”Pojken” av Tova Gerge

Det är på en universitetskurs i filmvetenskap som berättarjaget får upp ögonen för pojken. En dag sätter sig berättaren bredvid pojken och från den dagen förändras allt – för dem båda. Berättaren vill få makt över pojken, dels sexuellt men även på andra plan. De inleder ett förhållande som bygger på just detta, att pojken underkastar sig berättarens vilja. Men kan pojken verkligen leva upp till berättarens fantasier och kan ett förhållande som deras hålla i längden?

Jag har svårt att skriva något slags utlåtande om Pojken. Jag ska vara ärlig, jag tyckte inte speciellt mycket om den här romanen. En narcissistisk, psykopatisk och manipulativ människa som behandlar sin partner som en ägodel, till och med uttrycker att han äger pojken, där pojken uppenbarligen är en psykisk instabil person som inte drar sig från att skada sig själv och därför tycker om när andra åsamkar hen fysisk smärta. Det hade kanske kunnat bli en intressant historia, men jag känner bara att jag inte bryr mig om någon av karaktärerna eller vad som händer med dem och deras förhållande. Jag irriterar mig ständigt på berättarjaget, som dels vill stöpa om pojken och förnedra hen, men samtidigt vill ha en ”normal” partner att visa upp för sina vänner. Berättelsen och dess utgång är dessutom väldigt förutsägbar, vilket gör mig besviken. Boken är lättläst, men jag fick ändå kämpa för att ta mig igenom den då jag inte alls var intresserad eller fängslad av berättelsen.

Det finns dock också positiva aspekter med Pojken. Jag tycker om hur Tova Gerge låter karaktärernas könstillhörighet och sexuella läggning vara något flytande. Det behövs fler böcker med hbtq-tema, och den här är intressant ur den synvinkeln. Boken är också bra skriven, det är själva historien som inte faller mig i smaken. Berättelsen har potential, men tyvärr är den alldeles för platt och förutsägbar för mig.

Betyg: 2 av 5

Titel: Pojken

Författare: Tova Gerge

Sidor: 285

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Utgivningsår: 2018