”De dödas sång” av Jesmyn Ward

 

Jojo och hans lillasyster Kayla bor med sina morföräldrar då deras mamma, Leonie, är missbrukare och inte orkar ta hand om sina barn på egen hand. Jojo trivs på gården, men Mam är döende i cancer och Pop får allt svårare att hålla ihop familjen. Jojos pappa, som är vit, sitter i fängelse, men när han ska släppas bestämmer sig Leonie för att ta med barnen på en bilresa till fängelset för att hämta honom. En bilresa som för med sig händelser inga barn ska behöva vara med om.

Att säga att De dödas sång är en känslomässig bok känns närmast som en underdrift. Det är ibland svårt att fortsätta läsa då man känner så mycket för karaktärerna. Det är en bok som tar upp många viktiga teman: fattigdom, rasism, missbruk och syskonkärlek. Det handlar om hur starka, och svaga, familjeband kan vara. Historien har flera berättarperspektiv, där jag tycker att de två mest intressanta är Jojos och Leonies. Det är intressant hur Leonies döda bror får en roll i boken då Leonie kan se honom när hon är hög. Den del i berättelsen som drar ner betyget ett snäpp för mig är de delar som berättas utifrån Richies perspektiv, då Richie är ett spöke som bara Jojo kan se. Jag hade hellre läst boken med bara Jojo och Leonies berättande. Men det är trots allt en väldigt stark berättelse och en väldigt välskriven roman. En roman som det är svårt att värja sig ifrån och som jag sent kommer glömma.

Betyg: 4,5 av 5

 

Titel: De dödas sång

Författare: Jesmyn Ward

Sidor: 253

Förlag: Forum

Utgivningsår: 2017 (På svenska 2018)