”Lektioner” av Ian McEwan

 

Roland är bara fjorton år när han blir älskare till sin internatskolas pianolärarinna. Hon tvingar honom att strunta i skolan för att spendera all tid i hennes hus, tillgänglig för henne närhelst hon vill. Deras relation varar i flera år och det är först i vuxen ålder som Roland inser att han blivit utsatt för övergrepp. Han börjar tänka tillbaka på sina tonår när hans fru lämnar honom. När Roland kommer hem från en promenad med deras sju månader gamla son är hans fru borta. Hon har lämnat ett vykort som förklarar att hon är okej, men att hon har lämnat honom för gott och att han inte ska leta efter henne. Därmed tar Rolands liv en ny vändning, en som han inte valt själv, och han börjar reflektera över vilka händelser som format honom samtidigt som han försöker hitta sin plats i världen.

Jag har bara läst en roman av Ian McEwan tidigare, Nötskal, men jag tyckte att den var tillräckligt bra för att jag skulle ta mig an den 573 sidor långa romanen Lektioner. Jag älskar korta romaner och läser sällan böcker som är mer än 500 sidor långa, men ibland måste jag göra undantag. Det här var ett sådant undantag, och jag är glad att jag gjorde det. Det råder knappast några tvivel om att Ian McEwan är en bra författare och han lyckas hålla mitt intresse trots bokens längd. Jag tyckte mest om att läsa om Rolands tonår, som fick mig att tänka på Kate Elizabeth Russels roman Min mörka Venessa som jag tyckte väldigt mycket om. Även i Lektioner handlar det om hur övergrepp i tonåren kan fortsätta att påverka personer även som vuxna. Men den vuxna Roland är också intressant. Han intresserar sig för konst och litteratur, äter middagar med vänner och söker efter kärlek. Genom hans liv får vi ta del av stora historiska händelser och hur dessa kan påverka människors liv. Jag tycker att Lektioner var väldigt intressant och fängslande och ser fram emot att läsa fler böcker av Ian McEwan.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Lektioner

Författare: Ian McEwan

Sidor: 573

Förlag: Brombergs

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

”Barnsköterskan” av Stacey Halls

 

Ruby är en omtyckt barnsköterska med en utmärkt utbildning, men när familjen hon arbetar för bestämmer sig för att flytta utomlands säger hon upp sig. Det är ovanligt att barnsköterskor avslutar sitt arbete på det sättet, men Ruby är lovordad och lyckas få en ny plats hos paret England. De har rötter i en dynasti av kvarnägare och deras gård Hardcastle ligger avsides. Ruby försöker göra sig vän med de övriga tjänarna men förgäves. Dessutom verkar underliga saker hända kring den mystiska Mrs England och Ruby börjar fundera på hur det egentligen står till med makarna. Kanske döljer det sig något mer bakom deras perfekta fasad.

Barnsköterskan är den tredje boken av Stacey Halls jag läser och den ger mig samma känsla som de första två. Den är trevlig och bitvis spännande läsning, men jag tror inte att historiska romaner är något för mig. Den här utspelar sig visserligen senare än de två andra, i början på 1900-talet, men det gör liten skillnad. De som har läst och tyckt om Stacey Halls tidigare kommer känna igen sig och säkert tycka om den här med, och det känns som att det är det enda jag har att säga om den här romanen. Jag tänker inte påstå att jag aldrig kommer läsa en historisk roman igen, men om eller när jag gör det kommer det troligtvis inte vara Stacey Halls. Det känns som att jag känner hennes stil rätt bra nu och den är trevlig men inte mer än så. Jag älskar att läsa om 1970- och 1980-talet, men längre bak än så vill jag sällan bege mig. Kanske kommer det komma en tid då jag kommer älska historiska romaner, men den tiden är inte nu. Men för dig som tycker om historiska romaner tror jag att Stacey Halls är en utmärkt författare och Barnsköterskan en bra bok.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Barnsköterskan

Författare: Stacey Halls

Sidor: 314

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2021 (I Sverige 2022)

”Jag är glad att mamma dog” av Jennette McCurdy

 

Jennette McCurdy var en av barnstjärnorna på tv-bolaget Nickelodeon. Hon var ung, söt och talangfull, och hade turen att medverka i den populära serien iCarly. Men det som förekom bakom fasaden var det ingen som ville veta av. En flicka som hela sin barndom gjort allt för att tillfredsställa sin mammas önskningar. En tonårstjej som inte tilläts duscha själv och som vägdes flera gånger om dagen. En dotter som på grund av sin mammas krav utvecklat ätstörningar, tvångssyndrom och ångest. En ung kvinna som längtar efter frihet, och som är livrädd för den.

Jennette McCurdy var bara sex år gammal när hennes mamma började skjutsa henne till olika filmauditions. Hennes mammas stora dröm hade varit att få bli filmstjärna och nu vill hon att dottern ska få allt det som hon själv drömde om. Men Jennette vill egentligen inte vara filmstjärna. Vad hon dock vill är att göra sin mamma glad, och hennes mamma blir glad när det går bra för henne på auditions. Hela Jennettes uppväxt går ut på att göra sin mamma glad, även när det leder till att Jennette själv mår allt sämre. Under sin mammas hårda bevakande av allt hon gör lyckas Jennette till slut få huvudrollen i spinoff-serien Sam & Cat på Nickelodeon. Då händer det overkliga. Jennettes mamma dör i cancer. Plötsligt är Jennette fri att fatta sina egna beslut i livet, och det blir starten på en resa mot ett bättre liv. Ett liv fritt från ätstörningar och självskadebeteende. Men det kommer att bli en lång och svår resa mot återhämtning.

Jag är glad att mamma dog är en självutlämnande berättelse om en flickas ohälsosamma relation till sin mamma. På ett naket sätt och med mörk humor har Jennette McCurdy skrivit en bok om kontroll, men också om frigörelse. Det är fruktansvärt att läsa om den kontroll som hennes mamma hade över hela familjen, men främst över Jennette. Det är lätt att se och förstå hur Jennette påverkas av sin mammas krav på henne. Samtidigt så är det svårt att förstå hur detta kunde pågå under så lång tid. Jag väntar boken igenom på att Jennette ska göra uppror mot sin mamma, men istället beskriver hon hur beroende hon är av mammans regler och hur svårt hon har att frigöra sig från dem. Jennette McCurdys sätt att skriva, men en ton av mörk humor, gör att det faktiskt är möjligt att ta sig igenom denna annars väldigt tragiska uppväxtskildring. Och den är inte alltigenom mörk. Efter sin mammas död tar Jennettes liv en ny riktning, mot hälsa och välmående. Lika uppriktigt berättar hon om den tid då hon får kämpa för att frigöra sig från allt hennes mamma krävde av henne. Fast den här boken kan tyckas mörk och tung så är den förvånansvärt lättläst. Och något tidigare förhållande till författaren krävs inte för att läsa och förstå boken. Jag har aldrig sett Jennette McCurdy i någon serie eller film. Det enda jag vet är att hon har skrivit en fantastiskt bra och fängslande självbiografi som jag rekommenderar alla att läsa.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel:  Jag är glad att mamma dog

Författare: Jennette McCurdy

Sidor: 338

Förlag: Bookmark

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

”Jag är inte sådan här egentligen” av Marie Aubert

 

Det är Linneas konfirmationshelg. Hon borde vara glad, men mest av allt saknar hon sin bästa vän som inte längre vill träffa henne. Hon vet inte vad hon ska göra för att få prata med sin vän igen. Linneas faster Hanne återvänder till hembyn efter en operation som gjort henne smal. Nu ska hon visa alla som retade henne under uppväxten när hon var tjock, men det blir långt ifrån hur hon föreställt sig det. Linneas pappa Bård borde även han vara glad. Den lyckade familjefadern. Men han har en hemlighet som kan komma att förändra hela hans liv. Och bredvid dem alla står Nils, Linneas farfar som bara vill att alla ska må bra.

Jag har läst och tyckt mycket om både Marie Auberts novellsamling Får jag följa med dig hem och hennes tidigare roman Vuxna människor, så när hennes senaste roman kom på svenska var det inget tvivel om att jag skulle läsa den med. Precis som i romanen Vuxna människor handlar mycket om familj och vår roll i familjen. Handlingen kretsar också mycket kring hur vi uppfattar oss själva och hur vi tror att andra uppfattar oss. Hos karaktärerna i boken finns en längtan efter att bli sedda och älskade. Olika karaktärer får komma till tal i olika kapitel. De har svårt att förstå varandra och andra i sin omgivning. Marie Aubert har förmågan att berätta mycket på få sidor, så även här. Jag är inte sådan här egentligen är en roman där allt och inget händer på en och samma gång. Den är intressant och svår att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa. Jag är säker på att de som tyckt om Marie Auberts tidigare böcker kommer tycka om även den här. Och jag är säker på att jag kommer fortsätta läsa böcker av författaren så länge hon fortsätter att skriva dem.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Jag är inte sådan här egentligen

Författare: Marie Aubert

Sidor: 197

Förlag: Wahlström & Widstrand

Utgiven: 2022 (På svenska 2023)

”Blomsterdalen” av Niviaq Korneliussen

 

Berättaren i Blomsterdalen ska lämna Grönland för att studera på universitetet i Århus. Hennes mamma är orolig för att hon ska lämna hemmet. Själv är hon orolig för att den tjej hon träffat på slutet ska glömma bort henne. I Århus är hon ensam och gör allt sämre ifrån sig i skolan, så när tjejen hon träffat hör av sig och söker tröst efter en närståendes självmord vill hon finnas där för henne. Men trots att hon inte kände den avlidna kommer detta självmord, och alla andra hon har varit i närheten av, påverka henne starkt, och när hon återvänder till Århus blir ingenting sig likt.

Niviaq Korneliussen har även tidigare skrivit om hur det är att vara ung och queer på Grönland, men inte riktigt ur samma perspektiv som i Blomsterdalen. Här blir det direkt tydligt att ett tema i boken är självmord, något som tyvärr är vanligt bland grönländare. Bokens titel syftar dessutom på en kyrkogård i fjällen i östgrönland där gravarna är smyckade med plastblommor i olika färger. Det behövs nog knappast nämnas att det här är en känslosam och tragisk roman, men skriven på vacker prosa. Blomstardalen handlar mycket om tillhörighet och vad det innebär att inte höra till. Den handlar också om de fördomar som grönländare möter i resten av världen och vilken skada dessa fördomar kan göra. Det är en bok om kärlek, vänskap och familj. Och sorg, så mycket sorg. Bitvis är det en tung bok att ta sig igenom, men det är också lite som att köra förbi en olycka, man kan inte sluta titta. Det här är feelbad från första sidan till sista, inget för den känslige. Men det är en väldigt bra och välskriven bok, och den handlar om något vi utanför Grönland borde känna till bättre. Jag hoppas att Niviaq Korneliussen kommer fortsätta att skriva om de unga queera på Grönland, men vet att vad hon än skriver om härnäst så kommer jag att läsa det. För det kommer, med största sannolikhet, vara berörande.

Betyg: 4 av 5

 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Sidor: 285

Förlag: Norstedts

Utgiven: 2020 (På svenska 2023)

”Zoopojken” av Peter Hammarbäck

 

Adam har älskat djur så länge han kan minnas. Alla djur, vilket gör honom till en av de viktigaste djurskötarna på djurparken i Stockholm. Men när djur börjar dö och de skolelever som besöker parken inte visar minsta intresse för djuren börjar Adam känna ett agg växa fram mot djurparkens chef och mot parkens besökare. Adams chef är mer inriktad på antalet besökare än på djurens välmående, och när hon planerar att köpa in lejon, gorillor och elefanter från en nedlagd cirkus till den redan trånga ytan i parken får Adam nog. Tillsammans med cirkusens djurskötare Natalie smider han en galen plan om hur de ska smuggla ut djuren ur Sverige och hjälpa dem till frihet.

Jag vet inte om man ska kalla Zoopojken för en feelgood-roman, eftersom jag sällan läser den typen av böcker och därför inte riktigt vet vad som gör en bok till just feelgood, men jag skulle vilja säga att det här är en sådan. Det är en fin, värmande och bitvis rolig roman som jag tror passar väldigt många läsare. Den är lättläst och har ett driv som gör att läsningen går snabbt. Den väcker frågor om djurparkens varande, ifrågasätter om det är okej att stänga in vilda djur i bur för att underhålla oss människor. Jag kan varna om att man efter läsningen av Zoopojken kanske aldrig kommer vilja besöka en djurpark eller cirkus igen. Och det är bra, för vi behöver fler böcker med detta tema, fler böcker som handlar om hur vi människor behandlar djuren. Böcker om miljöförstöringens möjliga konsekvenser säljer bra, men vi får inte glömma bort djuren. Men fast boken tar upp ett ämne som jag tycker är viktigt så tycker jag inte att den är jättebra. Den är bra, men troligtvis är det stilen som inte passar mig riktigt. Feelgood är inte någon favoritgenre och det känns som att den här boken drar väldigt mycket åt det hållet. Fast en del av mig tycker att det är bra. Jag tror att många fler läsare kan ta till sig detta ämne när det kommer förpackat i det här formatet. För mig blir det lite som att predika för den redan frälsta och därför vill jag att den här boken ska nå ut till andra som kanske aldrig har reflekterat över detta ämne. Jag hoppas att mitt ljumma betyg inte avskräcker folk från att läsa Zoopojken för det är en bok som jag är säker på att många kommer älska och som dessutom har ett viktigt budskap.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Zoopojken

Författare: Peter Hammarbäck

Sidor: 382

Förlag: Bazar

Utgiven: 2023

”Hittebarnet” av Stacey Halls

 

I London i slutet av 1700-talet tvingas Bess lämna bort sitt barn till ett barnhem samma dag som det fötts. Sex år senare återvänder hon för att hämta hem sin dotter, men möts bara av förvirring. På barnhemmet hävdar man att Bess redan hämtat barnet, för sex år sedan. Förtvivlad ger sig Bess ut på jakt efter sin dotter, för att få veta vem som har tagit henne, och varför. I en annan del av London har en änka isolerat sig och sin dotter i sitt hus. De går bara ut en gång i veckan, på söndagar, för att delta i gudstjänsten. Änkan har endast några få vänner och vågar sällan släppa folk inpå livet. När hennes nära vän, som också är familjens läkare, föreslår att hon ska anställa en barnflicka till sin dotter är hon till en början väldigt tveksam, men låter sig till slut övertalas. Men hur kommer det bli när hon släpper in en främling i huset?

Jag har tidigare läst De sammanbundna av Stacey Halls och har ungefär samma uppfattning av den och Hittebarnet; en trevlig bok, men ingen favorit precis. Med det sagt ska jag nog nämna att historiska romaner inte är min kopp te. Jag tycker sällan om böcker som utspelar sig före 1900-talet. Så varför har jag läst två böcker av Stacey Halls? Kanske för att de verkar, och är, relativt lättlästa och därför perfekt för att prova på en historisk roman. Kanske för att baksidtexten får dem att verka så spännande. Och kanske bara för att de har fantastiskt fina omslag. Säkert väger alla dessa saker in. Hittebarnet är absolut ingen dålig bok. Den är bra skriven, ganska spännande, och passar säkert den läsare som tycker om historiska romaner. Jag har redan en person i åtanke som boken ska få flytta hem till och som jag vet kommer älska den. Själv har jag en roman av Stacey Halls kvar i bokhyllan med olästa böcker. Jag kommer läsa den, men förväntar mig inte att den kommer bli en ny favoritbok. Kanske kommer jag hålla mig borta från historiska romaner efter det.

Betyg: 3 av 5

 

Titel: Hittebarnet

Författare: Stacey Halls

Sidor: 294

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: År 2020