”Bakvatten” av Maria Broberg

Det är sextiotal i Västerbottens inland när Nilas försvinner, men det kommer att dröja flera decennier innan sanningen om försvinnandet uppdagas. Den här boken handlar delvis om det. Den handlar också om tiden fram till försvinnandet, och tiden efter. Om människorna kring den lilla pojken och om vad som egentligen hände och varför.

Bakvatten är Maria Brobergs debutroman, och vilken debut det är! Den är lågmäld men ändå dramatisk, vacker och spännande. Jag tycker speciellt mycket om hur dialekt blandas in i språket, speciellt i dialogerna. Jag är sedan tidigare svag för romaner som utspelar sig norrut och den här är inget undantag. Jag älskar både miljön och karaktärerna, och förstås handlingen. Även om boken handlar om en pojke som försvinner så är det här ingen kriminalroman eller deckare. Det är en fängslande roman om några människor i en norrländsk by och det som binder dessa människor till varandra. Det är en roman om längtan, och om familj och tillhörighet. Jag har inte nog gott att säga om denna debutroman, bara att jag hoppas att Maria Broberg kommer att skriva fler romaner i framtiden. Och har du inte läst Bakvatten än så föreslår jag att du gör det. Speciellt om du som jag tycker om böcker som utspelar sig i Norrland.

Betyg: 4 av 5

Titel: Bakvatten

Författare: Maria Broberg

Sidor: 270

Förlag; Norstedts

Utgiven: 2020

”Skred” av Marit Sahlström

Hon borde vara lycklig. Hon har en bra man, två fina barn och ett tillfredställande jobb. Men något är fel. I bröstet byggs en oro upp. Oron om att inte räcka till, som mamma, som fru, som anställd. Hur ska hon hinna göra allt som förväntas av henne? Dagarna är stressfyllda och nätterna sömnlösa. Oron växer sig starkare och snart ser hon bara en väg ut.

Skred är inte bara en bra roman – det är en viktig sådan! Jag tror att många, speciellt kvinnor, och ännu mer speciellt kvinnor med barn, kan känna igen sig i den här boken. Skred handlar om att känna att man inte räcker till och vilka övriga känslor som kommer med det. Utmattningssyndrom och utbrändhet är vanliga sjukdomar i dagens samhälle, men i alla fall jag har läst väldigt lite om det i skönlitteraturen. Jag tror att det är viktigt att det skrivs även skönlitterära texter om ämnet som folk kan känna igen sig i, eftersom många finner tröst i det. Och även om jag tror att kanske främst kvinnor kommer känna igen sig i just den här boken så hoppas jag att även många män kommer läsa den. Eftersom kvinnor ofta tar större ansvar för hem och barn kanske det här kan ge män en inblick i hur jobbigt det kan vara. Vi lever också i ett samhälle där det anses viktigt att vara en perfekt mamma, vilket huvudpersonen i Skred har svårt att leva upp till och det är hög tid att vi sätter press även på pappor att ta mer ansvar. Många hävdar att vi lever jämlikt, men i böcker som denna står det klart att kvinnan fortfarande är den som har störst press på sig från samhället – kvinnan som ska vara god mor, god maka och bra på sitt jobb. Den här boken beskriver på ett bra sätt vad som kan hända när man har press på sig att vara en ”duktig flicka” men inte känner att man kan leva upp till det. Skred är välskriven och lättläst, och som sagt väldigt viktig. Jag rekommenderar att du läser den här boken så ska jag läsa Marit Sahlströms debutroman, Och runt mig faller världen. Jag har en känsla av att även den kommer vara väldigt bra.

Betyg: 3,5

Titel: Skred

Författare: Marit Sahlström

Sidor: 209

Förlag: Ordfront

Utgiven: 2019

Stort tack till Marit Sahlström och Ordfront förlag för recensionsexemplar!

”Det onda” av Inès Bayard

Marie är trettiotvå år gammal. Hon är lyckligt gift och har ett jobb som hon trivs väldigt bra med, och hon och hennes man har precis bestämt sig för att skaffa barn. Allt är bra i Maries liv fram till den dag då hennes chef ger henne skjuts hem från jobbet. I bilen våldtar han Marie. Marie vet att hon aldrig kommer berätta för någon om vad som hänt, men hon kan inte glömma och hennes kropp påminner henne ständigt om övergreppet. Så upptäcker Marie att hon är med barn och hela hennes liv rasar.

Det onda är en stark, gripande och obehaglig roman, men samtidigt en väldigt viktig sådan. Jag tror att det behövs skrivas böcker om allt som sker i världen, även de fruktansvärda sakerna, och det här är en bok som handlar om det fruktansvärda. Det onda handlar om något som är så hemskt att det knappt går att prata om, men som vi måste prata om. Vad händer med en kvinna när hon blir våldtagen? Här får vi följa ett tänkbart scenario om hur det kan bli. Inès Bayard har ett bra och trovärdigt sätt att beskriva Marie och hennes tankar och känslor. Jag dras in i historien och vill inte lägga boken ifrån mig, fast jag vet hur fruktansvärt den kommer sluta. Fast det är en bok om det värsta som kan hända så kan jag inte sluta läsa. Jag vill inte blunda för det fruktansvärda. Jag är imponerad över hur bra den här boken är med tanke på att det är en debutroman. Jag är också imponerad över hur bra Inès Bayard behandlar detta svåra ämne. Språket är vackert och fängslande och handlingen är, fast hemsk, trovärdig. Jag tyckte väldigt mycket om den här boken och vill gärna läsa mer av Inès Bayard i framtiden. En liten varning dock: om du inte tycker om böcker där övergrepp beskrivs ska du nog hoppa över den här boken. Men om du tål att läsa om övergrepp tycker jag absolut att du ska läsa den. Det här är en viktig bok - och en väldigt bra sådan!

Betyg: 4 av 5

Titel: Det onda

Författare: Inès Bayard

Sidor: 197

Förlag: Polaris

Utgiven: 2018 (På svenska 2020)

Stort tack till bokförlaget Polaris för recensionsexemplar av boken!

Sammanfattning Påskläsutmaning 2020

Nu är den påskläsutmaning som Mias Bokhörna hållit i över och det är dags att summera läsningen. Utmaningen gick ut på att läsa så många sidor som möjligt mellan den 9:e och 13:e april. Jag hade ingen bok på gång när utmaningen började och har under påskhelgen lyckats läsa fem böcker och påbörja en sjätte. Det här har jag läst:

Vedergällningen av Lotta Lundh (utläst) – 342 sidor
Det onda av Ines Bayard (utläst) – 197 sidor
Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan (utläst) – 188 sidor
Hästpojkarna av Johan Ehn (utläst) – 362 sidor
Skred av Marit Sahlström (utläst) – 209 sidor
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst (påbörjad) – 54 sidor

Sammanlagt har jag läst 1352 sidor.

 

 

Jag hann läsa alla de böcker jag hade tänkt, så jag är mycket nöjd med läsningen. Som pesten hade jag med som bonus-bok, att påbörja om jag han läsa ut de andra fem, och det var ju precis vad jag hann göra.

Tack Mia för en rolig läsutmaning!
Och besök gärna Mias sida: http://eggetbok.blogspot.com/

 

Uppdatering påskläsutmaningen och lite om hur jag läser

I torsdags började den påskläsutmaning som Mias bokhörna håller i och som går ut på att läsa så många sidor som möjligt under påskhelgen. Min läsning har hittills inte riktigt gått som jag hade tänkte mig. Under torsdagen och fredagen läste jag bara 25-30 sidor per dag. Jag hade helt enkelt ingen läsro. Idag, påskafton, har jag dock kommit igång bättre med läsningen. Jag har läst ca 240 sidor, och jag har tänkt läsa någon timme till innan jag går och lägger mig. En bra läsdag tycker jag. Just nu läser jag två böcker: Hästpojkarna av Johan Ehn (är på sidan 106) och Vedergällningen av Lotta Lundh (är på sidan 198).

 

Jag inledde läsutmaningen med att läsa Hästpojkarna, men eftersom det är påskafton idag ville jag läsa lite ”påskekrim” så jag gjorde en paus i den boken för att läsa Vedergällningen. Hade det här varit tiden innan jag började blogga och instagramma om böcker så hade jag aldrig gjort så. Då läste jag alltid bara en bok åt gången. På sin höjd kunde jag läsa en skönlitterär bok samtidigt som en facklitterär, men det var sällan. Då läste jag inte heller så mycket som jag gör nu, inte ens under de perioder då jag pluggade litteraturvetenskap. Men mitt litteraturintresse har breddats de senaste åren och nu läser jag mer än jag någonsin gjort. Det är kul att se hur bokblogg- och instagramvärlden har förändrat mitt läsande. Nu kan jag också läsa flera böcker på samma gång, även om jag fortfarande föredrar att läsa en bok åt gången. Jag föredrar att fokusera på en bok, en värld att försvinna in i och glömma verkligheten för en stund.

”Hit, men inte längre” av Maria Maunsbach

Margit är uttråkad. Hon är trött på sitt jobb på socialen och trött på sin trygga sambo Andreas. Hon längtar efter något annat. En helg åker hon från Malmö till Stockholm för att vara otrogen. På nätet har hon träffat Karl och nu ska hon äntligen få leva ut sina fantasier. Men det bli inte som hon förväntat sig – inte alls. Margit upplever något som hon inte kan berätta för någon om, men som kommer att förändra hela hennes tillvaro.

Jag tyckte mycket om Maria Maunsbachs debutroman Bara ha roligt, så mina förväntningar på Hit, men inte längre var ganska stora. Jag hoppades att det än en gång skulle handla om förhållanden som inte riktigt fungerar och förhoppningar som inte infrias, något som Maria Maunsbach skrev om väldigt bra om i debutromanen, och jag fick det jag ville ha. Margit träffar olika män som det på olika sätt inte fungerar att ha en relation med. Oftast sker träffarna på männens villkor och Margit försöker oftast vara männen till lags. Hon vill inte vara besvärlig, inte göra någon besviken. Men Margit upptäcker snart att hon själv blir besviken på de män hon träffar och hon börjar säga ifrån, säga emot, men det är inte lätt. Jag älskar Maria Maunsbachs förmåga att beskriva obekväma situationer. Hennes böcker handlar inte om flicka som träffar pojke och lever lycklig i alla sina dagar, hennes böcker handlar om verkligheten. Jag kan själv, tyvärr, känna igen mig i mycket i boken. Hit, men inte längre handlar om maktspel och gränser – om vem som styr och vem som följer. Både männen och kvinnorna i boken är medvetna om att de lever i en värld där män är fysiskt starkare än kvinnor, och att de därför kan ta för sig på ett annat sätt. Det är en intressant och väldigt välskriven bok. Lättläst språk, men inte helt bekväm läsning, precis som jag tycker om. Maunsbach har ett fantastiskt sätt att beskriva obekvämligheter och besvikelse på. Det låter kanske tråkigt att läsa om, men det är det absolut inte. Jag uppskattar varje minut jag får spendera med den här boken. Jag fortsätter att imponeras av Maria Maunsbachs författande och jag längtar efter fler böcker av henne.

Betyg: 4 av 5

Titel: Hit, men inte längre

Författare: Maria Maunsbach

Sidor: 229

Förlag: Brombergs

Utgiven: 2019

Stort tack till Brombergs förlag för recensionsexemplar av boken!  

Påskläsutmaning 2020

I år blir inte påsken som den varit tidigare år. Det blir inget firande med familj, ingen speciell påskmat och jag har inte ens påskpyntat. Vad tänkte jag då ägna påskhelgen åt? Jo, jag tänkte delta i en påskläsutmaning som Mia på Mias bokhörna ordnar.

Påskläsutmaningen pågår mellan den 9/4 och 13/4, och det gäller att läsa så många sidor som möjligt under dessa dagar. Mer info finns på Mias blogg: eggetbok.blogspot.com

Det här är de böcker som jag planerar att läsa under helgen.

 

”Skred” av Marit Sahlström

”Hästpojkarna” av Johan Ehn

”Det onda” av Inez Bayard

”Om det inte vore för dig” av Delphine de Vigan

”Vedergällningen” av Lotta Lund

Och som bonus, att läsa om jag skulle lyckas läsa ut alla de andra:
”Som pesten” av Hanne-Vibeke Holst

 

 

Jag ser mycket fram emot en helg full av läsning! 😊 

”Dömda kvinnor – Förbryterskor i Sveriges historia” av Elin Hägg

I den här boken möter vi sjutton svenska kvinnor som på något sätt brutit mot lagen och gått mörka öden till mötes. Boken sträcker sig mellan åren 1475 till 1962, och tar upp allt från barnamord till piratradiosändningar. Flera av de brott som kvinnorna i boken begått är inte längre olagliga, t ex otrohet och homosexualitet. Det är intressant att läsa om vilka brott kvinnor begått genom historien och hur straffen sett ut. Det är också spännande att se hur lagar och straff ändrats genom åren och jämföra med hur de ser ut i vår tid.

”Det här är kvinnor som det inte gick så bra för” står det på bokens baksida, och det stämmer i de flesta fall. Det här är inga hjältinnor eller kvinnor man sett upp till, men deras historier är ändå viktiga. I flera fall hänger deras handlingar ihop med hur snäva liv kvinnor haft längre tillbaka i tiden. Homosexualitet var olagligt, liksom otrohet och aborter, och det är genom att bryta mot dessa lagar som folket på sikt fått till lagändringar. Idag ser livet annorlunda ut för kvinnor och vi behöver inte längre begå brott för att bli sedda och hörda, men vi ska inte glömma dem som gjorde det.

Det har under de senaste åren getts ut en rad böcker för barn om starka, modiga och framgångsrika kvinnor. Kvinnor att se upp till och vilja bli som. Det här är en bok av ett annat slag, men ändå på samma tema. Vissa av historierna är ganska otäcka, och jag tror att det här är en bok som helst ska läsas tillsammans med en vuxen som kan förklara och svara på frågor om historierna. Jag tycker mycket om den här boken och den passar lika bra till vuxna som till barn. Ett stort plus är de fantastiskt fina illustrationerna som verkligen lyfter berättelserna. Kvinnohistoria är viktigt och jag rekommenderar verkligen att man läser även om de kvinnor som inte blev hjältinnor. Det här är en välskriven, intressant och spännande bok som alla borde läsa!

Betyg: 4 av 5

Titel: Dömda kvinnor – Förbryterskor i Sveriges historia

Författare: Elin Hägg

Sidor: 81

Förlag: Opal

Utgiven: 2020

Stort tack till bokförlaget Opal för recensionsexemplar av boken!

”De kallar oss zombier” av KG Johansson

Efter en middag hemma med sin man väcks Kattis lustar överraskande till liv. Det känns nästan som något primitivt och på natten drömmer hon om vilda djur. När det händer ännu en kväll avslöjar hennes man att han gett henne en drog han själv utvecklat, och då svartnar det för Kattis. När hon kommer till medvetande igen ligger hon bredvid sin makes sargade kropp och hon förstår att hon i vrede har mördat honom. Hon försöker göra sig av med kroppen och städa huset, men hennes lust för sex och död tycks ha väckts för alltid och hon ger sig ut på jakt efter nya offer.

De kallar oss zombier bygger på en väldigt intressant idé; en zombieroman utifrån zombiens perspektiv. Tyvärr så har jag flera problem med just den här romanen. Till en början fokuseras det mycket på sex. De smittade får en ökad sexlust och tycks drivas mer till att ha sex än döda andra människor. Det blir snabbt tröttsamt. Jag får heller aldrig någon förklaring till hur själva smittan sprids. Här finns till en början inget ätande av hjärnor eller liknande, och det verkar som att det räcker med att bli dödad av en smittad för att själv bli ”zombie”. Det första offret stryps, vilket ju inte förklarar hur smittan förs över från en person till en annan. Jag känner mig förvirrad ganska långt in i boken. Men det finns även bra delar. Jag tycker om att läsa om hur Kattis utåt försöker fortsätta leva normalt, gå till jobbet och täcka upp för den dödade maken. Dessa delar är de mest intressanta och mest underhållande. Sexet avtar också framåt i boken vilket är bra. Det blir mindre fokus på det och mer fokus på jakt, på spelet mellan smittade och osmittade, på hur livet som zombie faktiskt skulle kunna vara. Jag är något besviken på romanen, men glad att jag har läst den. Det var i slutändan ganska underhållande ändå och liknar inget jag läst förut. Bra idé, som sagt, jag önskar bara att den hade varit bättre genomförd.

Betyg: 2 av 5

Titel: De kallar oss zombier

Författare: KG Johansson

Sidor: 267

Förlag: Hoi förlag

Utgiven: 2019

Stort tack till Hoi förlag för recensionsexemplar av boken!

”Min syster, seriemördaren” av Oyinkan Braithwaite

Med Femi blir det tre, och tredje gången räknas man som en seriemördare. Det har Korede läst på internet efter att för tredje gången ha hjälpt sin syster Ayoola att städa upp och göra sig av med liket efter en man. Men Ayoola är egentligen ingen mördare, hon har bara handlat i självförsvar. Säger hon i alla fall, men Korede börjar tvivla. När Ayoola dessutom börjar dejta den man som Korede själv är förälskad i vet Korede inte längre vems sida hon ska stå på. Hon har alltid stöttat sig syster, men hon vill inte att mannen hon älskar ska dö.

Min syster, seriemördaren är en fantastisk och udda roman. Jag älskade varje minut jag fick tillbringa i sällskap med Korede. Jag ville sluka romanen samtidigt som jag aldrig ville att den skulle ta slut. Och när den tog slut ville jag nästan börja om från början och läsa hela igen. Den här boken är ganska kort, och har korta kapitel vilket gör den väldigt lättläst. Jag imponeras över att Oyinkan Braithwaite lyckas berätta så mycket på ganska få sidor. Här finns inget onödigt, ingen utfyllnad, utan bara det viktigaste – och det räcker väl. Jag känner verkligen att jag lär känna Korede och hennes syster, och jag känner med Korede när hon försöker välja mellan sin syster och mannen hon är kär i. Boken kan tyckas ytlig, men ställer egentligen ganska komplicerade frågor. Hur skulle man själv göra i en liknande situation? Och hur långt är man villig att gå för en familjemedlem? Bokens lättlästhet gör den dock väldigt underhållande och man glömmer nästan bort det allvarliga ämnet under läsningen. Jag hade extremt svårt att lägga boken ifrån mig och vad än Oyinkan Braithwaite skriver härnäst så kommer jag kasta mig över det. Har du inte läst Min syster, seriemördaren än? Då tycker jag absolut att du ska göra det. Och så hoppas jag att du kommer tycka lika mycket om den som jag gjorde.

Betyg: 5 av 5

Titel: Min syster, seriemördaren

Författare; Oyinkan Braithwaite

Sidor: 223

Förlag: Lind & co

Utgiven: 2018 (I Sverige 2020)