”Ett lyckligare år” av Jonas Gardell

 

År 1856 anländer en ung man till Uppsala för att studera. Det är en tid när män har nära vänskapliga relationer, men denne man vet att hans känslor för vissa män är för starka. Han vet att det han känner inte är tillåtet i den tid han lever i. Denne man, den blivande filosofen Pontus Wikner, kan aldrig visa öppet vad han känner men drömmer om att världen en dag ska se annorlunda ut. Han drömmer om en tid då män får älska män och kvinnor får älska kvinnor, för han är säker på att han inte är den enda med dessa känslor.

År 1970 ser världen lite annorlunda ut. Nu finns det ett namn för det som Pontus Wikner var – homosexuell – och det är inte olagligt att vara det, även om det fortfarande ses som en sjukdom. I Örebro bor Ronny. Ronny är trött på att behöva smyga med vem han är. Han är trött på att bara ha kontakt med andra män i mörka parker om kvällarna. Han vill förändra världen. Han inspireras av hur homosexuella i New York kämpar för sina rättigheter och startar en gayklubb i Örebro. På den klubben träffas Vanja och Kerstin. Det enda de vill är att få leva tillsammans, men de två ska ändå komma att skapa en liten del av homosexuell historia i Sverige.

Att läsa en bok av Jonas Gardell känns alltid tryggt. Jag vet att det kommer vara en bra bok. Jag har vetat det sen jag i tonåren läste En komikers uppväxt för första gången. I Ett lyckligare år fortsätter Gardell med något som han startade med trilogin Torka aldrig tårar utan handskar – att utbilda oss om de homosexuellas historia i Sverige. Det är något som skulle kunna bli torrt och opersonligt, men här tar Gardell verkliga livsöden och väver en historia kring dem. Visst märks det ibland att det finns ett utbildningssyfte här, men den här boken lyckas ändå få mig att gråta, vilket är stort för jag gråter aldrig av böcker. Jag personligen tycker mer om andra halvan av boken, där Ronny, Vanja och Kerstin kämpar för sina rättigheter i ett 70-talets Sverige, men det känns viktigt att även ta del av Pontus liv. Han levde i en tid då det inte ens fanns ett ord för det han var och kände, i en tid då homosexuella handlingar var straffbara. Det som Pontus har gemensamt med Ronny, Vanja och Kerstin är drömmen om en tid då de får vara lyckliga. En tid då de inte ses som annorlunda och inte måste gömma sig för samhället. Jonas Gardell har skrivit en väldigt viktig men också väldigt bra och fängslande bok. Och det kanske bästa med Ett lyckligare år, förutom själva historierna, är att den är lättläst. Det är en bok som alla kan ta del av, oavsett om du är en storläsare eller aldrig har läst en bok i ditt liv. Jag älskar den tid jag spenderar med personerna i boken och när boken närmar sig sitt slut är jag nästan inte redo att lämna dem. Det känns onödigt att påstå att Ett lyckligare år kommer leva med mig länge för jag vet att detta är personer som det nu är omöjligt för mig att glömma. Så jag antar att Gardell har lyckats med det han vill göra med den här boken, att lyfta fram personer som fallit i glömska. Det är ju historiens viktigaste uppgift, att aldrig låta oss glömma. Vi får aldrig glömma.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Ett lyckligare år

Författare: Jonas Gardell

Sidor: 304

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!