”Homo Sapienne” av Niviaq Korneliussen

Grönlands huvudstad Nuuk, dess yngre befolkning och uteliv tycks inte helt olikt andra ställen på jorden, men gamla traditioner lever kvar på ön och är svåra att göra upp med. I Homo Sapienne får vi följa fem unga grönländare som bryter mot normen men längtar efter kärlek precis som alla andra. Vi får följa dem i ett kapitel var, men historierna går in i varandra, vävs samman och bildar en större berättelse.

Huruvida det är vanligt med queerlitteratur på Grönland eller inte har jag ingen aning om, men med tanke på att det fortfarande är relativt ovanligt i Sverige så kan jag tänka mig att det inte finns böcker om detta ämne i överflöd därifrån. Jag är alltid på jakt efter bra böcker som bryter mot heteronormen och är väldigt glad att ha hittat Homo Sapienne. Dels för att jag som sagt gärna läser queerlitteratur, men också för att jag inte ofta stöter på författare och böcker från Grönland. Homo Sapienne är lättläst, men välskriven. Författaren använder sig av både medvetandeström och sms-konversation, och är alltså inte rädd för att experimentera med berättartekniker. Då boken är endast 150 sidor lång går den fort att läsa, men det är verkligen en intressant läsupplevelse. En väldigt bra bok om hur det är att vara ung och homosexuell. Och om längtan efter kärlek, som är densamma oavsett sexuell läggning.

Betyg: 4 av 5

Titel: Homo Sapienne

Författare: Niviaq Korneliussen

Sidor: 150

Förlag: Leopard förlag

Utgivningsår: 2014 (På svenska 2018)