”Noll Plus Noll” av Teodor Werelius

”Synen räcker inte, du ser inte vad de säger, hör inte
vad du ser och känner inte deras dofter. Du måste bli
bättre än så.”

Noll Plus Noll är något så udda som en science fiction-diktsvit. ”Spekulativ lyrik” står det på titelbladet. Jag har aldrig hört talas om något liknande, så självklart ville jag läsa den här boken. Teodor kallar sig för tidsresenär, och det är tidsresenären som nedtecknat det vi läser. Sviten handlar mycket om tid – om tiden finns eller inte och vad tiden gör med oss. Men det handlar nästan lika mycket om rummet och vad som händer där. Tidsresenären reser visserligen i tiden, men förflyttar sig också på rumsskalan. Här får vi också läsa om gravitation och Teodor ger oss en glimt av en tänkt framtid, inte alltför långt bort från vår tid.

Jag tycker om stora delar av Noll Plus Noll, men det finns stycken jag helt enkelt inte förstår. Kanske är det för att jag inte är van att läsa lyrik, kanske är det för att jag inte är van att läsa science fiction – troligtvis båda. Men även fast jag inte förstår allt så skulle jag rekommendera andra att läsa boken. Många rader är vackra och fascinerande, och sviten i sig är så annorlunda att den förtjänar att läsas. Jag själv tycker mycket om de allmänmänskliga delarna, som visar att vissa känslor består över tid och rum. Saker som döden och längtan efter att sätta nytt liv till världen. Noll Plus Noll är en intressant och välskriven diktsvit och jag skulle gärna läsa mer av Teodor Werelius då han tycks ha intressanta idéer att dela med sig av.

Betyg: 3,5 av 5

Titel: Noll Plus Noll

Författare: Teodor Werelius

Sidor: 98

Förlag: Svensk Sci Fi

Utgiven: 2018

Stort tack till Svensk Sci Fi för recensionsexemplar!