tisdag 12 juni 2018

”Kritgubben” av C.J. Tudor



Året är 1986, Eddie är tolv år och bor i den lilla staden Anderbury. En dag när han och hans vänner är på tivoli blir han vittne till en fruktansvärd olycka, och det är då han för första gången träffar mr Halloran – Kritgubben. Det är mr Halloran som ger Eddie idén med kritfigurerna; att använda kritfigurer som ett sätt för Eddie och hans vänner att skicka hemliga meddelanden till varandra. Men den dag kritfigurerna leder dem till en död kropp i skogen får leken ett plötsligt slut. Trettio år senare lever Eddie ett stillsamt liv i det hus han växte upp i, men allt kommer vändas upp och ner när han en dag får ett brev med en kritfigur.
Jag har svårt för att bestämma mig för vad jag tycker om den här boken. Troligtvis landar jag på att den är okej. Den är inte alls dålig, men heller inte jättebra. Den är spännande och lättläst, men lämnar inget större intryck på mig. Något som drar ner betyget för mig är hur lik den är Stephen Kings Det. Tillbakablickar till ett gäng barn på gränsen till vuxenvärlden, varav bara en är flicka och hon är hårt hållen av sin far samt det romantiska föremålet för berättarjaget. Några äldre killar som mobbar dessa barn, precis som i Det, och till och med flera av namnen är samma som Stephen Kings karaktärer. Men ser man förbi det så är det en läsvärd historia. Kritgubben är C.J. Tudors debutroman, och det ska bli intressant att se vad hon kommer att skriva i framtiden. Om hon inte låter sig inspireras lika mycket av Stephen King, utan går sin egen väg, så tror jag att hon kan komma att skriva riktigt spännande böcker.
Betyg: 3 av 5
 
Titel: Kritgubben
Författare: C.J. Tudor
Sidor: 338
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2018

2 kommentarer:

  1. Hehe, att till och med namnen var lika är ju rätt lustigt! Tycker också att det stör lite när en bok påminner för mycket om en annan, det blir att man börjar jämföra istället för att kunna slukas av historien.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag också! När jag väl har börjat jämföra så är det svårt att sluta och jag hittar bara fler och fler likheter att störa mig på, tyvärr.

      Radera