onsdag 31 juli 2019

”Kärlekens Antarktis” av Sara Stridsberg


Den här boken handlar om ett mord. Det är ingen deckare, ingen kriminalroman, ingen bok där man jagar mördaren eller där vi ens får veta varför mördaren begår brottet. Det handlar inte om mördaren – det handlar om offret. En ung kvinna som blir brutalt styckmördad ges här en röst. Hon berättar om mordet, genom hela boken, om sitt liv och vad som ledde fram till brottet. Det är ett liv fyllt av droger och utanförskap. Saknad efter en död bror och en bortlämnad dotter. Men kvinnan berättar också om tiden efter döden. Om vad som händer med de kvarlevande, mor och far, och de bortlämnade barnen. I en stark roman ges den som vanligtvis inte får berätta sin historia en röst och det är omöjligt att värja sig för den.
Det här är den andra romanen jag läser av Sara Stridsberg, så jag var beredd på en stark berättelse och ett vackert språk, och det var precis vad jag fick. Normalt när vi läser om mord handlar det om att hitta mördaren och motivet till handlingen, men här är det ointressant. Det enda som räknas är att ge offret sin röst, sin berättelse. Och det är inte helt enkelt att läsa Kärlekens Antarktis. Den är känslosam och letar sig in under skinnet på läsaren, sätter sig i hjärtat och ibland i halsgropen. Vi läser om ett ganska tragiskt och trasigt liv. Ett liv som vi inte förvånas över att det slutar som det gör. Som jag väntat när det gäller Stridsberg är språket närmast poetiskt, och om man som jag tycker om när hemska saker beskrivs på ett vackert sätt kommer man att älska den här boken.
Om man känner till mordet på Catrine Da Costa på 1980-talet är det svårt att läsa den här boken utan att dra paralleller till just det brottet. Sara Stridsberg skriver i ett tillägg i boken att den inte bygger på verkliga händelser eller personer, men kanske är det ändå medvetet henne att hålla berättelsen så nära just denna kvinna. Kanske är det just henne Stridsberg vill ge en röst, eftersom Catrine försvinner bakom alla skandaler som uppkom under den utredningen. Men även om man läser boken med Catrine i bakhuvudet så är det en fantastisk roman. Att ha kännedom om det brottet tar inget ifrån själva boken. För mig som intresserar mig för svenska mordfall så gav det nästan boken en extra mening att den ligger så nära historien om Catrine Da Costa. Men jag tycker såklart man ska läsa Kärlekens Antarktis oavsett om man har kännedom om fallet eller inte.
Kärlekens Antarktis är en fantastisk roman. Den är känslofylld och gripande, poetisk och vacker. Det här är absolut en av de bästa böcker jag läst under 2019, och jag rekommenderar alla att läsa den!
Betyg: 5 av 5

Titel: Kärlekens Antarktis
Författare: Sara Stridsberg
Sidor: 313
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2018

söndag 28 juli 2019

Söderhamnsbibblans bokbingo 2019


Den 3:e juni startade Söderhamnsbibblans bokbingo. 25 rutor att fylla i fram till den 23:e augusti. I torsdags, den 25:e juli fyllde jag min bricka. 25 böcker på mindre än två månader – inte så illa! Och för varje rad man fyller i får man en gåvobok från bibblan, så full bricka ger fem böcker. Nedan kan ni läsa vilka böcker jag läste på de olika rutorna och längst ner vilka gåvoböcker jag valde.



Bokbingon:
En faktabok: Konsten att skära i kroppar av Lindsey Fitzharris
En bok med oknytt: Vätten av Mikael Strömberg
En bok med tråkigt omslag: Lilla smycket av Patrick Modiano
En sci-fi eller fantasybok: Noll Plus Noll av Teodor Werelius
En bok du längtat efter att läsa: Simma hem av Deborah Levy
En bok som du läser på din favoritplats: Vår älskade av Kamila Shamsie
En grön bok: Älskaren av Marguerite Duras
En bok utgiven på 1900-talet: Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson
En bok som du läser i skymningen: Olivia för alltid av Julia Wickholm
En bok om Hälsingland: Historier från Hälsingland av Viktor Hansson
En bok på temat uppväxt: Den återlämnade flickan av Donatella Di Pietrantonio
En bok om att resa: En katts resedagbok av Hiro Arikawa
En gul bok: Kvartetten av Aja Gabel
En bok utgiven 2019: Det första chiffret av Denise Rudberg
En bok som du läser utomhus: Farlig midsommar av Tove Jansson
En sann bok: Hon som var jag av Wendy Mitchell
En bok med mord: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg
En bok utan mord: Friläge av Yrsa Keysendal
En bok på temat familj: Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
En bok som du läser på tåg eller buss: Angelika av Karin Valtersson
En bok som är under 100 sidor: Onda sagor av Pär Lagerkvist
En bok som är över 400 sidor: Testamente av Nina Wähä
En humoristisk bok: Här var det mörkt av Thomas Kindenberg
En spännande bok: En underbar död av Emma Ångström
En bok på temat HBTQ: Lånat kön av Chloé Cruchaudet
 
 
Gåvoböcker:
Systerskap av Veronica Palm
Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck
Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir
Gingarderoben av Leslie Jamison
Tänk om… av Randall Munroe
 
Det har varit så kul att delta i sommarens bokbingo! Tack världens bästa bibliotek, Stadsbiblioteket i Söderhamn, för att ni ordnat detta!

torsdag 25 juli 2019

”Testamente” av Nina Wähä


Testamente är berättelsen om ett mord. Det får vi veta redan i bokens början. Någon kommer att dö och någon annan kommer att vara skyldig till denna död. Det hela har sin början när äldsta dottern Annie åker hem till Tornedalen över jul. De flesta av familjens tolv barn har samlats för att försöka övertala sin mor att ta ut skilsmässa, något som var väldigt ovanligt i trakten i början av 1980-talet, då historien utspelar sig. I och med samtalet med modern sätts en boll i rullning som är omöjlig att stoppa. Och medan bollen rullar får vi lära känna hela familjen Toimi, för att kanske förstå vad och varför historien kommer sluta som den gör. 
Testamente är ingen lättsam läsning. Det är vad jag skulle kalla ”norrländsk misär”, vilket har kommit att bli en av mina favoritgenrer. Och det här är en väldigt bra bok om norrländsk misär. Det är en bok som sätter klorna i läsaren från första sidan och håller fast en till sista. Jag vill veta allt om familjen Toimi, om föräldrarna, om barnen som dog, om barnen som lever och hur de har blivit som de blivit. Historien om familjen är fascinerande och fängslande, och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Karaktärerna är intressanta och inga man glömmer i första taget. De är alla skadade och bär på hemligheter som sakta bubblar upp mot ytan. Lägg till detta ett bra språk som flyter genom berättelsen och du har en fantastisk läsupplevelse. För mig är det här nästan en fullpoängare, men några kapitel mot bokens slut drar ner betyget. Det förekommer ett längre brev som jag tyckte var onödigt och inte trovärdigt, och som jag önskar inte hade varit med i boken. I stort består det av upprepningar av sådant vi redan läst och jag tycker inte att det är troligt att brevskrivaren skulle ha uttryckt sig på det sättet. Men det är egentligen ett mindre klagomål från mig, för i stort tycker jag att boken är vansinnigt bra och rekommenderar alla att läsa den!
Betyg: 4 av 5

Titel: Testamente
Författare: Nina Wähä
Sidor: 437
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2019

lördag 20 juli 2019

”Konsten att skära i kroppar” av Lindsey Fitzharris


Kirurgi på 1800-talet var långt ifrån vad det är idag. Operationer var ovanliga, ofta amputerade man den skadade kroppsdelen och ofta skedde detta inför publik. I mitten av ett rum med läktare på sidorna agerade kirurgerna som läkare och teatermästare i ett. Nytt var användning av bedövningsmedel, men det var en liten lindring då många som opererades eller amputerades dog – antingen vid ingreppet eller av smittor efteråt. En person skulle komma att bli viktig för förändringen inom kirurgin. En man som forskade om smittor och sjukdomar och såg till att hygien blev en central del av läkekonsten. En man vid namn Josef Lister.
Konsten att skära i kroppar har undertiteln ”Josef Lister & den moderna kirurgins födelse”, vilket berättar i stort sett vad den här boken handlar om. Josef Lister kom att bli en av centralfigurerna inom kirurgin och med avstamp ur hans liv berättar Lindsey Fitzharris om hur det såg ut inom sjukvården på 1800-talet. Hon berättar om hur det såg ut innan Lister verkade och vad han kom att tillföra främst kirurgin, men även sjukvården i stort. Vi får läsa om hur Lister moderniserade främst hygienen på sjukhusen, men vi får också veta hur hans motståndare verkade och försökte motverka hans idéer. Listers teorier bröt mot allmänna tankegångar och det var svårt för honom att få läkare och sköterskor att tillämpa hans metoder.
Jag läser sällan facklitteratur. Jag vill helst läsa för att bli road, inte för att lära. Men när en bok som Konsten att skära i kroppar kommer ut kan jag inte stå emot. Både titel och omslag fängslar mig, och jag måste erkänna att 1800-talets kirurgi är ett väldigt intressant ämne. Kanske är det för att ämnet gränsar lite till skräck och gotik, speciellt i denna bok som utspelar sig i London och Skottland, som jag är så fascinerad. Och jag tycker väldigt mycket om den här boken. Jag tycker om att lära mig om hur de opererade, men kanske ännu mer att höra om små anekdoter som att kirurgerna på denna tid rökte mycket cigarrer för att maskera liklukten som satt fast i deras kläder. Mycket i den här boken är makabert, blodigt och motbjudande, men sällan har jag varit så fängslad av en faktabok. Ofta känns det som att det är en roman jag läser och jag är road samtidigt som jag lär mig nya saker. Det har inte bara med ämnet att göra, Lindsey Fitzharris är en väldigt skicklig och kunnig författare. Jag kan inte rekommendera den här boken nog, förutsatt att du står ut med att läsa om blod och avhuggna kroppsdelar. En väldigt bra och fängslande bok om ett väldigt intressant ämne, helt enkelt.
Betyg: 4 av 5

Titel: Konsten att skära i kroppar
Författare: Lindsey Fitzharris
Sidor: 280
Förlag: Atlantis
Utgiven: 2017 (På svenska 2018)

Stort tack till bokförlaget Atlantis för recensionsexemplar!

tisdag 16 juli 2019

”Tillminne av en villkorslös kärlek” av Jonas Gardell


Under en av familjen Gardells årliga semesterresor till Koster försvinner Jonas pappa spårlöst. När familjen stannar för att fika i Enköping tågar pappa Bertil bort över torget och kommer inte tillbaka. ”Ingen fara”, tycker mamma Ingegärd som genomför semestern ensam med barnen och när någon frågar säger att Bertil forskar på annan ort. Det är med avstamp ur detta sommarminne, som ibland blandas ihop med många andra, som vi får ta del av berättelsen om Jonas Gardells mamma Ingegärd. Jonas själv är död. Han dör i en bilolycka den 15 november 1998, till tonerna av Marie Fredrikssons låt ”Tro”.
Det här är första gången jag läser en bok där författaren börjar med att ta död på sig själv, men kanske är det ända sättet för att kunna få lite distans i skrivandet, när ämnet är ens egen mamma. Ingegärd Gardell är en fascinerande människa – i alla fall så som hon beskrivs i denna bok. Fokus ligger på hennes styrkor och på de tillfällen i livet när hon är som starkast. Hon har svaga stunder, men dessa nämns mest i förbifarten. Vi får information om hennes föräldrar och ursprung, om hennes år innan hon gifter sig, men tonvikten ligger på hennes liv som mamma. Speciellt hennes relation till sonen Jonas. Det är en rolig och sorglig berättelse om en kvinna vars ledord var ”Jag måste få vara fri” men som så sällan fick vara det. När Ingegärd åldras drabbas hon av demens, även om hon själv aldrig erkänner det. Delarna som handlar om Ingegärds ålderdom är så känslofyllda och ibland så smärtsamma att det gör ont att läsa. Men samtidigt måste man läsa. Det handlar om en människas liv, på gott och ont, och vi kan inte blunda för hur orättvist och fult livet ibland kan vara. Jonas Gardell är utomordentlig på att få oss att skratta i ena stunden för att snabbt vända och sedan få oss att gråta. Han är tragikomikens mästare. Ibland känns Till minne av en villkorslös kärlek lite för lång, vilket drar ner betyget ett snäpp, men det är en fantastisk bok. Jonas Gardells böcker gör mig aldrig besviken, så inte heller denna. Det här är en ganska vemodig, men ibland hysteriskt rolig berättelse om villkorslös kärlek. Gör dig själv en tjänst och läs den här boken. Du kommer inte bli besviken.
Betyg: 4,5 av 5

Titel: Till minne av en villkorslös kärlek
Författare: Jonas Gardell
Sidor: 551
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2018

lördag 13 juli 2019

”Kvartetten” av Aja Gabel


Jana, Brit, Daniel och Henry bildar Van Nesskvartetten. Tillsammans hoppas de på stor framgång och fina priser. Men vägen dit blir inte så kort och enkel som de trott. När fyra personligheter ska komma överens och hålla ihop är många känslor i omlopp. Och var kommer kvartetten in när deltagarna bildar egna liv och relationer utanför gruppen. Kommer Jana alltid vara den självklara ledaren och kommer det musikaliska underbarnet Henry lämna de andra för en solokarriär? Och hur fortsätter man samarbeta om man dessutom haft en kärleksrelation som tagit slut.
Kvartetten är en väldigt bra och välskriven bok om relationer i en liten sluten grupp. Det handlar om vänskap, kärlek, lycka, sorg och en stor dos musik. Det är intressant att läsa om hur gruppen utvecklas både musikaliskt och på det vänskapliga planet. Drömmar byggs upp och krossas i denna roman som spänner över ett decennium. Relationer inleds och avslutas, både i och utanför kvartetten. Det är en fängslande roman, och jag lider med karaktärerna när de stöter på motgångar. Jag kan inget om musik och instrument, men tycker ändå att det här är en väldigt bra roman då den till stor del handlar om relationer. Om man själv spelar något instrument eller är intresserad av klassisk musik så kommer man nog tycka ännu mer om boken. Jag är säker på att det finns tankar bakom de stycken de spelar som jag inte förstår. Men det spelar ingen roll – det här är en mycket bra roman som jag rekommenderar alla att läsa!
Betyg: 4 av 5

Titel: Kvartetten
Författare: Aja Gabel
Sidor: 392
Förlag: Sekwa
Utgiven: 2018 (På svenska 2019)

Stort tack till Sekwa förlag för recensionsexemplar! 

tisdag 9 juli 2019

”Friläge” av Yrsa Keysendal


Anna och Linda växer upp vägg i vägg, båda med ensamma föräldrar. De är bästa vänner, men vänskap är inte alltid så enkelt och självklart som det borde vara, speciellt inte den dagen som någon sviker. Många år kommer gå utan att Anna och Linda pratar med varandra och en dag är det för sent. Men kan man någonsin glömma den som stod en närmast när man växte upp?
Friläge hade mig fängslad från första meningen. Jag älskar verkligen den här romanen! Yrsa Keysendals språk och stil är närmast poetisk, och det känns som att man läser en blandning av en roman och ett diktverk. Jag tycker om den avskalade stilen och de korta styckena. Jag tycker om historien om de båda flickorna, fascineras av Linda och känner med Anna. Jag dras in i deras värld, minns hur det var att vara barn och att växa upp. Det här är en bok med mycket känslor fast samtidigt väldigt avskalad. Den är lättläst trots sin poetiska utformning och jag kunde nästan inte lägga den ifrån mig. Både språket och historien är spännande och håller en fängslad. Redan efter några sidor tänker jag att det här är en bok som jag kommer att vilja läsa fler gånger. Friläge är en annorlunda roman, och en väldigt bra sådan! Jag hoppas att många läser den här boken och håller koll på vad Yrsa Keysendal kommer att skriva i framtiden. Vad hon än ger ut härnäst kommer i alla fall jag att läsa.  
Betyg: 5 av 5

Titel: Friläge
Författare: Yrsa Keysendal
Sidor: 223
Förlag: Brombergs
Utgiven: 2019

Stort tack till Brombergs förlag för recensionsexemplar!

fredag 5 juli 2019

”Den återlämnade flickan” av Donatella Di Pietrantonio


Tänk dig att du är 14 år när du plötsligt får veta att dina föräldrar inte är dina biologiska föräldrar och att du har en ”riktig” familj som du ska flytta tillbaka till. Det är precis vad som händer huvudkaraktären i Den återlämnade flickan. Hon kommer dessutom till ett hem i mycket fattigare förhållanden, där hon förväntas hjälpa till med saker hon aldrig tidigare gjort. Ingen i familjen tycks heller vara speciellt glad över att hon är tillbaka, så varför påstår alla att hennes mamma ville ha henne åter? Är det för att hennes andra mamma var sjuk som hon lämnade tillbaka henne? Flickan gör allt för att få reda på varför hon återlämnades, men kanske är sanningen inte alltid den bästa.
Den återlämnade flickan har liknats vid Ferrantes populära Neapel-kvartett, och visst finns det likheter, speciellt till första boken i serien. De handlar båda om tonårsflickor som växer upp under fattiga förhållanden i italiensk statsmiljö. Men där Ferrantes romaner är väldigt politiska så nämns inte politik alls i Den återlämnade flickan. Den är heller inte lika våldsam som Ferrantes böcker. Dessutom är den kortare, luftigare skriven och mer lättläst. Jag tycker om båda, på olika sätt.
Men nog om Ferrante – den här boken förtjänar att läsas oavsett vad man tycker om liknande romaner. Den förtjänar att stå för sig själv och inte bara jämföras med andra böcker. Jag tycker mycket om den här romanen. Jag tycker om karaktärerna, som inte alltid är sympatiska och inte alltid beter sig som jag vill. Huvudkaraktärens förhållande till sina syskon är speciellt intressant. Två bröder tycks hata henne, medan hennes äldsta bror ibland beskyddar henne och ibland behandlar henne som allt annat än en syster. Starkast band får hon till sin lillasyster, och det här är en väldigt bra skildring av en annorlunda men fin systerkärlek. Den återlämnade flickan är bra skriven, och går fort och lätt att läsa. Kapitlen är korta och hela boken är lättläst. Jag hoppas att folk kommer läsa den här oavsett vad de tyckt om Ferrantes böcker, för det är en bra bok som jag tror många kan tycka om.
Betyg: 4 av 5

Titel: Den återlämnade flickan
Författare: Donatella Di Pietrantonio
Sidor: 198
Förlag: Polaris
Utgiven: 2017 (På svenska 2019)

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar!