”Djuret” av Lisa Taddeo

 

Joan har inte haft ett lätt liv. Orättvis behandling av livet och av män har gjort att hon har fått nog. Hon lämnar New York för att bosätta sig i en kanjon utanför Los Angeles. Väl där ger Joan sig ut på jakt efter den person som hon hoppas ska reda ut en del i hennes förflutna, Alice. Joan är trött att vara ett byte. Det är dags att utkräva hämnd. Dags att bli ett rovdjur.

När jag för några år sedan läste Lisa Taddeos första bok Tre kvinnor blev jag lite besviken. Den kändes ljummen, lite för snäll och mesig. Men ändå kunde jag inte hålla mig från att läsa hennes romandebut Djuret, och jag är så glad att jag gjorde det! Här får jag allt det som jag saknade i Tre kvinnor. Jag får rå ilska och hämndbegär. Jag får en kvinna som vill göra upp med det samhälle och de män som har gjort henne illa. Jag får en huvudkaraktär som inte alltid är sympatisk men som jag ändå hejar på. Dessutom får jag en intressant handling med ett bra driv framåt. Djuret är en bok som jag vill sluka och ta in långsamt samtidigt. En bok som jag inte kan lägga ifrån mig men inte heller vill att ska ta slut. Jag känner alla möjliga känslor när jag läser den här boken, men framför allt ilska över hur världen ser på och behandlar kvinnor. Joan är inte en karaktär jag identifierar mig mycket med, men hon är en karaktär vars liv jag gärna tar del av. Hon är, precis som boken, intressant och spännande. Det här var en bok som fick mig att leva i den och glömma världen runt omkring. Och när den var slut saknade jag Joans sällskap. Djuret är fascinerande och välskriven och underbart ilsken på ett feministiskt sätt. Jag hoppas att Lisa Taddeo kommer skriva fler romaner i framtiden för jag vill ha mer av det här!

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: Djuret

Författare: Lisa Taddeo

Sidor: 312

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2021

 

Stort tack till Norstedts förlag för recensionsexemplar!