tisdag 29 augusti 2023

”Hittebarnet” av Stacey Halls

 


I London i slutet av 1700-talet tvingas Bess lämna bort sitt barn till ett barnhem samma dag som det fötts. Sex år senare återvänder hon för att hämta hem sin dotter, men möts bara av förvirring. På barnhemmet hävdar man att Bess redan hämtat barnet, för sex år sedan. Förtvivlad ger sig Bess ut på jakt efter sin dotter, för att få veta vem som har tagit henne, och varför. I en annan del av London har en änka isolerat sig och sin dotter i sitt hus. De går bara ut en gång i veckan, på söndagar, för att delta i gudstjänsten. Änkan har endast några få vänner och vågar sällan släppa folk inpå livet. När hennes nära vän, som också är familjens läkare, föreslår att hon ska anställa en barnflicka till sin dotter är hon till en början väldigt tveksam, men låter sig till slut övertalas. Men hur kommer det bli när hon släpper in en främling i huset?

Jag har tidigare läst De sammanbundna av Stacey Halls och har ungefär samma uppfattning av den och Hittebarnet; en trevlig bok, men ingen favorit precis. Med det sagt ska jag nog nämna att historiska romaner inte är min kopp te. Jag tycker sällan om böcker som utspelar sig före 1900-talet. Så varför har jag läst två böcker av Stacey Halls? Kanske för att de verkar, och är, relativt lättlästa och därför perfekt för att prova på en historisk roman. Kanske för att baksidtexten får dem att verka så spännande. Och kanske bara för att de har fantastiskt fina omslag. Säkert väger alla dessa saker in. Hittebarnet är absolut ingen dålig bok. Den är bra skriven, ganska spännande, och passar säkert den läsare som tycker om historiska romaner. Jag har redan en person i åtanke som boken ska få flytta hem till och som jag vet kommer älska den. Själv har jag en roman av Stacey Halls kvar i bokhyllan med olästa böcker. Jag kommer läsa den, men förväntar mig inte att den kommer bli en ny favoritbok. Kanske kommer jag hålla mig borta från historiska romaner efter det.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Hittebarnet

Författare: Stacey Halls

Sidor: 294

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: År 2020

onsdag 23 augusti 2023

”Folk som sår i snö” av Tina Harnesk

 


Máriddja tänker inte berätta för någon om sin cancerdiagnos. Inte ens hennes man får veta något, även om hon oroar sig mycket för hur han ska klara sig utan henne en dag. För hennes man är inte riktigt som han brukade vara han heller. Máriddja stänger in sig och gubben i stugan i skydd mot omvärlden. Men det kan hända att hon tjuvskjuter en älg, och tänder eld på en lada, och att omvärlden då börjar närma sig henne. Samtidigt flyttar Kaj med sin blivande fru till orten. Men Kaj passar inte in. Han kan inte saker som verkar självklara för norrbottningarna. I takt med att han packar upp sin avlidna mammas kartonger i det nya hemmet upptäcker han en del av sitt förflutna som det aldrig har pratats om i familjen. För sanningen är att det inte bara är Máriddja som har något att dölja.

Folk som sår i snö är Tina Harnesks debutroman, och vilken debut det är! Jag fullkomligt älskar allt med den här boken. Karaktärerna är intressanta, mångsidiga och levande, och språket är fantastiskt. Jag känner verkligen för alla karaktärer i romanen, oroar mig för deras framtid och öden, för det är så många känslor som får komma fram i boken. Bitvis är den tragisk och på andra ställen får den mig att skratta högt. Tina Harnesk kan verkligen konststycket att blanda humor och allvar, för det här är bland det roligaste och mest hjärtskärande jag har läst i år. Att romanen handlar om samerna och deras historia är också det något som får mig att tycka så mycket om boken, för det skrivs fortfarande alldeles för lite om och av vårt lands ursprungsbefolkning. Det här var en bok som jag inte ville lägga ifrån mig, och som jag tänkte mycket på även när jag inte läste den. Det är en sådan där bok som man vill att alla ska läsa. Jag vill att alla ska läsa den. Och jag vill läsa fler böcker av Tina Harnesk, för om hon fortsätter skriva så här bra kommer hon absolut bli en favoritförfattare.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: Folk som sår i snö

Författare: Tina Harnesk

Sidor: 314

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2022

måndag 21 augusti 2023

”Sakerna vi såg” av Hanna Bervoets

 


När Kayleigh får ekonomiska problem söker hon jobb som innehållsmoderator på en sociala medier-plattform. Hennes arbetsuppgifter innebär att granska hatiska inlägg, konspirationsteorier och djurplågeri, allt för att avgöra vad som får stå kvar och vad som ska tas bort. Riktlinjerna i jobbet är suddiga och dagarna ägnas åt att betrakta människors värsta sidor. Kayleigh är bra på sitt jobb, hon trivs med kollegorna och inleder ett förhållande med en av dem. Men hur lång tid kommer det ta innan de saker hon granskar på jobbet får konsekvenser i hennes vardagliga liv.

Väldigt förenklat skulle jag vilja påstå att Sakerna vi såg handlar om ondska. Den handlar om hur ondskan har blivit synlig i vår tid som till stor del påverkas av sociala medier. Den handlar om de människor som tvingas granska dessa fruktansvärda inlägg och om hur deras vardag kan påverkas av deras arbete. Det är en kort och skarp iakttagelse av vår samtid och om sociala mediers allra mörkaste sidor. Romanen är skriven med ett ganska känslolöst språk, vilket gör den ännu mer skrämmande och ännu mer obehaglig. Med sina endast 134 sidor kryper den in under huden på mig och stannar där. Jag har svårt att sluta tänka på Sakerna vi såg, svårt att glömma Kayleigh och hennes kollegor, och kanske är det bra. Jag tyckte mycket om den här romanen och jag önskar att den fick större uppmärksamhet, för det är en bok med ett viktigt budskap.

Betyg: 3,5 av 5

 

Titel: Sakerna vi såg

Författare: Hanna Bervoets

Sidor: 134

Förlag: Volante

Utgiven: 2021 (På svenska 2023)

onsdag 9 augusti 2023

”Sommaren 1985” av John Ajvide Lindqvist

 


Johannes har spenderat alla sina barndoms somrar på Särsö, och där har han sina bästa vänner. Men sommaren 1985, Live Aid-sommaren, då de alla har fyllt 14, kommer att bli annorlunda. Alla i kompisgänget verkar ha förändrats och plötsligt vill killarna imponera på tjejerna. Det är därför de åker till Svärtan, och det är där som killarna hittar en sjöjungfru. Inte en som i sagorna, långt ifrån, och dessutom fastbunden. Killarna bestämmer sig för att ta med sjöjungfrun hem och gömma henne i ett badkar i en sjöbod. Vad de inte vet är att sjöjungfrun ska visa sig ha oanade förmågor som kommer att påverka flera av ungdomarna. Och vad de inte har funderat tillräckligt på är varför den var fastbunden och lämnad att dö på en öde strand.

Jag ska inte hymla med att John Ajvide Lindqvist två senaste skräckromaner har gjort mig besviken. Fettfobin i Vänligheten och de stereotypiska personskildringarna i Verkligheten har fått mig att undra om jag någonsin mer kommer att älska en bok av författaren. Men när det kommer en bok som handlar om ungdomar och en sjöjungfru, som dessutom utspelar sig på 1980-talet, kan jag inte låta bli att läsa den. Jag är så glad att jag gjorde det. Jag fullkomligt älskade allt med den här romanen. Mina favoritböcker handlar inte sällan om just barn och tonåringar. Jag var dessutom barn på 80-talet och tycker därför mycket om 80-talsskildringar. Man kan ifrågasätta om det här är en skräckroman. Är den speciellt läskig? Snarare obehaglig skulle jag säga. Som alltid när det gäller John Ajvide Lindqvist romaner handlar det om mer än bara skräckmomentet. Den här handlar om så mycket mer än om en sjöjungfru. Den handlar om vuxenblivande, kärlek och sorg, om att förändras och se människor omkring dig förändras. Och den handlar om vänskap och om hur viktigt det kan vara med vänner, speciellt när det känns som att världen omkring dig rasar samman. Sommaren 1985 är en tragisk och vacker skildring om ett gäng ungdomar som sakta glider isär, men samtidigt försöker finnas där för varandra. Det är en välskriven och fängslande roman, svår att lägga ifrån sig. Och jag är glad att jag än en gång kan säga att John Ajvide Lindqvist har skrivit en fantastisk roman.

Betyg: 5 av 5

 

Titel: Sommaren 1985

Författare: John Ajvide Lindqvist

Sidor: 325

Förlag: Ordfront

Utgiven: 2023

måndag 7 augusti 2023

”Jordbor” av Sayaka Murata

 


Natsuki Sasamoto är elva år gammal och hennes liv är långt ifrån enkelt. Hennes mamma och syster är elaka mot henne och hennes far gör inget för att mildra deras beteende. När hon utsätts för övergrepp av en magister på skolan är det ingen som tror på henne. Natsuki fantiserar ihop en egen värld att fly in i. Hon gifter sig med sin kusin Yuu som hon tror är en rymdvarelse från planeten Pohapipinpobopia, där också hennes gosedjur kommer ifrån. Tillsammans planerar de att lämna jorden och allt elände, men deras familjer skiljer dom åt. Det är först i vuxen ålder som Natsuki ska återse Yuu. Hon är då gift med en man som också han har haft en dysfunktionell uppväxt. Tillsammans skapar de tre en egen värld, skild från samhällets regler och normer. Ju starkare påtryckningarna från deras familjer blir, desto djupare in i sin värld sjunker de.

För några år sedan läste jag Sayaka Muratas roman Hur mår fröken Furukura? med förhoppningen att jag skulle älska den. Det gjorde jag inte. Jag var besviken och hade inga planer på att läsa något mer från författaren. Så kom Jordbor på svenska, och beskrivningen av boken fick mig att kasta mig över den. Jag är svag för uppväxtskildringar. Jag är svag för berättelser om dysfunktionella familjer och elände i största allmänhet. Och mörker; jag älskar mörka berättelser. Jordbor visade sig vara en roman som inte alls liknar Hur mår fröken Furukura? Jag har förstått att de flesta tycker om en av romanerna, men att få läsare gillar båda. Jag sällar mig till skaran som föredrar Jordbor. Jag vill nästan gå så långt som till att säga att jag älskade Jordbor. Det är kanske inte en perfekt roman, men inte långt ifrån. Den var precis så mörk och obehaglig som jag hade väntat mig. Den handlar om trasiga människor och om hur det är att inte passa in i samhällets normer, eller ens i sin egen familj. Den är tragisk, fängslande och på något sätt vacker.

Jag vet att Jordbor inte är en bok för alla, och det är svårt att veta vem jag ska rekommendera den till. Samtidigt vet jag att det finns många som skulle älska den här romanen om de gav den en chans. Själv är jag väldigt glad att jag har läst den och nu hoppas jag att fler böcker av Sayaka Murata kommer ges ut i svensk översättning. Jag vill läsa dem alla.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Jordbor

Författare: Sayaka Murata

Sidor: 275

Förlag: Lind & Co

Utgiven: 2018 (På svenska 2022)