är en roman som innehåller mycket känslor. Att den starkaste kärleken och det mörkaste hatet kan få plats i samma roman ger den ändå ett slags balans och det finns en känsla av hopp även i de mörkaste delarna. Det här är ingen lättsam läsning, men värd alla känslor den för med sig. Det är en bok som behandlar ett intressant och viktigt ämne, och den kommer finnas kvar i mina tankar en lång tid framöver.
Betyg: 4 av 5

Titel: Tusen bitar
Författare: Marcus Jarl
Sidor: 333
Förlag: Nona
Utgivningsår: 2018

Stort tack till Bokförlaget Nona för recensionsexemplar av boken!

måndag 15 oktober 2018

”Moderskap” av Sheila Heti


Sheila börjar närma sig 40-årsåldern. Hon bor tillsammans med sin pojkvän Miles, som har en dotter sedan ett tidigare förhållande. Miles vill inte nödvändigtvis ha fler barn, men Sheilas tankas upptas mycket av huruvida hon vill bli mamma eller inte. I denna bok får vi följa hennes tankar och känslor, vad hennes vänner och pojkvän säger, och vad hon tänker angående moderskapet i stort.
Jag borde vara den ideala läsaren för den här boken. Jag är kvinna, har passerat 35 år och har inga barn. Precis som Sheila Heti kan jag inte undgå att ibland fundera över om jag vill ha barn eller inte, och varför jag i så fall vill eller inte vill ha barn. Men jag tycker inte speciellt mycket om Moderskap. Jag förstår inte hypen. Jag har tidigare i år läst två liknande böcker som jag älskade: Hunger av Roxane Gay och Nuckan av Malin Lindroth, och efter dessa hade jag höga förväntningar även på Moderskap. Jag ville älska den här boken. Och visst finns det delar jag tycker mycket om och finner relevanta, men jag hade svårt att ta mig igenom boken. Jag störde mig mycket på delar av boken då hon ställer ja eller nej-frågor till mynt och resonerar utifrån de (enligt mig) helt orelevanta svar hon får. Jag retar mig på hennes pojkvän Miles uttalanden och den relevans hon ger honom i förhållandet istället för att ge uttryck för sina egna tankar och känslor. Jag kan inte relatera till hur mycket av det hon skriver om handlar om det kroppsliga, om biologi och natur, utan hade velat veta mer om hennes tankar kring moderskap socialt, samhälleligt och politiskt. Enkelt uttryckt så fick jag inte vad jag hade förväntat mig, och det jag fick tilltalade inte mig personligen. Jag tänker dock inte avråda helt från att läsa Moderskap. Den är välskriven och kan nog väcka tankar hos många, och boken är ju väldigt hyllat av andra läsare. Jag får väl säga att det inte var den rätta boken för mig helt enkelt.
Betyg: 2 av 5

Titel: Moderskap
Författare: Sheila Heti
Sidor: 281
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2018

lördag 13 oktober 2018

”Syskonen” av Tessa Hadley


Fyra vuxna syskon samlas under sommaren för att spendera några veckor i morföräldrarnas gamla hus. Äldsta systern Harriet kommer utan sin pojkvän, lillasyster Fran kommer utan man, men med sina två barn och mellansystern Alice tar med sig sin expojkväns tonårsson Kasim. Brodern Roland har med sig sin dotter och sin nya fru – som ingen av systrarna har träffat än. Det som skulle bli en avslappnande semester blir en spänd tid då både gamla och nya känslor bubblar upp till ytan. Kasim känner sig dragen till Rolands dotter och Harriet känner stark passion för någon förbjuden. Det blir en sommar som kommer påverka dem alla, vare sig de vill eller inte.
Jag tycker mycket om att läsa om familjerelationer och syskonskap, och Syskonen är inget undantag. Jag fascineras av hur familjeband kan vara så starka och så ömtåliga på samma gång, något som beskrivs väl i den här boken. Språket och tonen i romanen är vackert och det är en väldigt välskriven bok. Det är dock ingen snabbläst bok, utan den tar tid att läsa, kräver sin tid och uppmärksamhet. Men om man ger den tid så är det en riktigt intressant och bra läsupplevelse. Jag identifierar mig helt klart mest med Alice, och funderar samtidigt över vem i boken min bror och syster skulle identifiera sig med. Jag funderar över hur vår placering i syskonskaran påverkar vår identitet och våra liv. Jag funderar över hur vår familj består av personer vi sällan dömer, utan älskar villkorslöst. Syskonen ger mig mycket att tänka på samtidigt som det är en bok jag försvinner in i, som får mig att glömma världen runtomkring. Jag tycker väldigt mycket om den här boken och rekommenderar den varmt till alla som tycker om att läsa om familjerelationer. Och till alla som bara vill ha en bra bok att läsa. Den här är bra!
Betyg: 4 av 5

Titel: Syskonen
Författare: Tessa Hadley
Sidor: 313
Förlag: Wahlström och Widstrand
Utgivningsår: 2015 (På svenska 2018)

Stort tack till Wahlström och Widstrand för recensionsexemplar!

måndag 8 oktober 2018

”Fejk” av E. Lockhart


Jule är en ung tjej på rymmen från polisen, men varför? Och varför kallar hon sig ibland för Imogen – namnet på hennes vän som tagit livet av sig? Och har Imogen verkligen tagit livet av sig? Sakta men säkert får vi följa Jules senaste år bakåt i tiden. Hennes destruktiva vänskap med Imogen och hennes starka överlevnadsinstinkt kommer att få förödande konsekvenser och frågan är om vi någonsin får veta vem Jule verkligen är.
Fejk är en roman som kastar dig rakt in i ett mysterium. Redan från de första sidorna har man som läsare flera frågor som bubblar i huvudet och som gör att man vill fortsätta läsa. En roman där man får följa handlingen bakåt i tiden är förvisso inget nytt, men E. Lockhart gör det på att bra sätt och det passar verkligen bra i det här fallet. Boken är spännande och intressant. Ibland är den kanske något förutsägbar, men inte så det stör handlingen eller upplevelsen av berättelsen. Jule är en intressant och komplex karaktär, och det är svårt att veta vem i boken man ska sympatisera med, vilket jag personligen tycker om i en bok. Jag har tidigare läst E. Lockharts roman Kanske är det allt du behöver veta, och jag tyckte nog att den var snäppet bättre än den här. Men Fejk är ändå en spännande och välskriven roman, en lättläst bladvändare, och helt klart läsvärd.
Betyg: 3 av 5

Titel: Fejk
Författare: E. Lockhart
Sidor: 275
Förlag: Lavender Lit
Utgivningsår: 2017
 
Stort tack till Lavender Lit för recensionsexemplar av boken!