”Holländarn” av Birgitta Bergin

I samband med att Karins pappa dör uppdagas en stor hemlighet: den man som hon och hennes bror kallat pappa är inte deras biologiska far. Karins tillvaro rasar samman, hon isolerar sig från sin familj, vägrar prata med sin mamma och går till slut i terapi. Karin inser att hon måste ta reda på vem hennes riktiga pappa var, något som inte kommer bli lätt då hennes mamma vägrar berätta något om honom. Men Karin funderar allt mer på sin barndom, på hur kärlekslös den var, och vill söka svar på vad som fick hennes pappa att lämna henne och hennes bror.

Holländarn är en väldigt känslomässig roman. Vi får ta del av berättelsen i tre skeden i historien: nutid, 1960-tal och under andra världskriget. Personligen så föredrar jag de historiska skeendena (1960-tal och andra världskriget). Det finns någonting i dessa delar av romanen som verkligen fångar mitt intresse och får mig att vilja läsa vidare. De nutida delarna tycker jag mindre om. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag finner dessa delar av berättelsen mindre intressant. Det som till slut håller mitt intresse uppe är att romanen bygger på en sann historia och jag vill veta om Karin hittar sin pappa eller inte. Jag känner mig lite kluven till att läsa böcker som bygger på sanna historier, då jag ofta är rädd att det ska finnas en stark berättelse men att den ska vara dåligt skriven. Den här är däremot väldigt välskriven, och om man gillar böcker som bygger på verkliga händelser kommer man nog tycka om denna. Om man dessutom tycker om starkt känslomässiga romaner kommer man inte bli besviken. Det var inte riktigt min typ av bok, men jag uppskattar som sagt de historiska delarna i berättelsen samt hur bra skriven den är.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Holländarn

Författare: Birgitta Bergin

Sidor: 283

Förlag: Bokfabriken

Utgivningsår: 2018

 

Stort tack till Bokfabriken för recensionsexemplar!