”Svartstilla” av Susanne Skogstad

Efter ett liv tillsammans dör en livskamrat och den kvarlevande förväntas fortsätta med sitt liv. Men hur går man vidare ensam och halv. Hur sörjer man och hur minns man. Och hur hittar man sin röst när ens barn vill städa bort de minnen och delar av livet man själv inte vet hur man ska kunna leva utan.

Svartstilla är en roman om kärlek och sorg, om vad som händer när en äldre kvinna förväntas leva vidare efter att hennes man har dött. Vi får följa hennes tankar och minnen, hur hon fortsätter se på sin tillvaro utifrån ett ”oss” och ”vi”. Vi får vara med när hennes barn river sönder hennes bräckliga tillvaro när de försöker städa ur huset och få mamman att flytta till ett hem. Mamman som gör allt för att hålla kvar sina ägodelar eftersom de representerar minnen ur ett liv hon sörjer. Kärlek och sorg är två känslor som de allra flesta av oss någon gång drabbats av och därför är det lätt att leva sig in i det som boken vill förmedla. Jag känner så starkt för bokens jag och mitt hjärta krossades verkligen under läsningen. Det visar hur bra den här boken är.  

Jag älskar Svartstilla! Den är kort men kraftfull, med mening i varje ord. Stilen påminner om en blandning mellan roman och prosalyrik. Texten är lyrisk och vacker, och går rakt in i hjärtat. Och fast jag går sönder under läsningen så vill jag läsa den igen och igen. Det är en bok som kommer stanna med mig för alltid. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa den här boken.

Betyg: 5 av 5

Titel: Svartstilla

Författare: Susanne Skogstad

Sidor: 141

Förlag: Wahlström och Widstrand

Utgiven: 2018 (På svenska 2019)