Med Femi blir det tre, och tredje gången
räknas man som en seriemördare. Det har Korede läst på internet efter att för
tredje gången ha hjälpt sin syster Ayoola att städa upp och göra sig av med liket
efter en man. Men Ayoola är egentligen ingen mördare, hon har bara handlat i
självförsvar. Säger hon i alla fall, men Korede börjar tvivla. När Ayoola
dessutom börjar dejta den man som Korede själv är förälskad i vet Korede inte
längre vems sida hon ska stå på. Hon har alltid stöttat sig syster, men hon vill
inte att mannen hon älskar ska dö.
Min
syster, seriemördaren är en fantastisk och udda roman. Jag älskade
varje minut jag fick tillbringa i sällskap med Korede. Jag ville sluka romanen
samtidigt som jag aldrig ville att den skulle ta slut. Och när den tog slut
ville jag nästan börja om från början och läsa hela igen. Den här boken är
ganska kort, och har korta kapitel vilket gör den väldigt lättläst. Jag
imponeras över att Oyinkan Braithwaite lyckas berätta så mycket på ganska få sidor.
Här finns inget onödigt, ingen utfyllnad, utan bara det viktigaste – och det
räcker väl. Jag känner verkligen att jag lär känna Korede och hennes syster,
och jag känner med Korede när hon försöker välja mellan sin syster och mannen
hon är kär i. Boken kan tyckas ytlig, men ställer egentligen ganska
komplicerade frågor. Hur skulle man själv göra i en liknande situation? Och hur
långt är man villig att gå för en familjemedlem? Bokens lättlästhet gör den
dock väldigt underhållande och man glömmer nästan bort det allvarliga ämnet
under läsningen. Jag hade extremt svårt att lägga boken ifrån mig och vad än
Oyinkan Braithwaite skriver härnäst så kommer jag kasta mig över det. Har du
inte läst Min syster, seriemördaren
än? Då tycker jag absolut att du ska göra det. Och så hoppas jag att du kommer
tycka lika mycket om den som jag gjorde.
Betyg: 5 av 5
Titel: Min syster,
seriemördaren
Författare; Oyinkan Braithwaite
Sidor: 223
Förlag: Lind & co
Utgiven: 2018 (I Sverige 2020)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar