Hanoi 1972. I en grop i marken som fungerar som skyddsrum
sitter en flicka med sin mormor. De var på väg till skolan när de amerikanska
bombplanen närmade sig. Flickans föräldrar har båda gett sig ut i kriget,
precis som flickans morbröder. För att skingra flickans tankar börjar mormodern
berätta sin egen historia, från barndom till där hon är nu. Hon berättar om att
leva på flykt, i fattigdom, och om hur kärleken till sina barn fick henne att
alltid kämpa för överlevnad. Genom mormoderns berättelse tas vi med på en resa
genom Vietnams 1900-talshistoria, och parallellt med den följer vi flickan
under hennes uppväxt i väntan på att hennes föräldrar ska komma hem.
Jag har inte läst många böcker som utspelar sig i Vietnam
och därför blev jag intresserad av att läsa När bergen sjunger. Det och
för att den har ett fantastiskt omslag. Jag känner att det här är ett land med
en historia som jag borde veta mer om, men en sak som är bra med just den här
boken är att det inte gör något att jag inte känner till något om Vietnam. Det
här är som en historiebok, fast mycket mer fängslande och gripande. För det är
en gripande berättelse vi får ta del av i När bergen sjunger. Här får vi
läsa om krig och vad det gör med människor och hur det kan splittra familjer,
men även om hur det kan föra familjer tätare samman. Relationer och moderskärlek
är centrala teman, men här finns också många exempel på främmande människors
godhet. När bergen sjunger handlar om överlevnad, men också om att
livet ibland blir vad du gör det till och att hoppet kan ha en osannolik kraft.
Med ett fängslande språk färdas vi genom Vietnam både i tid och rum. Det här är
en bok som passar både den som sedan tidigare har kunskaper om Vietnams historia
och den som, liksom mig, inte har det. Det här är verkligen en roman som kommer
leva kvar i mig länge och jag är så glad att jag har läst den.
Betyg: 4 av 5
Titel: När bergen sjunger
Författare: Nguyen Phan Que Mai
Sidor: 381
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 2020 (På svenska 2021)
